Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bergsjö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BER
BERGSJÖ, m. 2. Sjö belägen emellan berg
eller i en bergstrakt.
BERGSRAM, m. 2. pl. — kammar. Smal,
skarp och taggig bergsrygg.
BERGSKARL, m. 2. 4) Se Bergsarbetare. —
2) (fam.) a) Tjensteman vid bergsstaten. — b)
Person, som är väl hemmastadd i bergsvetenskapen.
BERGSKEDJA, f. 4. Sträcka af
sammanhängande berg. — Syn. Bergsrygg, Bergssträcka,
Bergssträckning.
BERGSKINN, n. 5. Se Bergläder.
BERGSKLYFTA, f. 4. (äfv. Bergsklyfl) Bred
rem na i ett berg, gående vanligtvis ända ned till
bergsfoten. — Syn. Bergsskrefva, Bergsremna,
Bergsrefva.
BERGSKOLLEGIUM, bä’rrjskållégiumm, n. 3.
pl. — gier. Ett af rikets embetsverk, till hvars
befattning höra sådana allmänna ärenden och mål,
som röra bergshandteringcn.
BERGSKRABBA, f. 4. (bot.) Mångårig växt,
med vackra himmelsblå blommor, och som äfven
odlas i trädgårdar. Globularia vulgaris.
BERGSKREFVA, se Bergsskrefva.
BERGSKRUT, n. 5. Grofi krut, som begagnas
till bergsprängning.
BERGSKULLE, m. 2. pl. — kullar. Mindre,
jordbeläckt bergshöjd.
BERGSKUM, n. 5. (mineral.) En art asbest.
BERGSKUNNIG, a. 2. Kunnig i
bergsvetenskapen. Brukas äfven ofta som substantiv.
BERGSKUNSKAP, f. 3. Se Bergsvetenskap.
BERGSKÄLLA, f. 4. (bot.) Alpväxt med
violetta blommor. Bartsia alpina.
RERGSLAG, m. 3. o. n. 5. 4) (maskulin)
Distrikt, hvars hufvudnäring utgöres af bergsbruk,
och hvilket i följd deraf äger vissa privilegier.
Man skiljer emellan Jern-, Silfvcr- och
Koppar-bergslag. — 2) (neutrum) Samteliga bergsidkarne
i ett distrikt.
BERGSLAGSBO, m. 3. Inbyggare i en bergslag.
BERGSLAGSKORF, m. 2. pl. — korfvar. Rökt
korf af hackadt kött. Har sitt namn deraf, att
den isynnerhet tillverkas i Rergslagcr.
BERGSLAVETT, bä‘rrjslavä’tt, m. 3. Lavett,
som begagnas vid bergsartilleri.
BERGSLOTT, n. 3. Befäst slott, uppfördt på
ett berg.
BERGSLUTTNING, f. 2. Sluttande del af
ett berg.
BERGSLÄTT, f. 3. Större eller mindre slätt
ofvanpå elt berg eller en bergssträcka, eller der
skilda bergssträckor närma sig hvarandra. Kallas
äfv. Bergsplatå.
BERGSMAN, m. 5. pl. — män. Person af
allmogen, som är ägare af ett bergsmanshernman.
— Syn. Se Bergsidkare.
BERGSMANNAHANDTERING, f. 2. Se
Bergsbruk
BERGSMANSHEMMAN, n. 5. (kameral.)
Benämning på de hemman i jernbergslag, hvilkas
innehafvare äro förbundne att idka grufvebrytning
och tackjernsblåsning, hvaremot de på vissa orter
äro befriade från knektehåll.
BERGSMEKANIKUS, m. 3. pl. — niker.
Tjensteman vid bergsstaten, hvilken åligger att
biträda vid uppbyggandet eller underhållandet af
till bergshandteringcn hörande mekaniska verk.
BERGSMÅL, n. 5. (jur.) Mål, som angår
bergsbruk.
BERGSNEJD, f. 3. Nejd, mindre bygd,
uppfylld af berg eller belägen invid eller på någon
bergssträckning.
