Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Belladonna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL
BEL
137
BELLADONNA, f. 4. Giftig apoteksväxt af
Solan-familjen, med svarta, glänsande bär, och
växande på södra Europas skogsberg. Alropa
Bclladonna.
BELLETRIST, — — Tsst, m. 3. Villerhetsidkare.
BELOPP, n. 5. Den sammanlagda summa,
hvartill något belöper sig. B-et af dessa
summor går till 200,000 R:dr. Räkningens b.
stiger Ull 50 R:dr. Hela b-et af försäljningen
går till.... Diverse inventarier till ell b. af.
B-el af min lott, anparl, är ... . Mitt b.
(min andel) utgör .... — Syn. Se Summa.
BELURA, v. a. 4. (föga brukl.) Se Lura, v. a.
BELUXA, v. a. 4. (fam.) Narra, bedraga. —
Från det tyska Bcluchsen.
BELVEDERE, bällvcdére, n. 4. (italienska)
Ställe med skön utsigt.
BELYTSA, v. a. 2. 4) (egentl.) Sprida ljus
Öfver. Solen b-yste trakten. — 2) (fig.) Förklara,
utreda. B. en sak, ell ämne. — 3) (mål.) På
en tafla använda och utbreda ljuset, eller hvad
man kallar dagrar. — Belysande, n. 4.
BELYSNING, f. 2. 4) Handlingen, då något
belyses. — 2) Det ljus, som faller på ett föremål.
— 3) (fig.) Upplysning, förklaring. Denna b. var
af vigt för frågans utredande. — 4) (mål.)
Sättet, hvarpå en målare belyst en talla.
BELÅNA, v. a. 4. Upptaga penningar på fast
egendom, äfven på jern och fabrikater. B. ett
hus, en egendom. Milt hus är b-dl med 1000
R:dr. — Ordet skrifves äfven Beläna. —
Belånande, n. 4.
BELÅNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
belånar. — 2) Å fastighet upptaget lån.
BELÅTEN, a. 4. neutr. — et. Nöjd. Brukas
äfven om person. B. med litet, med sin lott.
Det är jag alldeles icke b. med. Jag är rätt
b. med honom, med hans uppförande. Nu har
han fåll så mycket (stryk, bannor o. s. v.), så
han kan vara b. Väl, föga, illa, alldeles icke,
bättre b. Väl b. säges äfv. om en person, som
fått litet for mycket till bästa. — Syn. Se Nöjd.
BELÅTENHET, f. 3. Egenskapen att vara
belåten. Del väckte allmän b. Hans b. med
den nya beljenten är icke särdeles stor. —
Syn. Tillfredsställelse, Förnöjsamhet, Nöje, Trcfnad.
BELÄGEN, a. 2. neutr. — et. Som har ett
visst läge. Säges blott om hus, byar, städer, o.
s. v., ställen, orter och vissa naturföremål, t. ex.
berg. Åtföljes alltid af objekt med föregående
proposition eller af ett adverb. B. i Skåne, i
stadens vestra qvarter, vå ell berg, vid en
sjö, emellan två floder, pa långt afslånd, nära,
invid kyrkan, under vinden (i lugn för blåst).
Väl, illa, vackert, full b. — Syn. Liggande.
BELÄGENHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
der eller der, så eller så belägen. Ställets b. är
ganska vacker. — Syn. Läge. — 2) (fig.)
Ställning i lifvet. Svår, kinkig, farlig b. Hans b.
år icke den bästa. — Syn. Ställning, Läge.
BELÄGG, n. 5. (sjöt.) Det, hvarmed något
blifvit belagdt; äfv. sättet derför.
BELÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga) 4)
Lägga något öfver, på (till skydd, förvaring, o.
s. v.) B. med bräder, med jern. B en fånge
med bojor. — Syn. Betäcka, Beslå: Pålägga. —
2; (fig. i lagspråket) Pålägga, ådöma. B. med
af gifter, med böter, med qvarslad. B. en
brottsling, elt brott med straff. B. med karla.
vid-foga stämpladt papper till cn skriftlig handling. —
3) (garn.) Omgifva en fästning med små särskilta
läger, som först lades långt ifrån på åtskilliga
kanter, och efterhand flyttades närmare, för att
alldeles innesluta fästningen och afskära tillförsel.
