- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
143

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bergamott ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BER

BER

143

BERGAMOTT, bärrgamåTt, m. 3. En ganska
väkniaklig päronsort, hvaraf finnas en ganska stor
mängd varieteter.

BERGAMOTTCITRON, bärrgamå’ttsitrön,m.3.
Frukten af bergamott-trädet (bem. 2).

BERGAMOTTESSENS, bärrgama ttässånngs,
m. 3. Se Bcrgamollolja.

BERGAMOTTOLJA, f. 4. Olja, som pressas
ur de färska skalen af bergamottcitroner.

BERGAMOTT-TRÄD, n. S. 4) Ett slags
päronträd, hvarpå bergamotter växa. — 2) En
artförändring af pomeransträdet, som ger
bergamott-cilroner. — 3) Ett slags äpleträd, hvaraf fås
ber-gamottäplen.

BERGAMOTTÄPLE, n. 4. En äplcsort.

BERGANDE, n. 4. Handlingen, då man
bergar (bem. 4. 2 o. 4).

BERGARE, m. 5. En, som bcrgar (bem. 4,
sällan i bem. 2 o. 4).

BERGARLÖN, f. 3. Betalning, som gifves för
bergning af skepp eller varor.

BERGART, m. 3. Art af sten. Enkla b-er
beslå blott af en enda mincralkropp;
sammansatta, af flera sådana. Malmer äro äfven b-er.
— Syn. Mineral. Mineralsort, Stenart.

BERGARTAD, a. 2. Som till ämne och
beskaffenhet liknar hälleberg, sten. — Syn.
Berg-aktig.

BERGBALSAM, m. 3. 4) En ganska
välluktande och dyrbar sort Asfalt, som finnes i Persien.
— 2) Se Naphta.

BERG BECK, n. 5. Se Asfalt.

BERGBECKSJORD. f. 2. Se Brunkol.

BERGBLÅTT, n. 5. (Egentligen neutrum af
obrukliga adjektivet Bergblå) Ett slags ljusblå,
klar målarfärg, som bcredes af lazursten.

BERG BORR, m. 2. o. n. 5. Stor borr, som
begagnas att borra hål i sten eller att borra djupt
ned i jorden, då hårda stenlager möta.

BERGCINOBER, ba rrjsinöbr, m. 2. sing.
Ci-nober, sådan den träffas färdigbildad i naturen.

BERGDAL, m. 2. Dal emellan berg eller i
en bergstrakt.

BERGDOSTA, f. 4. (bot.) örten Origanum
Vulgäre.

BERGDUN, n. 5. Se Berglin.

BERGENFISK, m. 2. (fam.) Stockfisk ifrån
staden Bergen i Norge. •

BERGÉRE, bärrschä’r, m. 3. (fr. ord; egentl.
Herdinna) 1) Ett slags fruntimmershufva. — 2)
En sort beqväm länstol.

BERGFALK, m. 2. Sc Stenfalk.

BERGFALL, n. 5. Kallas den naturhändelse,
då ett berg eller en större del deraf störtar ned.
— Syn. Bergras.

BERGFAST, a. 4. 4) Sammansittande med
elt berg och derigenom orörlig. — 2) (fig.) Fast
som berg. B. karakter, helsa, redlighet. — Syn.
Orubblig. Jemfast, Obeveklig.

BERGFETMA, f. 4. och

BERGFETT, n. 5. sing. (egentl. neutrum af
obrukliga adjektivet Bergfet) i) Ett slags
talgar-tadt, på vattnet simmande mineral. Kallas
Berg-talg, då det är af fastare substans. — 2) Se
Asfalt.

BERGFIN, a. 2. Benämning på det finaste
slag af silfver.

BERGFINK, m. 2. Fågel af Finkslägtet, 6 */2
tum lång, rostgul öfver strupe, bröst och skuldror,
med öfvergump, mage och ett snedt streck Öfver
vingroten hvita. Kallas äfven Norrfink, Qväkare,
Bräkfagel.

BERGFJUN, n. 5. Sc Berglin.

BERGFOLK, n. 5. Folk, bosatt i ett
bergland.

BERGFORELL, m. 3. En sort forell, som
förekommer i alptrakter.

BERGFRÄLSE, bä’rrjfrä’llse, n. 4. (kameral.)
Krono-frälschemman, som blifvit anslaget till hjelp
för bergsnäringens fortkomst.

BERGFÄSTE, n. 4. 4) Fäste, slott, bygdt på
ett berg. — 2) (i grufvor) Pelare, stöd af fasta
berget.

BERGFÄSTNING, f. 2. Fästning, uppförd på
ett berg.

BERGGRYTA, f. 4. Se Jättegryta.

BERGGRÖNT, n. 5. sing. (Égentl. neutrum
af obrukliga adjektivet Bcrggrön) Ett slags
mi-neraliskt grönt färgämne.

BERGGUBBE, m. 2. pl. — gubbar. Bergsrå
af manliga slägtet.

BERGGULT, n. 5. sing. (Egentl. neutrum af
obrukliga adjektivet Berggul). Sc Gulockra.

BERGGÅNG, m. 2. Se Malmgång.

BERGHAMMARE, m. 5. Verktyg, som
begagnas vid arbeten i grufvor.

BERGHARE, m. 2. pl. — harar. Se
Fjällhare.

BERG HARTS, n. 3. Se Asfalt.

BERGHELSA, f. 4. Mycket stark helsa.

BERGHULT, n. 3. (sjöt.) Benämning på de
nedanom relingen befintliga bordläggningsplankor,
som äro något tjockare och mer utstående än de
öfriga.

BERGHUMMER, m. 2. pl. — humrar.
Hummer, som har sitt tillhåll vid bergiga stränder.

BERGHVALF, n. 5. Hvalf inuti ett’4berg,
öfver hålor och grottor.

BERGHÄLL, f. 2.’ Slät, glatt, kal del af ett
berg.

BERGIG, a. 2. Uppfylld af berg. Elt b-t
land. En b. trakt.

BERGIGHET, f. 3. Egenskapen att vara bergig.

BERGKALK, m. 3. Grofkornig, hvit eller
färgad stenart, som utgör vanligaste råämnet till
murbruk.

BERGKATT, c. 4. Ett slags vildkatt, som
uppehåller sig i bergstrakter.

BERGKAUTSCHUK, ba rrjkauttschük, m. 3.
Ett slags mineral, som liknar kautschuk. Äfven
Spänstigt Jordbeck.

BERGKETTIL, m. 2. pl. — kelliar.
Kettil-formig, vid fördjupning i jordytan, rundt omkring
omgifven af berg. [- kittel.]

BERGKLINT, m. 2. Brant, mindre
upphöjning på ett berg.

BERGKLIPPA, f. 4. Klippa, så stor, att den
nästan liknar ett berg.

BERGKLYFTA, se Bergsklyfta.

BERGKLÖFVER, m. 2. sing. (bot.) En art
klöfver, som företrädesvis älskar torra och steniga
platser. Kallas äfv. Skogsklöfver.

BERGKNOPP, m. 2. (bot.) En art af
ört-släglet Sedum.

BERGKNUT, m. 2. Ställe, der bergsryggar
förena sig eller genomkorsa hvarandra. Äfv.
Bergkärna.

BERGKORK, m. 2. sing. (mineral.) Ett slags
asbest, som liknar kork.

BERCiKRATS, m. 2. Krats, som begagnas
vid borrning i berg.

BERGKRISTALL, m. 3. Stenart, bestående
af ren kristalliserad kiselsyra och hörande till
mineralsläglct Silikater, i rent tillstånd fullkomligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free