Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Behjertad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<52
BEH
BEH
B. ens Glistånd, olycka, svåra belägenhet.
Denna sanning kan ej nog b-s.
BEHJERTAD, a. 2. Som har hjerla (mod) i
bröstet. En b. man, qvinna. B-t uppförande.
Vara, visa sig, göra b. — Syn. Se Modig. —
Behjertadl, adv.
BEHJERTANDE. n. 4. Läggande på hjertat,
ömmande för. Jfr. Behjerla.
BEHJERTENHET, f. 3. Egenskapen att vara
behjcrtad. — Syn. Sc Mod, I. 2.
BEHOF. n. 5. (mindre ofta 3; har då i plur.
— fver) 4) (i sing. o. plur.) Brist på något,
som är nödvändigt. Vara i, hafva b. af en
ny rock. Gifva hvar och en efter b., efter
som b. göres. Taga af något efter b.
Handla efter sakens b. Vid förefallande b.
Afhjel-pa ell b. Han har mänga b. B. och
tillgångar svara ej emot hvarandra. Själens
b., andliga b., diktade b., o. s. v. — Syn.
Tarf. — 2) (i sing.) Brist på det nödvändiga till
lifvels uppehälle, nöd. Lcfva i etl tryckande b.
Vara i b. — Syn. Sc Nöd. — 3) (i sing.) Bruk,
begagnande. Använda något Ull dess rätta b.
Hafva, behålla något för sill eget b. — Syn.
Sc Bruk. — 4) (i både sing. o. plur.) Sak, som
behöfves, är nödvändig. Salt är för alla ell b.
Tobak har för honom blifvit ell b. Det är för
honom elt b. all ljuga. — 5) (mest i plur.) Sak,
som behöfves för ett hushåll. Förkortadt af
Hus-hållsbehof. Hämta alla sina b. ifrån
närmaste stad. Jag har nu alla mina b. — Syn. Sc
Förnödenhet. — 6) Göra, förrätta sill b., sill
naturliga b., göra sitt tarf.
BEHUGGA, v. a. 3. (böjcs som Hugga) Med yxan
gifva stockar, bjelkar, den form, de böra hafva. —
Behuggande, n. 4. o. Behuggning, f. 2.
BEHÅLL, n. 5. sing. Brukas endast i
advcr-bialultrycket I behåll, som betyder: 1) I återstod,
återstående. Hafva, vara i b. Jag har blott
två R:dr i b. af hela min kassa. Af hela
garderoben är icke mer än en rock i b. — 2)
Bergad. Hur slår han sig ut? Ah, han är i
b., i godt b.
BEHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla) Hafva
qvar, förblifva i besittning af. B. del man har.
Del der b-er jag för egen räkning. Låta
någon få b. sin pension. B. någon i sin tjenst.
B. någon hos sig (som gäst), till middagen, till
aftonen, öfver natten. B. något i minnet. Han
har fåll b. lifvel. Del namnet fick han sedan b.
B. fältet, segern, öfverhand. Få b. cll
medikament. malen, icke kräkas upp dem.
BEHÅLLANDE, n. 4. Handlingen, då man
behåller.
BEHÅLLEN, a. p. 2. neutr. — el. 1) (om sak)
Som är qvar, återstående. B. summa, inkomst,
som återstår efter afdrag af utgifterna. — 2) (om
person och sak) Vät b., i godt behåll, oskadd.
Här är jag nu väl b. tillbaka. Denna
kläd-ning är ännu ganska väl b. Skrifves ofta
Väl-behallen. — Syn. Oskadd, Orörd, Hclbrcgda, I
godt stånd ell. skick. Väl konditionerad. — 3) (om
person) Väl bergad, någorlunda förmögen. Det
är en b. karl. Elt b-el hus. — Mindre än Rik,
men mer än Bergad. — Syn. Se Bergad. — 4)
(sjöt.) B. kurs, som blifvit rättad för afdrift och
variation.
BEHÅLLNING, f. 2. 4) (föga brukl.)
