Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Befängdhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEF
BEG
127
går ut så tunnklädd midl i smällkalla
vintern? — Syn. Se Tokig. — b) Ursinnig af
vrede, rasande. Hotelserna och stickorden gjorde
honom till sluts så b., att han rusade på oss.
— Syn. Se Fred. — 2) (både om person och sak)
Vidunderlig, orimlig; ytterst narraktig, löjlig;
ytterst rolig, rasande rolig. Sä b. han ser ut med
sin björnskinnsfrack och sockcrtoppsmössa!
Del var rikligt en högtid all se och höra
honom; han var alldeles b. med sina mänga
puts och infall. B. fråga. B-t svar. Hvilken
b. idé. Ett b-t puls, infall. — Syn. Se Löjlig.
— 3) (om sak) a) Högst olycklig, skadlig,
mot-gjord. B. händelse, motgång, omständighet.
Hans ställning är for närvarande alldeles b.
— Syn. Se Olycklig. — b) Ofantlig. B. hop,
myckenhet.
BEFÄNGDHET, f. 2. Egenskapen att vara
befängd (i hem. 1, a) o. 2).
BEFÄNGDT, adv. På ett befängdt sätt, vis;
ofantligt. En b. stor oxe. B. rik. B. roligt.
BEFÄST, a. 1. Sammandraget af Be fästad;
se d. o.
BEFÄSTA, v. a. 1. o. 2. Egentl.: Göra fast
och stadig. 1) Genom försvarsverk sätta en ort
i stånd att emotstå fienden. B. en stad, ell slott,
en ort, ell läger. B. med vallar och grafvar.
— Syn. Förskansa. — 2) (lagt.) Bekräfta. B. sin
utsago med ed. Man säger i denna hem. äfven
Fästa. — 3) (fig.) Göra stark, fast; stärka, stadga.
B. sitt välde, sin makt, sin ställning, sin
lycka, sina rättigheter. Tiden b-ar vänskapen.
Denna omständighet b-de mina misstankar.
B. någon i dygd, emol del onda, emol
förförelsen, i en föresats, i ell beslut. — Syn. Se
Stärka.
BEFÄST AD, a. p. 2. Genom försvarsverk
tryggad emot fiendens anfall. B-l slott, läger. —
För maskulin och feminin brukas mera Befäst,
t. ex.: b. stad, ort, plats.
BEFÄSTANDE, n. 4. Handlingen, då man
befästar.
BEFÄSTNING, f. 2. 1) Se Befästande. —
2; Försvarsverk, hvarmed en ort blifvit befästad.
Bör noga skiljas ifrån Fästning. Vi hade
framför oss några b-ar, dem vi likväl snart
into-go, hvarefier lägret stormades. — Syn.
BcRist-ningsverk. Försvarsverk.
BBFÄSTNINGSKONST, f. 3. Läran om sättet
att befästa orter.
BEFÄSTNTNGSSYSTEM,––––––stam, n. 3.
o. 5. -Ett efter vissa gifna grunder och i ett helt
sammanhang uttänkt sätt att befästa orter.
Vau-bans, Cöhorns, Carnots b.
BEFÄSTNINGSVERK, n. 5. (mindre brukl.)
Smärre försvarsverk. Fästningsverk är af större
vidd.
BEFÖRA, v. a. (gam.) Anklaga.
BEG, se Bcy.
BEGABBA, v. a. 4. Med bitterhet göra narr
af någon. Judarne b-dc honom och sade. —
Börjar föråldras. — Syn. Gäcka, Håna, Förhåna,
Bespotla, Bele, Begrina, Beskratta, Göra åtlöje af,
Göra spe af, Drifva (gäck) med, Gyckla med, Roa
sig på ens bekostnad, Räcka lång näsa.
BEGABBANDE, n. 4. Handlingen, då man
begabbar.
BEG ABB ARE, m. 4. En, som begabbar. —
Syn. Bespotlarc, Bcgrinare, Förhånare, Gäckare,
Gnkclmakare, Spefågel, Spefluga, Spektakelmakare.
BEGABBERI, n. 4. Ord eller handling,
hvarigenom man begabbar någon. Ett mål för b. af
hopen, för hopens b„ undkom han med möda.
