Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bekräftelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEK
BEK
155
BEKRÄFTELSE, f. 3. 1) Intyg om sanningen
af något. Delta rykte fordrar b. Edlig b. Jag
fick b. på riktigheten af min förmodan. — 2)
Jakandc till. Hans b. på denna (råga
förefaller något misstänkt. — 3) Viss lörsäkran, att
något skall fullgöras, verkställas. Hans b. af sill
(örul gifna löfte gjorde mig ganska lycklig. —
4) a Stadfästande. Det fallas nu blott
konungens b. på del af ständerna antagna
lagförslaget. — o) Sjelfva stadfästelsen till sitt innehåll,
af-fättad i skrift. Se här konungens b. på
reglementet. •
BEKRÖNA, v. a. 3. 4) Sätta krona på. —
2 fie. Fullborda ett verk genom något, som gör
det fullkomligt. — Kröna brukas oftare.
BEKYMMER, n. 5. 4) Smärtsam känsla i
själen til) följe af någon förhandenvarande svår
och tryckande olägenhet. Denna rättegång
gjorde honom många b. Min sons uppförande ger
mig många b. Denna händelse förorsakade
honom svåra b. Slå ifrån sig bekymren.
Täras af b. Husliga b., b. i anledning af husliga
obehag. — Syn. Se Bedröfvelse. — 2) Känsla af
oro i anledning af något hotande ondt. Vara
plågad af b. för framliden. En blick på
framliden kunde icke annat än väcka de lijligaste b.
— Syn. Se Oro. — 3) Hvad som förorsakar
sådana känslor. Denna sak, händelse, affär utgör
för mig ell svårt b. Planen är lätt uppgjord,
men dess utförande är ell värre b. — Syn.
Svårighet. Olägenhet. Betryck.
BEKYMMERFRI, a. 2. Fri från bekymmer.
Nyttjas både om person och sak. En b.
menniska. Föra ell b-tt lif. — Syn. Sorgfri,
Bekym-merlös, Lugn. Stilla, Rolig.
BEKYMMERFRIHET, f. 3. Frihet ifrån
bekymmer. — Syn. Sorgfrihet, Lugn, Ro.
BEKYMMER FULL, a. 2. 1) (om person) Som
har många bekjmmer. Brukas mindre ofta i
denna mening. — 2) (om sak) a) Som
förorsakar bekommer. B. händelse, sak. — Syn.
Bekymmersam, Brydsam. — b) Som
tillkänna-gifver, förråder bekymmer. B. uppsyn, min,
blick. — Syn. Bekymmersam, Bekymrad, Orolig,
Brvdd.
BEKYMMERFULLHET, f. 2. Egenskapen
att vara bckvmmcrfull. Brukas mest om sak.
BEKYMMERLIG, a. 2. (mindre brukl.) Se
Bekymmersam.
BEKYMMERLIGHET, f. 2. (mindre brukl.)
Se Bekymmersamhet.
BEKYMMERLÖS, a. 2. 4) (om sak) Utan
bekymmer, fri från bekymmer. Föra ell b-t lif.
En b. tillvaro. — Syn. Se Bekymmerfri. — 2)
(om person) Som ej gör sig bekymmer om något.
Vara b. i fråga om sina affärer. Han är b.
om allt. En b. karakter. — Syn. Sorglös,
Liknöjd. Loj. Vårdslös. — 3) (om person) Som ej
oroas af bekymmer för något kommande. Vara
b. för framliden. — Syn. Obekymrad, Lugn,
Sorglös. — 4) (om sak) Som tillkännagifver,
förråder sorglöshet, liknöjdhet. B. uppsyn,
fysionomi. — Syn. Sorglös, Obekvmrad.
BEKYMMERLÖSHET, f. 3. Egenskapen att
vara bekvmmerlös. — Syn. Se Sorglöshet.
BEKYMMERLÖST, adv. På ett
bekymmer-löst sätt, utan bekymmer, sorglöst. — Syn. Se
Sorglöst.
BEKYMMERSAM, a. 2. 4) (om sak) Som
förorsakar bekymmer. En ganska b. belägenhet.
— Syn. Bekymmerfull, Bekymmerlig,
Bekymrande, Oroande, Brydsam. — 2) (om person, mindre
brukl.) Bekymrad. Han ser ganska b. ut. —
3) (om sak) Som utvisar, förråder bekymmer. B.
uppsyn. — Syn. Bekymrad, Bekymmerfull,
Bekymmerlig, Orolig, Brydd.
