Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Behaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEII
BEH
131
slående i någonting harmoniskt ljufl eller vackert,
som väcker en känsla af stilla, innerligt välbehag.
B. i skick, umgänge. Gå, dansa, tala, skicka
sig med mycket b. Hvilket b. i alla hennes
rörelser, hennes miner, hennes blickar, hela
hennes väsende! Hon har mycket b. Hvilket
b. i hans tal, i hans stil, i allt hvad han
skrif-ver! Hvem kan cmolslå b-el af hennes röst?
Denna musik, detta skaldestycke är fullt af b.
Nyhetens b. Sjelfva sorgen har stundom sill b.
Adverbialt säges. Med b., t. ex.: Föra sig med b.
— Syn. Behaglighet, Ljufhet, Älskvärdhet,
Täckhet, Godt Tycke. — b) (vanligtvis i plur.) Del af
ett helt, drag, som företrädesvis faller i ögat och
behagar. Brukas isynnerhet om vackra
kroppsdelar, företrädesvis bos fruntimmer, samt, i
afseende pa naturens skönhet, om landskaper, ställen
och orter. Manliga, qvinliga b. Hennes
lockande, retande, förledande b. Skåda dessa b.
och säg, om du någonsin sett något skönare.
Dölja sina b. under en afundsjuk slöja.
Utbreda sina b. Jag vet icke, hvilket af alla
hennes b. bör sällas främst. Naturens b. Ett
ställes b. — Syn. Täckheter. — Behagen, pl.
def. (myt.) Benämning på de tre Graticrna eller
Behagens Gudinnor.
BEHAGA, v. a. 4. 1) Väcka hos någon en
känsla af tillfredsställelse, af nöje. Hans sällskap
b-r mig rätt myckel. Förslaget b-r mig ej.
Hon vill b. alla. Hans person har icke b-t
fursten. En vacker utsigl b-r ögat. Brukas
stundom absolut, helst om fruntimmer, t. ex.:
Hon vill gerna b.; Konsten alt b. —
Imper-sonelt säges: Det b-r mig, t. ex.: Det b-r mig
all göra så; del b-r mig ej alt stanna qvar;
del har b-t Gud alt ... • — Talesättet Låta
sig b. betyder det samma som »hålla till godo»,
t. ex.: Han låter sig väl b. Hon är allt för
flat: hon låter sig allt b. — Syn. Se Förnöja.
— 2) önska, åstunda. Tag, hvad ni b-r. B-r
ni rhenskt eller mosel? B-r ni, b-s mera?
Hvilken sort b-r ni? Talesättet: Hvad b-s?
brukas: a) när man icke rätt hört, hvad en
annan sagt, och frågar om; sammandrages till
Hva-ba? hvilket dock numera nästan uteslutande
tillhör den skämtsamma stilen; b) när man vill
af-snäsa någon. — Syn. Se Astunda. — 3) (såsom
höllighetsuttryck) Vara så god, vara så artig.
Förekomrner oftast i presens eller imperf. Om ni
b-r tillåta mig. Ni b-r (b-de) finna. Läsaren
b-r (b-de) observera. Ni b-r så säga. Ni b-r
skämta. Herr N. b-de infinna sig &c.
Brukas stundom i ironisk eller sarkastisk ton, t. ex.:
Hvad tycks väl? han b-r neka; han b-r sätta
sig på sina höga hästar. — Täckas innefattar
en högre grad af artighet; Värdigas nyttjas helst
i bönfallande ton. -
BEHAGFULL, a. 2. (både om person och sak)
Full af behag, som i hög grad behagar. — Syn.
Gratiös, Intagande. — Behag fullt, adv.
BEHAGLIG, a. 2. Som behagar, väcker en
känsla af tillfredsställelse och nöje. Eli ganska
b-t fruntimmer. B. trakt, musik, fysionomi.
B-t umgänge, skick, sätt all vara. B.
konversation. Det är b-t alt höra musik, när
man äter. Brukas dock mindre ofta om person.
Följande talesätt anmärkas: I b. tid, i rättan tid;
på b. tid (i embets- och juridisk stil), på
obestämd tid, tills vidare; b. tids (i kameralstil),
som endast gäller för obestämd tid, t. ex.: b. lids
förläning; låta vara sig b-t, hålla till godo,
åtnöjas med; beqvärna sig till; göra sig b., ställa
sig in. — Syn. Angenäm, Trcflig, Nöjsam, Ljuf,
Ljuflig.
