Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Benknota ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
BEN
BEN
BENKNOTA, f. 1. Se Knota, f.
BENKNÖL, m. 2. Onaturligt tillkommen hård
utväxt på ett ben (bem. 2) eller en knota.
BENKOL, n. 5. Kol af förbrändt ben.
BENLEDSHÅLA. f. 4. (anat.) Vid en ledgång
befintlig djup hålighet i ändan af ett ben,
hvar-uli ändan af ett annat är infogadt och rörer sig.
BENLING, m. 2. Skinn, som suttit på benen
af ett djur.
BENLOSSNING, f. 2. (kir.) Ett frätt
benstyckes aflossning ifrån den friska delen af benet
(bem. 2).
BENLÄGG. m. 2. Se Lägg, 1.
BENLÄKANDE, a. 1. Som befordrar
läkningen af benbrott.
BENLÄRA, f. 4. Den del af anatomien, som
sysselsätter sig med kännedomen af benen (i bem.
1 o. 2). — Syn. Osteologi.
BENLÖS, a. 2. Som är utan ben (i bem. 1,
2 o. 3).
BENMASSA, f. 1. Samteliga benen (bem. 2)
i en animalisk kropp.
BENMERG, f. 2. sing. Se Merg.
BENMJÖL, n. 5. Mjöl af förmalda ben, som
i missväxtår begagnas att blanda uti sädesmjöl,
äfvensom i allmänhet till gödslande af åkerjord.
BENOLJA, f. 1. (kem.) Vidbränd olja, som
genom torr distillcring erhålles af ben (bem. 1).
BENPIPA, f. 4. Det ihåliga, rörlika ben,
hvilket ger fasthet och stadga åt den del af en
menniskas kropp, som kallas benet (från
knäskålen till fotvristen). B-n består af två ben:
Skenbenet och Vadbenet.
BENPLÅSTER, n. 3. Benläkande plåster.
BENQVARN, f. 2. Qvarn, hvarpå ben förmalas.
BENRAGEL cll. BENRANGEL, n. 8. Hela
benstommen af en död kropp, blottad på all yttre
betäckning af muskler, ådror, o. s. v. — Syn.
Skelett, Benstomme.
BENRASP, m. 2. Se Benfil.
BENREDE, n. 4. (föga brukl.) Sc Bcnragel.
BENRÖTA, f. 1. Röta, hvaraf ben i en
animalisk kropp blifvit angripna.
BENSAFT, m. 3. (anat.) En hos späda foster
befintlig vätska, hvaraf benen i kroppen
småningom bildas.
BENSEL, se Bänsel.
BENSJUKDOM, m. 2. Sjukdom, som har sitt
säte i benen (bem. 2).
BENSKADA, f. 4. Skada, åkommen något
ben i kroppen på menniska eller djur.
BENSKAF, n. 5. Skafvet, hudlöst ställe pä ben.
BENSKAFT, n. 5. Skaft (såsom till knifvar
och gafflar), förfårdigadt af ben.
BENSKENA, f. i. Skena, som i äldre tider
begagnades af krigare till skydd för benen, och
utgjorde en del af rustningen. Kallades äfv.
Ben-berga.
BENSKIFVA, f. 1. Skifva, lamell af ben
(bem. 4).
BENSKÄRFVA, f. 4. Skärfva af ben (bem. 2).
BENSOPPA, f. 4. Soppa, kokad på ben af
slagtade kreatur.
BENSPALT, m. 3. o. n. 3. (anat.) Spjelka i
ett ben (bem. 2).
BENSPATT, m. 3. Ett slags sjukdom på djurs,
isynnerhet hästars ben. Se Spalt.
BENSPJELA, f. 4. (kir.) Spjela, som
begagnas, då ett brutet ben spjclas.
BENSPÄCKSVULST. m. 3. (kir.) Späcksvulst
på ett ben eller nära dcrintill.
BENSPRICKA, f. 4. Spricka i ett ben (bem. 2).