— Syn. Beränna, Bcstalla. — 4) (sjöt.) Medelst
två eller tre kryss-slag göra fast en halad
tågända på en koflcrnagel, klamp eller ett krysshulL
BELÄGGANDE, n. 4. o. BELÄGGNING, f. 2.
Handlingen, då man belägger.
BELÄGRA, v. a. 4. (af Lägtr) 4) Med
krigsfolk innesluta en fast ort (fästning, bcfäslad stad),
för att intaga densamma. — Syn. Belägga,
Beränna, Bestalla. — 2) (fig.) Samlas, trängas
omkring, omhvärfva. Se, hvilken skara b-r huset,
för att få se den aflidne! B-d af sökande, af
tiggare.
BELÄGRAD, a. p. 2. Som är belägrad. En
b. stad. — Substantivt: De b-e.
, BELÄGRANDE, n. 4. Se Belägring. —
Adj. p. 4. Som belägrar. Den b. armécn. —
Substantivt: De b.
BELÄGRARE, m. 5. (mindre brukl.) En, som
belägrar.
BELÄGRING, f. 2. Handlingen, då man
belägrar. — Ss. B-sarbete, -sarmé, -sbatteri,
-shaubils, -slavelt, -skanon, -skonsl,
-smaterial.
BELÄGRINGS-ARTILLERI, n. 3. Groft
artilleri, som begagnas att beskjuta städer och
fästningar.
BELÄGRINGSTILLSTÅND, n. 8. De skärpta
åtgärder, som vidtagas, när en stad eller fästning
belägras af fienden eller hotas med belägring, eller
då befolkningen i en stad visar sig orolig.
Förklara en stad i b.
BELÄNA, v. a. 4. 4) Se Belåna. — 2) (om
medeltidens förhållanden) Gifva i förläning, såsom
län. B. med ell herligdöme. —
Belånande, n. 4.
BELÄNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
be-länar. — 2) På fastighet upplaget lån. — 3) Län,
förläning.
BELÄSEN, a. 2. neutr. — et, äfv. BELÄST,
a. 4. Som läst mycket. — Syn. Boksynt, Lärd.
BELÄSENHET, f. 3. Egenskapen att vara
beläsen. — Syn. Boksynthet, Lärdom.
BELÄST, se Beläsen.
BELÄTE, bèlä’te, n. 4. 4) Bildstod. — 2)
(bibi.) Afbild. Menniskan är skapad efter Guds
b. — 3) Bildstod, föreställande enafgud; äfv. (fig.)
sjelfva afguden. — Syn. Afgudabild; Afgud.
BELÄTEDYRKAN, f. sing. indef.
Afgudabil-ders tillbedjande.
BELÄTEDYFRKARE, m. 5. En, som dyrkar
belåten.
BELÄTESTORMARE, m. 5. Se Bildstormare.
BELÖNA, v. a. 4. o. 2. Såsom tecken till
erkänsla, eller till utmärkelse, uppmuntran, gifva
en person något för cn bevisad tjenst, för en
handling, ell arbete, hvarmedelst han utmärkt sig.
Vanjigen i god bemärkelse. B. någon för dess
gjorda tjenster. B. ens förtjenslcr. Han blef
för denna bragd b-d med marskalkstafven.
Han har för visad flit och skicklighet blifvit
b-d med ett stipendium. Akademien b-ae
honom för denna skrift med slora priset.
Blifva väl, illa b-önl. B. godt med ondt, vara
otacksam. — Syn. Vcdergälla, Löna.
BELÖNANDE, n.4. Handlingen,då man belönar.
BELÖNARE, m. 3. -ARINNA, f. 4. Person,
som belönar.
BELÖNING, f. 2. 4) Se Belönande. — 2)
Hvad som gifves eller blifvit gifvet, för att
dermed belöna någon. Gifva en något till b. Till
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
