Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Begående ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<50
BEG
BEH
Illa. — Syn. Se Sämjas. — 2) Hjclpa sig, taga
sig fram. B. sig med litet. Han har väl föga
all lefva af, men han vet ändock atl b. sig. —
3) Undkomma, undslippa, rädda sig. Han var i
en ganska stor fara, men han begick sig. —
4) Så b. sig, all...., så laga, ställa till, att ....
Han har så b-lt sig, alt han nu har en lön
på 2000 B:dr. — Ordet brukas sällan i den
re-flexiva formen.
BEGÅENDE, n. 4. Handlingen, då man
begår. a) Göra sig skyldig till b. af ett brott,
ell fel, en dumhet, &c.; b) Genom elt klokt b.
har han förstått atl bringa sig upp: c) Den
heliga Nattvardens b. I bem. b) brukas ordet
mindre ofta, och aldrig för verbets reflexiva form.
— Syn. a) Bedrifvande, Föröfvande. — b)
Bedrif-vande, Beteende, Tillställande. — c) Anammande,
Undfående.
BEGÅFNTNG, f. 2. 4) Handlingen, då man
begåfvar. — 2) Gåfva.
BEGÅFVA,. v. a. 4. 4) Gifva en person något
som gåfva. Brukas blott om betydligare gåfvor
och i högtidlig stil, samt åtföljes nästan alltid af
prep. med. Han b-de henne med lägenheten
Grönvik. Han har en riklig vurm all vilja
b. alla menniskor. — Syn. Se Gifva. — 2) (fig.)
Utrusta med egenskaper. Gud har b-t honom
med utmärkta själsförmögcnheler, med en
berg-helsa. Naturen har b-t honom med en stark
kropp. — Syn. Utrusta.
BEGÅFVAD, a. 2. (fig.) Utrustad med stora,
andeliga eller kroppsliga egenskaper (isynnerhet
det förra). En högt b. man. En rikt b. natur.
En så b. ande finner man sällan. — Syn. Rikt
utrustad.
BEGÅFVANDE, n. 4. Handlingen, då man
begåfvar.
BEGÄNGELSE. f. 3. 4) (föga brukl.) Firande.
— 2) (bibi.) Se Likbegängelse.
BEGÄR, n. 5. 4) Stark åtrå att komma i
besittning eller åtnjutande af något, det man
anser för godt. Konstrueras, i fråga om besittning
och innehafvande, vanligtvis med prep. Ull, men,
i fråga om kroppsligt eller andligt åtnjutande,
oftast med prep. med. Känna, hysa, hafva,
nära, väcka b. Jag känner starkt b. efter
ostron, öl. B. Ull nästans gods. Han har af
sitt starka b. till penningar låtit förleda sig
till försnillning. B. Ull kunskaper. Känna b.
efter föda, efter mat, efter dricka, efter
bad-ning. Den sjuke känner b. efter andlig tröst.
Sällskaper väckte snart hos honom b. efter
njutningar. — Syn. Åtrå, Åstundan, Trängtan,
Längtan (efter); Håg, Lust, Böjelse (för); Passion,
Lidelse. — 2) Köttslig lusta. Ofta i förbindelse
med adjektiverna köttslig, sinlig, och nästan
alltid i plur. Det köttsliga, sinliga b-et är
mångens förderf. Lyssna ej Ull de sinliga b-ens
lockelser. Slyra, lyda sina b. Låt ej b-en
locka dig. — Syn. Lusta, Begärelse. — 3) Lägsta
budet i vissa kortspel (såsom Boston, Wira, m. fl.),
hvarvid man utfaster sig att göra fem spel.
BEGÄRA, v. a. 2. 4) Hysa begär till, efter.
Brukas i denna bem. nästan endast i biblisk stil,
uti budet: Du skall icke b. din nästas hustru,
ej heller hans tjenare, etc. Magen b-dr mat.
— 2) Yttra sin önskan att af någon erhålla något.
Jag b-är hjelp af er. B. lof af någon att göra
något. Han b-är all få se mig. Han b-är
all få milt porträtt. Jag b-är blott, all ni
täcktes höra mig. — B. Ull hustru, fria till. —
Syn. Anhålla om. Bedja om, Bedas, Utbedja sig.
