Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Behörigen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEII
BEK
133
det. — Syn. Laglig, Laga, Vederbörlig,
Erforderlig.
BEHÖRIGEN. adv. Se Behörigt.
BEHÖRIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
behörig. — Syn. 4) Rättighet, Befogenhet. — 2)
Lagenlighet, Rättsenlighet, Vederbörlighet,
Erforderlighet.
BEHÖRIGT, adv. På behörigt sätt.
BEIFRA, v. a. 4. 4) Med ifver klandra,
fördöma; högljudt tala emot. B. ell tilltag af
någon. — Syn. Ifra emot, Tadla, Klandra. — 2)
Fordra fram till laglig undersökning, till dom och
straff. B. en öfvcrlrädelse, ell lagbrott. — Syn.
Se Åklaga.
BEIFRAN, f. sing. indef. och
BEIFRANDE, n. 4. Handlingen, då man
beifrar.
BEIFRARE, m. S. En, som beifrar. — Syn.
4) Tadlare, Klandrarc. — 2) Åklagare.
BEJAKA, v. a. 4. Säga ja till: 4) Bekräfta,
tillstå sanningen, riktigheten af något. Man till—
sporde honom, om han sjelf åsett händelsen.
Han b-de det. Han b-r, att han slagit den
kärande. — 2) (mindre brukl.) Samtycka till.
Jag bad honom all få låna hans hästar; han
b-de det.
BEJAKANDE, n. 4. Handlingen, då man
bejakar. — Adj. p. 1. Se Jakande, a. p.
BEJAKNING, f. 2. 4) Se Bejakande, n. —
2) Jaord: samtycke.
BEKAJAD, a. p. 2. (af obrukliga verbet
Bekaja) 4) (egentl.) Snärjd, fasthäftad (såsom en
bock med homen i buskar och snår). — 2) (fig.)
Behäftad. Han har blifvit b. med utslag, hosta,
snufva. Illa b., illa utsatt, illa deran.
BEKAJARE, m. 5. (sjöt.) Det smäckra tåg*,
hvarmedelst ett läsegel bergas eller nedhalas på
däck.
BEKAJELSE, f. 3. (gam.) * Fångande; nät,
snara.
BEKANT, a. 4. 4) Känd. Brukas både om
person och sak. En b. person. Göra någon b.
på stället. Göra en sak b. Delta namn är
mig b. Del är en b. sanning. Om det blir b.,
sa är han olycklig. Hafva sig något b., känna
något. En b. gvanlilel (i algehra), hvars värde
är kändL — Syn. Känd, Kunnig. — 2) Känd
genom ryktet för någonting utmärkande, vare sig
godt eller dåligt. En b. författare. En b.
slor-tjuf. EU b. namn. Hans namn är b. i
historien. — Syn. Se Namnkunnig. — 3) Som har
kännedom i, om en sak, kunnig. Göra sig b.
med ämnet, med matematik, med
landthushåll-ningen. B. med vägen, kursen, segelleden. B.
med förfaringssättet. — Syn. Kunnig uti,
Hem-ma«tadd. Förtrolig med. — 4) Känd i egenskap
af umgängesvän. Jag är personligen, nära b.
med honom. Jag skall göra er b. med honom.
Här är ju bara b-a folkel. Vi hafva nyss
blifvit b-a. Blifva, göra någon b. i ell hus.
— S. c. Person, med hvilken man umgås eller
varit i sällskap. Det är icke cn vän, utan blott
en b- till mig. Han är en af mina b-a. En
gammal b. Vi äro gamla b-a. Jag har b-a
der. Vi sägo der ingen b. B-a emellan går
det väl an. — Syn. Umgängesvän, Sällskapsvän,
Bekantskap.
BEKANTGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra)
Göra allmänt bekant. — Syn. Se Tillkännagifva.
BEKANTSKAP, f. 3. 4) Kännedom. Hafva
b. om cn sak. — Syn. Sc Kännedom. — 2)
Insigt i ett ämne. Åtföljes alltid af prep. med.
