Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Belöpa sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
BEL
BEN
b. för hans tjensler. Dygden är sin egen b.
— Syn. Vedergällning, Lön.
BELÖPA SIG, v. r. 2. Uppgå till ett visst
antal, en viss summa, myckenhet. De sjukes antal
b-per sig lill femtio. Hans inkomster b. sig
till 1000 R:dr. Hela summan b-per sig lill
100,000 R:dr. Hela spannmålsförrådel b-per
sig lill 200 tunnor. Brukas stundom neutralt,
t. ex.: Sä mycket på mig b-per, som faller på
min andel. Huru myckel b-pcr på hvar och en?
— Syn. Stiga till, Gå upp lill, Uppgå till, Gå till.
BELÖPANDE, a. p. 1. B. andel, andel, som
på en person belöper.
BEMALLA, v. a. 4. (skeppsb.) Tillhugga något
efter mall; se d. o. — Bemallning, f. 2.
BEMANNA, v. a. 1. Förse (fartyg, båt) med
tillräckligt manskap. Han b-de sitt fartyg med
tjugu man. — B. sig, v. r. Taga mod till sig.
B. sig emot olyckan, emot ödet. Jag måste b.
mig, för att emolslå deras förföljelser. — Syn.
Repa sig, hämta mod, stärka sitt mod.
BEM/kNNANDE, n. 4. Handlingen, då man
bemannar.
BEMANNAD, a. p. 2. Försedd med manskap.
Ett väl b-l fartyg. En väl b. båt.
BEMANNING, f. 2. 1) Se Bemannande. —
2) Manskapet på ett fartyg, en båt.
BEMANTLA, v. a. 4. (Egentl.: Dölja under
en mantel.) Genom svepskäl och förevändningar
gifva ett falskt sken, bättre färg åt (en sak, ett
förehafvande, o. s. v.). Sin ärelystnad visste
han all b-a med vördnad för religionen. —
Bemantlande, n. 4.
BEMEDLA, v. a. i. 4) Såsom medlare
bilägga. B. en träta, en tvist. — Syn. Bilägga,
Förlika. — 2) Såsom medlare afsluta,
tillväga-bringa. B. en fred, ell fördrag, en förlikning,
ell stilleslånd, en sammankomst.
BEMEDLAD, a. 2. Som äger medel
(penningar, egendom). Han är väl icke rik, men
ål-minstone b. Han är bergd, lill och med b. —
Syn. Se Rik.
BEMEDLAN, f. sing. (föga brukl.) och
BEMEDLANDE, n. 4. Se Bemedling.
BEMEDLARE, m. 3. -ARINNA, f. 4. En,
som bemedlar.
BEMEDLING, f. 2. 4) Handlingen, då man
bemedlar. — 2) Sjelfva åtgärden, hvarigenom
något bemedlas, betraktad i afseende på dess sätt,
beskaffenhet och följder. Den lyckliga b-en. af
en Ivist, o. s. v.
[-BEMEDLINGS-KOMMISSION,––––––kammis-schön,-]
{+BEMEDLINGS-KOMMISSION,––––––kammis-
schön,+} f. 5. Embetsmyndighet i Stockholm, som
har sig anförtrodd styrelsen öfver stadens
militär-och båtsmans-kompanicr.
BEMYNDIGA, v. a. 4. Gifva myndighet,fullmakt
alt göra, förrätta något. — Syn. Se Befullmäkliga.
BEMYNDIGANDE, n. 4. 4) Handlingen, då
man bemyndigar. — 2) Fullmakt.
BE MÄKTIGA SIG, v. r. 4. Underkasta sin
makt, sätta sig i besittning af. B. sig en
provins, en fästning, en siad, en egendom, ell arf.
B. sig en person. B. sig regeringen, högsta
makten, domsrällen. — Syn. Taga, Intaga,
Inkräkta, Lägga under sig, Tillskansa sig; Fånga,
Gripa, Fastlaga. [Bcmägtiga.]
BEMÄKTIGANDE, n. 4. Handlingen, då man
"bemäktigar sig.
BEMÄLD, a. 2. o. BEMÄLT, a. 4. (öTtcr det
tyska Bemeldel) Omtalad, nämd. Nyttjas både om
person och sak, i lagstil och mera hyfsadt skrifsätt.