BEKY’MMERSAMHET, f. 3. Egenskapen att
vara bekymmersam. — Syn. Bekymmerfullhet,
Be-kymmerlighet, Brydsamhet, Svårighet.
BEKYMMERSAMT, adv. På ett
bekymmersamt sätt, i, med, under bekymmer. Lefva b.
BEKYMRA, v. a. 4. Förorsaka bekymmer.
Den saken b-r mig rätt myckel. Ynglingen
b-r sina föräldrar ganska mycket. Det b-r
mig icke, det bryr jag mig ej om. Hvad b-r
del mig! Impersonelt säges: Det b-r mig rätt
myckel, att ... . — Syn. Oroa, Bedröfva. —
B. sig, v. r. 4) (med prep. om) a) Göra sig
bekymmer om, taga vård om. Ingen b-r sig om
del arma barnet. — Syn. Vårdå sig om, Hylla,
Bry sig om. — b) Befatta sig med, lägga sig uti.
Hon b-r sig om allt. B. dig ej om del! Det
b-r jag mig ej om. Hvad b-r jag mig om
det? — Absolut säges: B. dig icke! bry dig icke
om del! det angår dig icke. — 2) (med prep.
öfver) Oroa sig. Hvad är det värdl all b. sig
öfver en sådan bagatell!
BEKYMRAD, a. p. 2. Som har bekymmer,
starkt oroad. Hvad du ser b. ut! Vara b. för
sin helsa. Jag är mycket b. för gossens
framlid. — Syn. Bekymmerfull, Bekymmersam,
Bekymmerlig, Orolig, Ängslig.
BEKYTTAD, a. p. 2. (af obrukliga ordet
Be-kytla) Ganska oroad, illa deran. Du skall tro,
han är b.: han har fåll sig en stämning på
halsen. Illa b. Brukas endast i det lägre
um-gängsspråket. — Syn. Illa deran, Illa utkommen,
Illa utsatt.
BEKÄNNA, v. a. 2. I allmänhet: Erkänna
sanningen och riktigheten af något: 4) (i dagligt
tal) Tillstå, erkänna. Jag b-er, alt du har rätt.
Om han vill b. sanningen, måste han vidgå,
all ... . Jag b-er mig felaktig i så måtto,
all ... . B. sig skyldig till en förseelse. —
2) Tillstå inför domstol, att man begått en lag—
Öfverträdelse. Brukas både med och utan objekt.
B. ell broll, sill brolt. B. sig skyldig till ell
brolt, en öfverlrädclse. Han har nu ändlligen
b-änl. Vill du b.? Bekänn, förhärdade bof!
B. på någon, på sig sjelf, yppa, att broltct
blifvit begånget af någon, af en sjelf. B. om sig
sjelf, tillstå något i afseende på sig sjelf, t. ex.:
Om sig sjelf b-ände han slutligen, all han väl
af vetat komplotten, men ej der uti deltagit. —
Syn. Erkänna, Vidgå, Tillstå. — 3) (i teologiska
språket) a) Erkänna, tillstå (sina synder). Brukas
både med och utan objekt. B. sina synder. B.
inför Gud, inför presten, församlingen,
altaret. — b) Öppet tillkännagifva sin Öfvertygclse om
riktigheten af en religiös tro. B. ell. b. sig till
en tro, en religion, en lära, en sekl. B.
Chri-slum, b. sig till Christi lära. B. sig till
Mo-hammed, till Konfulse, till Fo, o. s. v. — I
utsträckt mening brukas det äfven om
vetenskapliga systemer, läror cller deras stiftare, t. ex.:
B. sig till Hegel, till Hcgelianismen. — Syn.
(om läror) Omfatta, Hylla, Hålla sig till. — 4) (i
kortspel) Slå på ett kort af samma färg som det
utspelade. B. spader. B. kort ell. (absolut) b. Jag
har icke alt b. (Fig. fam.) B. kort, tillstå sanningen.
BEKÄNNANDE, n. 4. Handlingen, då man
bekänner.
BEKÄNNARE, m. 3. 4) (mindre brukl.) En,
som bekänner ett broll, en öfverlrädclse. — 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