Denna skrift röjer mycken b. med ämnet, med
matematiken, med landlhushållningen. Utom
min nära b. med segelleden, hade vi varit
förlorade. — Syn. Insigt, Kännedom, Kunskap,
Förtrolighet (med). — 3) Umgänges-förhållande. Det
är ingen vänskap, ännu mindre förlrolighet,
ulan blott b. oss emellan. Hafva, göra, söka
b. med någon. Slå i b. med någon. — 4)
Oloflig förbindelse, beröring emellan könen. Lefva
i nära b. med någon. Han har haft b. med
henne. — 5) Person, med hvilken inan umgås
eller varit i sällskap. Hafva goda, dåliga b-er.
Hon har så många b-er, att hon aldrig en
minut får vara i ro. Del är just en vacker
b. du har! Del är en af mina b-er. — Syn.
Se Bekanl. s. m. o. f.
BEKIKA, v. a. 4. Kika på. Brukas i
fami-lier, komisk och skämtsam stil. — Syn. Se
Betrakta.
BEKLAGA, v. a. 4. 4) Yttra medlidande
med någon. Jag b-r honom på del högsta. —
Syn. Ömka. — 2) Yttra sorg öfver någon olycklig
händelse eller ett bedröfligt tillstånd, förhållande.
Jag b-r djupt er lidna förlust. B. ens
olycksöden. B. sin hopplösa ställning, sina barns
dåliga minne, seder, utsigter. Jag b-r, att
jag ej gifvit honom delta råd. B. sorgen,
yttra sitt deltagande i sorgen öfver en afliden. —
Såsom höflighetsuttryck nyttjas: Jag b-r, när man
vill yttra medlidande, utan att vilja hjelpa med
handling. Förekommer äfven ofta i ironisk
mening. — Syn. Deltaga uti, Känna deltagande uti;
Klaga öfver. — 3) (gam.) Anklaga. — B. sig,
v. r. 4) Klaga öfver. B. sig öfver förlusten af
sin tjenst, öfver sin nöd, öfver sin olyckliga
belägenhet, öfver årsväxten, öfver de dåliga
konjunkturerna. Jag har mänga skäl all b.
mig öfver honom, öfver hans uppförande. Du
har ingenting all b. dig öfver. Gossen b-de
sig öfver, all han fåll cn spark af sin bror.
— 2) (i rättegångsstil) Anföra klagomål öfver.
B. sig öfver underrätts dom. Bättre nyttjas:
Besvära sig öfver, Klaga öfver, öfverklaga.
BEKLAGAN, f. sing. indef. (föga brukl.) 4)
Se Beklagande. — 2) Klagan, klagoskrift.
BEKLAGANDE, n. 4. Handlingen, då man
beklagar. Jag är öfvertygad, all dill b. är
uppriktig t. Sorgens b. undanbedes eller
för-kortadt S. B. U., ord, som sättas nederst på ett
sorgkort, för att tillkännagifva, att man önskar
slippa alla kondolensvisiter.
BEKLAGANSVÄRD, a. 2. 4) (om person)
Som förtjenar att beklagas, värd medlidande. Den
b-e mannen har förlorat alla sina barn. B.
den mor, som försummar sina barns
uppfostran. — 2) (om sak) Bedröfiig, olycklig. B.
händelse. B-l tillstånd.
BEKLAGLIG, a. 2. 4) Bedröfiig, olycklig.
B. händelse. B-t tillstånd. — 2) Fördömlig,
klandervärd, straffbar. Min sons b-a
uppförande gör mig förlvi/lad. Hvilka b-a seder,
föredömen !
BEKLAGLIGEN, adv. Bcdröfligtvis, till all
olycka. Del är b. sant.
BEKLAGLIGTVIS, adv. o. int. Se
Beklagligen. Han har b. blifvit sjuk. Brukas stundom
i stället för ja och nej, till svar på frågor, som
röra något sorgligt ämne, t. ei.: År del sanl,
att hon sjuknal? B., äfv. ja, b. Han lefver
dä icke mera? Nej, b.
BEKLAPPA, v. a. 4. (mindre brukl.) 4) Tätt
och ofta klappa. Hvad hon blir b-d af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