— Syn. Omtalad, Omnämd, Berörd, Besagd, Sagd.
BEMÄNGA, v. a. 2. (föga brukl.) Mänga,
blanda. — B. sig, v. r. (fam.) B. sig med,
blanda sig uti, befatta sig med. Vanligtvis i
dålig mening.
BEMÄRKA, v. a. 2. 4) Märka, varseblifva.
Akta dig all blifva b-rkl. — 2) Fästa särskilt
uppmärksamhet vid. Konungen b-rkle honom
bland alla de andra officerarne. Göra sig
b-rkt. — Syn. Anmärka, Utmärka. — 3) (mindre
brukl.) Betyda; utmärka. Hvad b-er delta ord?
— Bemärkande, n. 4. (för 4 o. 2).
BEMÄRKELSE, f. 2. Betydelse. Brukas
endast om ord. I ordets egentliga, hela,
strängaste b. Uti inskränkt, vidsträckt b. I god,
elak b. — Syn. Se Betydelse.
BEMÄSTRA SIG, v. r. 4. (i något lägre stil)
Göra sig mästare af. bemäktiga sig. — Syn. Se
Taga. — Bemäsl rande, n. 4.
BEMÖDA SIG, v. r. 4. Göra sig möda (för
att vinna, ernå, uträtta något). Myckel ifrigl b.
sig om nägol. B. sig om etl godt uppförande.
B. sig om all göra rätt för sig. Han b-de sig
af alla krafter att göra det. B. sig för någon,
arbeta, lägga sig ut, söka verka för någon. Hvad
är del värdl att b. sig för en så lumpen
vinning? — Syn. Beflita sig, Vinnlägga sig,
Anstränga sig, Lägga sig vinn om; Bjuda lill, Söka
(alt); Arbeta på.
BEMÖDANDE, n. 4. Handlingen, då man
bemödar sig. Använda allt sill b. på all
ge-nomdrifva sina afsigter. Alla hans b-en voro
utan framgång. Efter myckel b. lyckades han
slutligen. Utan b., lätt. — Syn. Beflitande,
Ansträngning, Möda, Flit.
BEMÖTA, v. a. 2. Egentl.: Komma till
mötes: 4) Emottaga (någon besökande väl eller illa),
uppföra sig emot. B. väl, illa. Du har varit
hos herr N: hur blef du b-öll? B. sina
tjenare illa. Hafva ell läll, behagligt sätt all b.
folk. — Syn. Emottaga, Behandla, Handtera. —
2) Besvara. B. ell inkast. B. något med
föraktets tystnad.
BEMÖTANDE, n. 4. 4) Sättet, huru man
bemöter (bem. 4). Godl, elakt b. Del b., hon
rönte af honom, var högst klandervärdi. —
Syn. Uppförande emot. Förfarande. — 2)
Handlingen, dä man bemöter (bem. 2). B-l af ell
inkast. — Syn. Besvarande, Vederläggande.
BEN, n. 3. 4) Det ämne, hvarulaf de
hårdaste och fastaste delarne i en mennisko-eller
djurkropp bestå, såsom ben- och armpipan,
ryggraden, o. s. v. Förvandla lill b. Förvandlas,
hårdna, blifva lill b. Hårdnande, förvandling
lill b. Bildad af b. — Syn. Benämne. — 2)
Hvarje särskilt, större eller mindre del af
benstommen i en mennisko- eller djurkropp (äfven
efter lifvets upphörande, och såsom ämne lill
förarbetning). B-cn i menniskans kropp äro
ganska många: lårpipan, benpipan, öfre och nedre
armpipan äro bland de största. Mcrgcn i
ell b. Taga b. ur kött eller fisk. Få ell b. i
halsen. Hvad mängd af b. i etl benhus! Eli
knifskafl af b. In på bara b-en, ända intill
benen, (fig.) till det yttersta. Han är bara b.
och skinn, ganska mager. Tränga genom merg
och b., ända till det innersta, alldeles
genomtränga. Det går mig genom merg och b., det rör
inig på det ömmaste. — 3) a) (i allmänhet) Lem
på en animalisk kropp, hvarmedelst den kan resa
sig upp, stå och gå. Menniskan har två b.,
djuren ifrån två till flera hundrade. En hund,
som springer på tre b. Denna häst har smärta b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