— Syn. Gäckcri, Gyckel, Gyckleri, Hån,
Bcspot-telse, Spott och hån, Spe, Atlöjc, Spektakel,
Be-gadkefat, Nojs.
BEGAGNA, v. a. 1. Göra bruk af något
(egentl. till gagns). B. läkemedel. B. lädret till
skor. B. en rock som täcke. B. ell ord i
figurlig mening. — Syn. Se Nyttja. — B. sig,
v. r. B. sig af, nyttja, använda till sitt gagn;
bruka. — Syn. Se Nyttja.
BEGAGNANDE, n. 4. Se Bruk, 4.
BEGAGNEL1G, a. 2. Se Användbar.
BEGAPA, v. a. 4. Med dum beundran gapa
på. Hopen b-r gerna apor och taskspelare.
Låta sig b-s af hopen. — Syn. Se Beundra.
— Begapande, n. 4.
BEGGE, a. num. plur. Både den ene och den
andre. Hänför sig alltid till någon (något) förut
omtalad eller någon (något), som utvisas, antydes.
B. voro stora män. B. vänner ne. Du skall
få b. dessa böcker. Vi äro b. i samma
fördömelse. Vi b,, följas ål. J b., de b. Del är
b-s vår, eder, deras önskan. Pä, å b. sidor.
Från b. sidorna. Pleonastiskt brukas ganska
ofta B. tvä, l. ex.: de voro fulla b. två; b. två
föllo nmkull. — Syn. Båda.
BEGGEDERA, a. num. Både den ene och
den andre af dem; hvardera af dem begge;
hvar-dcra å sin sida, för sin del. B. svär, att han
har rätt; men b. har orätt, b. hafva de orätt.
Jag förehöll dem b. deras försumlighet. Du
ber blott om det ena; jag skall göra b.
BEGIFVA SIG, v. r. 3. (böjes som Gifva)
4) Förflytta sig ifrån ett ställe till ett annat (mer
eller mindre aflägset). Brukas om alla slags sätt att
färdas, till fots, till häst, i vagn, på fartyg, o. s. v.
B. sig till en ort, till Stockholm, till sitt regemente.
B. sig på väg (ill en ort. B. sig ut på resa. B.
sig ifrån stället, ur staden. B. sig på flykten.
B. sig till skogs, till sjös. Man säger äfven:
B. sig Ull sill arbete, till Sängs, till hvila, till,
i ro. (Fig.) B. sig under ens beskydd, ställa
sig under <5cc. — Syn. Förfoga sig, Gå, Fara,
Färdas. — 2) (föga brukl.) Bcqväma sig, finna sig
uti. Jag får väl då b. mig dertill, eftersom
ingen annan råd är. B. sig i frän sin rätt,
afslå sin rätt. — V. impers. (endast i imperf.
in-dik.) Hända, tilldraga sig. Det bcgaf sig, all....
— Syn. Se Hända.
BEGIFVANDE, n. 4. Medgifvande, tillåtelse.
Antyder oftast en viss grad af obenägenhet eller
likgiltighet, att man låter någonting passera, låter
dervid bero, och förutsätter alltid en föregången
begäran. Del har skett med milt b. Det vore
lyckligt, om hennes b. för saken kan erhållas.
— Syn. Sc Samtycke.
BEGIFVEN, a. 2. (åtföljes alltid af prep. på)
Mycket böjd, i hög grad fallen för. Säges mest
i dålig mening, eller om öfverdrifl af en i sig
sjelf god böjelse. Vara b. på spel, på
dryckenskap, på dans, på laster, utsväfningar. Han
är fasligt b. på att läsa. — Syn. Se Böjd (för).
BEG IF VENHET, f. 3. (åtföljes alltid af prep.
på) B. pä spel, pä starka drycker, o. s. v. —
Jfr. Begifvcn. — Syn. Sc Böjd (för).
BEGINEBRASSAR, m. 2. plur. (sjöt.) Brassar,
som löpa från noekarna af begincrån.
BEGINERÅ, f. 3. pl. — rår. (sjöt.) Understa
rån på kryssmasten, och på hvilken intet segel föres.
BEGIRIG, a. 2. I höggrad bcgifven på, begärlig
efter. B. på, efter beröm. — Ordet är mera tyskt
än svenskt, och brukas föga. — Syn. Se Böjd (löv).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