BEHAGLIGHET, f. 3. 1) Egenskapen att vara
behaglig. Döm om b-n af hennes konversation.
Ställets b. — Syn. Behag, Angenämhet,
Treflig-het, Nöjsamhet, Ljufhet, Ljullighet. — 2) I plur.
nyttjas ordet stundom i nästan samma mening som
Behag (3. b.), hvaraf det uttrycker en lägre grad.
BEHAGLYSTEN, a. 2. neutr. — el. (mindre
brukl.) Se Behag sjuk.
BEHAGLYSTNAD, f. 3. (mindre brukl.) Se
Behagsjuka.
BEHAGSJUK, a. 2. Ytterst angelägen om att
behaga personer af andra könet. — Syn.
Behag-lysten. Kokett. — Behag s jukt, adv.
BEHAGSJUKA, f. 4. Åtrå att behaga
personer af andra könet. — Syn. Behaglystnad,
Koketteri.
BEHANDLA, v. a. 4. 1) Uppföra sig emot.
B. någon väl, illa, grymt. B. någon som vän,
som fiende. — Syn. Se Bemöta. — 2) (i
handt-verk och konster) Handtera (verktyg, o. d.).
Skicklig i att b. ell verktyg, mejseln, huggjcrnet,
penseln. Han b-r mästerligt sill instrument,
sin violin. — Syn. Se Handlera. — 3) (kem.)
Låta ett ämne undergå någon kemisk process.
B. alkaliska lösningar med svafvelsyra. Denne
guldsmed förstår icke all rätl b. silfver. — 4)
(i litteratur och skön konst) Utföra, genomföra
ett ämne, ett thema. Denne talare har väl b-l
sill ämne. En stor målare eller tonsättare
förslår alltid all väl b. sitt uppgifna ämne.
Delta ämne har ännu ej blifvit b-dl, hvarken
i dikt eller målning. — 5) (om saker, affärer,
o. s. v.) Sköta, utföra, bedrifva. B. en sak, en
rättegång vårdslöst, illa, sömnaktigt, Ull sin
fördel, o. s. v.
BEHANDLANDE, n. 4. Handlingen, då man
behandlar.
BEHANDLING, f. 2. 4) Se Behandlande. —
2) Sättet att behandla någon eller något. — 3)
(mål.) Hvarje konstnärs egna sätt att handlera
penseln och ritstiftet, hvarigenom hans arbeten få
en egen karakter, ett eget uttryck.
BEHANDLINGSSÄTT, n. 5. Sättet att
behandla någon eller något.
BEHEDRA, v. a. 4. (föga brukl.) Se Hedra.
BEHERRSKA, v. a. 4. 4) (egentl. och fig.)
Vara herre, utöfva herravälde öfver. B. ell rike,
ell land, ett folk. (Fig.) Fursten b-s af sin
gemål. B. sina begär. — Syn. Regera, Styra,
Herrska, Bjuda ell. Befalla öfver, Hafva välde
Öfver. — 2) (fig.) Hafva högre belägenhet än.
Slottet b-r staden. — Syn. Dominera.
BEHERRSKANDE, n. 4. Förhållandet att
man beherrskar (bem. 4).
BEHERRSKARE, m. 5. -ARINNA, f. 4.
Person, som beherrskar. Brukas aldrig absolut.
Landets b-e. Hon har länge varit hans b-rinna.
— Syn. Herre, Regent.
BEHERRSKMNG, f. 2. (mindre brukl.),. Se
Beherrskande.
BEHJELPA, v. a. 2. (föga brukl.) Se
Hjel-pa. — B. sig, v. r. Hjelpa sig fram, laga sig
fram. B. sig med litet. B. sig så godt man
kan. Om det icke fins, så får man väl b. sig
ulan.— (I part. pass, säges äfv. stundom: Behulpen.)
BEHJELPLIG, a. 2. Som är till hjelp,
biträder. Vara någon i en sak b. Vill du vara
mig b. alt bära upp det der?
BEHJERTA, v. a. 4. Lägga på hjertat, ömma
för (med afsigt all hjelpa någon, afhjelpa något).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