— 3) Fordra. Handelsmannen b-är så och så
myckel för sin vara. Huru mycket b-är ni
för alnen? Skräddaren b-är 10 R:dr i
arbetslön för rocken. Huru mycket b-r ni i
dagspenning? B. igen, tillbaka, åler sina
penningar. På ell värdshus b. fram {in, upp,
ned) mat, o. s. v., tillsäga om erhållande deraf
emot betalning. B. ut del återstående af sin
lön. — Syn. Se Fordra.
BEGÄRAN, f. sing. indef. Yttrande af önskan
att erhålla något. Min b. är, att ni ville hedra
mig med elt besök. Framställa b. om hjelp,
om understöd. Jag gjorde det på hans
en-sländiga b. På b. aj herr N. Med b., all....
— Syn. Anhållan, Anmodan, Ansökan, Rön.
BEGÄRDNTNG, bijärning, f. 2. Smal kappa
(vidsydd remsa till prydnad) i kanten af en
frun-timmersklädning. [Begärning, Bigärdning.]
BEGÄRELSE, f. 3. 1) Begär (bem. 4).
Brukas endast om sinliga föremål. Hafva b. Ull sin
nästas egendom. Känna b. efter mat. När
b-n hafver a/lal, föder hon synden. Vara slaf
af sina b-er. — Syn. Se Begär. — 2) (i plur.
Köttslig lusta.
BEGÄRELSEFÖRMÅGA, f. 4. (fil.) Själens
förmåga att eftcrsträfva eller afsky.
BEGÄRIG, a. 2. (föga brukl.) Se Begärlig, 2.
BEGÄRLIG, a. 2. 1) (om sak) Som myckel
bcgärcs, efterfrågas, eftersökes. Säges isynnerhet
om handelsvaror, mat och dricksvaror. Denna
vara är ganska b. Geléel och punschen voro
isynnerhet b-a. — Syn. Eftersökt, Efterfrågad,
Omtyckt. — 2) (om person) Som har begär till,
efter. B. efter ära, beröm, utmärkelse,
penningar. — Syn. Lysten, Fiken, Snål, Girig. — 3)
Som uttrycker bcgän Se med b-t öga, höra
med b-a öron. Kasta b-a blickar på något.
B-a ögonkast, o. s. v. — Syn. Lysten, Fiken, Snål.
BÉGÄRLIGHET, f. 3. 4) (om handels-,
mat-och dricksvaror) Egenskapen att vara begärlig,
eftersökt. En varas b. Punschens b. var så
stor, atl hvar enda droppe strök åt. — 2) (om
menniskor och boskapskreatur) Känsla af
välbehag vid förtärandet af födoämnen. Potatis äles
med b. af alla menniskor. Rolkål förtäres
med mycken b. af boskapen. — Syn. Appelit,
Smak.
BEGÄRLIGT, adv. På ett begärligt sätt, med
begär, med begärlighet.
BEHACKA, v. a. 4. (föga brukl.) Hacka rundt
omkring, på alla kanter, öfvcrallt; tätt hacka.
BEHAG, n. 5. 4) (i singularis) Känsla af
nöje, af tillfredsställelse (med person, sak eller
förhållande). Denne är min käre Son, i hvilken
jag hafver ell godt b. Finna b. i ens
umgänge, sällskap, i landllefnad, läsning, musik.
Adverbialt säges: Till b., till nöjes, t. ex.: Göra
någon Ull b. Henne till b., skall jag göra del,
för att göra henne ett nöje, Scc. Eli sådant
uppförande är icke i milt b., i mitt tycke. —
Har någon gång plur., t. ex.: Del medför rätt
mänga b. atl bo i staden. — Syn. Nöje, Tycke,
Smak, Tillfredsställelse, Förnöjelse, Glädje,
Välbehag. — 2) (i sing.) Godtycke, vilja. Om så är ert b.,
skall jag gå dil. Del slår i hans b. all dcröfver
förfoga. Del står i dill b. atl säga ja eller
nej. Lemna, ställa något i ens b. Adverbialt
säges: Efter b., t. ex.: Gör efter ert b., efter b.,
huru ni vill. / den delen gör jag efter mitt
eget b. — Syn. Godtycke, Godtfinnaode, Vilja,
Skön. — 3) Hvad som behagar: a) (i sing.)
Egenskap (bos personer, litterära eller konst-alster),
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