RENSTOMME, m. 2. pl. — stommar, (anat.)
Hela sammansättningen af benen i en animalisk
kropp, såsom de af naturen äro hopfogade till ett
sammanhängande helt. Brukas om ett djur med
kött, blod, m. m. Jfr. Benrangel.
BENSTUMP, m. 2. Stump af elt ben (bem. 2.
äfv. någon gång bem. 3).
BENSUBSTANS, bènsubbstånns, m. 3. Se
Benämne.
BENSVAG, a. 2. Som har svaga ben.
BENSVALL, n. 3. (anat.) Ämne i en
animalisk kropp, hvarigenom afbrutna ben åter
hop-läkas eller förlorade benstycken på nytt tillväxa
octi crsAttds
BENSVAMP, m. 2. (med.) Ett slags
benröl-sår i det inre af ett ben.
BENSVARFVARE, m. 3. Svarfvare, som
förfärdigar svarfvadc saker af ben.
BENSVARFVERI, n. 3. Konsten, yrket eller
sysselsättningen att svarfva af ben.
BENSVULST, m. 3. Svulst, som har sitt säte
på ytan af ett ben.
BENSVÄRTA, f. 4. Ett slags vacker svart
målarfärg, som bekommcs genom bränning af ben.
BENSYRA, f. 4. 4) Sc Fosforsyra. — 2) Se
Benröta.
BENSYSTEM, bènsystä’m, n. 3. o. S. (vetensk.)
4) Flera ben i en animalisk kropp, som utgöra
ett helt för sig. — 2) Samteliga benen i en
animalisk kropp, såsom de af naturen äro
sammanfogade.
BENSÅG, f. 2. 4) Verktyg, som af fältskärer
begagnas att afsåga ben. — 2) Såg, bvarmed vissa
handtverkare söndersåga ben i skifvor.
BENSÅR, n. S. 4) Sår på benet (bem. 3). —
2) Se Benröta.
BENSÖM, rn. 2. (anat.) Eget slags
samman-fogning af benen i hufvudet på en animalisk kropp.
BENTÅNG, f. 3. pl. — tänger. Tång, som
begagnas af fältskärer, för att uttaga benskärfvor,
o. s. v.
BENUNGE, m. 2. pl. — ungar. En fiskart.
Gasterosteus Pungitius.
BENVANDLING, f. 2. 4) Ett ämnes
förvandling i ben. — 2) Ett i ben förvandladt ämne. —
3) (anat.) Bens uppkommande hos späda foster.
BENVARA, f. 4. Svarfvararbetc af ben.
BENVED, m. 3. sing. (bot.) 4) Åtta till tio
fot hög buske, med hvita blommor och svarta,
runda bär. Cornus Sanguinea. — 2) Fem till åtta
fot hög buske med rakt uppstående grenar,
äggrunda blad, gulhvita blommor, högröda dubbla bär,
och hvaraf veden, liksom af den förra, i anseende
till sin utmärkta hårdhet begagnas till mindre
slöjdarbeten. Lonicera Xylosteum. Kallas äfven
Hårdved. Try.
BENVÄRK, m. 2. sing. Värk i benen (bem. 2
o. 3). Brukas egentligen endast om menniskor.
BENVÄXT, c. 3. (kir.) Onaturlig utvält på
benen af en animalisk kropp.
BENYTA, bèny’ta, f. 4. Ytan af ett ben
(bem. 2).
BENYTTJA, v. a. 4. (föga brukl.) Se Nyttja.
BENZOE, ba nnsåe, m. 3. Ett slags
välluktande, brunaktig kåda, som fås genom inskärning
i Benzoeträdet. Kallas äfv. Assa dulcis.
BENZOESYRA, f. 4. (kem.) Syra, som fås af
Benzoc, och äfven finnes i åtskilliga andra
växtämnen.
BENZOETRÄD, n. 6. Ett på Java, i Surinam
och Siarn inhemskt trädslag, hvaraf benzoe fås.
Styrax Benzoin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