BER <45
RERGSNYLTRA, f. 4. Taggfenig benfisk,
omkring 5 tum lång, med varierande färg, än
gråbrun eller grönaktig, med bruna tvärstrimmor,
än rödbrun ulan fläckar; liknar rudan och har
ett välsmakande kött. Labrus rupestris.
BERGSNÄMDEMAN, m. 2. pl. — män.
Bi-sittarc i bergstingsrätt.
BERGSORDNING, f. 2. Lag, som stadgar
bergsbrukets juridiska förhållanden.
BERGSPASS, n. 5. Mycket trång öppning i
en bergskedja, der väg går fram ifrån ena sidan
till den andra.
RERGSPETS, m. 2. öfversta delen af ett berg,
när den har spetsig form. — Syn. Bergstopp.
BERGSPREDIKAN, f. sing. indef. 4) Se
Bergspredikning. — 2) Christi b., det tal vår
Frälsare från ett berg höll till folket, och hvilket
omtalas i evangelium.
BERGSPREDIKNING, f. 2. 4) Gudstjenst,
som hålles enkom för bergsfolk, på ställen, hvilka
äro långt aflägsna från kyrka. — 2) (kyrkoh.)
Religiöst tal, hållet på berg, i skog och mark. —
Syn. Bergspredikan.
BERGSPRODUKT, bä’rrjsprodückt, m. 3.
Produkt af bergsbruket.
BERGSPRÄNGARE, m. 5. En, som genom
borrning och laddning med krut i borrhålen
spränger stycken ifrån ett berg eller sönderspränger det
helt och hållet. — Syn. Slensprängare.
BERGSPRÄNGNING, f. 2. En bcrgsprängares
arbete, konst eller yrke.
BERGSREFVA, f. 4. Mindre bergsklyfta. —
Syn. Se Bergsklyfta.
RERGSREMNA, f. 4. Remna i ett berg. —
Syn. Se Bergsklyfta.
BERGSRYGG, m. 2. 4) öfversta sträckningen
af en längre bergmassa. — 2) Se Bergskedja.
BERGSRÅ, n. 4. Rå, som förmenas uppehålla
sig i berg och bergstrakter.
BERGSRÅD, n. 3. 4) Bisittarc i
Bergskollegium, af högre värdighet än assessor. — 2)
Hederstitel, som af regeringen tilldelas.
BERGSRÅDINNA, f. 4. Fru åt eller enka
efter ett bergsråd.
BERGSRÄTT, m. 3. Benämning på åtskilliga
sammanträden inom Sala bergslag, för afgörande
af ekonomiska och beskattningsfrågor samt
tillsättande af tjenster o. d., dels under landshöfdingens,
dels under bergmästarens ordförande, och med
ledamöter, dels af bergslaget, dels af stadens
magistrat eller borgerskap. — Bör cj förblandas med
Bergstingsrätt.
BERGSRÖRELSE, f. 3. Bergsbruk i större
skala. — Syn. Se Bergsbruk.
BERGSSKOLA, f. 4. Läroanstalt, der
undervisning gifves så väl i det teoretiska som prakti-*
ska af bergväsendet.
BERGSSKREFVA, f. 4. Fördjupning,
urhålk-ning i ett berg, öppen upptill, och derigenom
skiljande sig ifrån Bergshåla, som upptill är täckt,
men öppen på någon af sidorna. — Syn. Se
Bergsklyfta.
BERGSSKYGD, f. 3. (bibi.) Skuggan af ett berg.
BERGSSTAD, m. 3. pl. — städer. 4) Stad,
belägen på ett berg, i en bergstrakt eller i
närheten af stora bergverk. — 2) (speciell för
Sverige) Stad i bergslag, med vissa privilegier i och
för bergshandteringcn.
BERGSSTAT, m. 3. Samteliga
bergstjcnste-männen, antingen i hela riket, eller i en bergslag.
BERGSSTRÄCKA, f. 4. Sträcka af
sammanhängande berg. — Syn. Se Bergskedja.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