Handlingen, då man behåller. — 2) Hväd som är i
behåll: återstod, qvarstod. IL i en kassa, i cll
förråd, i cn räkning. — 3) Återstående inkomst,
efter afdrag af utgifterna. Nello b. cll. ren b.,
verkliga vinsten af en rörelse, en försäljning, ett
företag, efter afdrag af alla kostnader. Brutto b.,
hela inkomsten, utan afdrag af kostnader.
BEHÄFT AD, a. 2. (cgcntl. part. pass, af
obrukliga ordet Bchäfta) Lidande, besvärad af något
påkommet och fortvarande ondt. Säges om
sjukdomar, fel och skulder. B. med gikt, med
fördomar, med skuld.
BEHÄNDIG, a. 2. 4) (isynnerhet om djur)
Qvick och snabb i rörelser. Apan och ekorren
äro bra b-a djur. — Syn. Se Vig. — 2) (om
både person och sak) Skicklig, fintlig, slug. Del
är en ganska b. karl. Etl b-l medel, knep.
En b. utväg. — Syn. Se Slug. — 3) (om sak)
Sinnrik, konstig. En b. pennknif. Telegrafen
är en ganska b. uppfinning. — 4) (om sak)
Beqväm. En b. soffa. Gungslolar äro rätt b-a.
— Ordet tillhör i alla sina bemärkelser
hvardagsspråket och har ofta en något skämtsam
anstrykning.
BE HÄNDIGHET, f. 2. Egenskapen att vara
behändig.
BEHÄNDIGT, adv. 4) Qvickt, vigt. — 2)
Finl-ligt, slugt.
BEHÄNGA, v. a. 2. Hänga på, öfver. B. en
vägg med tapeter, laflor, blomsterband. —
Syn. öfverhänga, Bekläda.
BEHÄNGANDE, n. 4. Handlingen, då man
behänger.
BEHÖFLIG, a. 2. Som behöfves, hvaraf göres
behof. B. hvila, vederqvickelse. En b.
tillrättavisning. — Syn. Sc Nödig.
BEHÖFLIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
behöflig. B-en för honom af hvila är synbar.
BEHÖFVA, v. a. 2. 4) Hafva brist på något,
som erfordras till uppehälle eller nytta. B. mat,
näring, föda, dricka, penningar, förmaningar,
aga, stryk. Jag b-er honom för tillfället.
Jorden b-er regn. Detta ställe b-er förklaring.
Han b-er bada. — Syn. Vara i behof af, Hafva
behof af, Hafva af nöden, Tarfva. — 2) Vara
plig-tig, förbunden, nödsakad; pödgas. Del b-er jag
ej göra. Hvad b-er han del? Hvad b-fdehan
all blanda sig i den saken? Del är ledsamt
alt b. försvara sig emot en så dålig menniska.
— B-s, v. p. o. impers. Vara af nöden, af
behof. Ja g har lån al honom hvad som b-fves, för
att betala hans kredilorer. Del b-fves endast
sundl förnuft, för all inse det. Hafva mer än
som b-fves. Jeml så myckel som b-fvcs. När så
b-fves. Hvad b-fves det? — Samtalsvis
sammandrages Behöfves till Behöfs, t. ex.: Hvad behöfs
del alt göra så myckel väsen af ell sådant
lappri? — Syn. Göras behof af, Tarfvas,
Fordras, Erfordras.
BEHÖFVANDE, a. p. 4. och s. c. 5. Som är i
behof, i brist på utkomst och bergning. Hon är
myckel b. Hjclpa de b. I 1). omständigheter,
i fattigdom, i behof. — Syn. Sc Fallig.
BEHÖRIG, a. 2. 4) (om person) a) På grund
af lag berättigad. B. part, domare. B. all
klandra, all döma, all välja, att väljas. —
Syn. Berättigad, Befogad. — b) (fig.) På grund af
insigt och erfarenhet berättigad alt falla omdöme
i cn sak. I allt hvad som rör musik är han
b. domare. B. all klandra, all döma, all yttra
sig. — Syn. Befogad. — 2) (om sak) Af lag
fö-reskrifven, enlig med lag, förnuft eller det
passande; som vederbör, erfordras. På b. tid. I b.
form, ordning, B. ålder. Vid b. domstol,
Med b. aktning. Han äger icke b-a insigter
för denna befattning. Använd b. flit, så går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
