Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Beskickning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
BES
BES
vid påsättningen på masugnen. — 3) (vid
kalk-bränneri) Insätta de råa stenarna i kalkugnen. —
Beskickande, n. 4.
BESKICKNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
beskickar. — 2) Den blandning, som derigenom
uppkommer.
BESKICKNING, f. 2. 4) a) Affärdande af
sändebud till en främmande regering. Genom
denna b. till Frankrike vann Gustaf I, all....
— b) Afskickande af sändebud från en myndighet
till en annan inom samma stat. — e) (skärntv.)
Afsändande af bud från en enskilt till en annan.
— 2) Samleliga personer, som utgöra: a) en stats
sändebud till en annan; b) en myndighets
sändebud till en annan, inom sarnrna stat; c) (skärntv.)
cn enskilt persons till en annan. Tillhöra en b.
B-en blef på bäsla sätt emoltagen. — Syn.
Ambassad, Mission, Deputation. — Ss.
B-suppdrag, -särende.
BESKICKNINGSKONST, f. 3. Konsten att
beskicka; se d. o.
BESKICKNINGSPROF, n. 6. Prof af
beskickning vid ett myntverk.
BESKINNA, v. a. 4. (gam.) Skinna, plundra.
BESKJUTA, v. a. 3. (böjes som Skjuta) Med
kanoner eller mörsare skjuta på. B. en siad, en
fästning, cn mur, cn skans, ett fältverk, o. s. v.
B. med kulor, med glödgade kulor, med
bomber, B. ell fartyg långskepps. — Brukas^ ej i
fråga om trupper; man säger då: Skjuta på. —
Beskjutande, n. 4. o. Beskjulning, f. 2.
BESKJUTNINGSLINIE, f. 3. (krigsk.) Den
linie, bakom hvilken man är säker för skott.
BESKNA, v. n. 4. (mindre brukl.) Börja att
blifva besk.
BESKRATTA, v. a. 4. Hånande skratta åt
någon. — Syn. Se Begabba.
BESKRIFNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
beskrifver (i bem. 2, 3 o. 4). B-cn af cn batalj,
af cn cirkel. — 2) Tal, skrift, bok, hvarigenom
något blifvit beskrifvet; äfv. ställe i en skrift eller
bok, (ler något beskrifves. Liten, kort, haslig,
flyktig, målande b. Hans b. af sina öden i
Afrika väckte hos åhörarne del största
deltagande. B. öfver bästa sllttel all fånga fisk.
Hos denna poet träffas många vackra b-ar.
Verldens, himlakropparncs, jordens b. Ingår
i en mängd sammansättningar, såsom
Jordbeskrif-ning, Rescbeskrifning, m. fl., hvilka ses på sina
ställen. — Syn. Skildring, Målning. Teckning. —
3) (fil. o. estet.) Uppgifvande, ej allenast af ett
tings slägt-’ och artkännemärken, utan äfven af
andra, som bibringa en närmare kännedom af dess
egenskaper.
BESKRIFVA, v. a. 3. (böjes som Skrifva)
4) (ursprungligen) Skrifva, i skrift afTatta.
Brukas i denna bem. numera icke, utorn i part. pass.
Beskrifven (äfv. Beskrefven), t. ex.; b. lag. —
9) I tal eller skrift omständligt framställa
egenskaperna, omständigheterna, förhållandena,
förloppet af något. B. ell land, ett palats, ell
fältslag, en storm, ett krig, en resa. Jag kan ej
b. min förvåning der öfver. Min sorg kan icke
b-s. Del vore svårt att b., hvilket intryck
dessa ord gjorde på henne. Brukas äfv. om
person, t. ex.: B. en förrymd ljuf. B. en persons
karakter. — Syn. Skildra, Måla. Afmåla,
Teckna, Uttrycka. — 3) (fil. o. estet.) Uppgifva ell
tings kännemärken, ej allenast dem, som bestämma
dess slägte och art, utan äfven andra, hvarigenom
man kan vinna närmare kunskap om dess egenskaper.
B. ell djur, en växl, cn stcnart, en sjukdom,
en passion, en dygd, ell skaldeslag, o. s. v. —
4) (geom.) Upprita en matematisk figur. B. en
cirkel omkring en gvadrat. — Man säger äfv..
i utsträckt mening: Planeterna b. sina banor
kring solen, slängkälken b-er en cirkel, o. s. v.
BESKRIFVANDE, n. 4. Handlingen, då man
beskrifver (i bem. 2, 3 o. 4).
BESKRIFVARE, m. B. En. som beskrifver
(i bem. 2 o. 3). Nyttjas föga, utom i
sammansättningar, t. ex.: Resebeskrifvarc, Jordbeskrifvare. m. fl.
BESKUGGA, v. a. 4. Kasta stark skugga på.
Gården b-s af stora kaslanieträd. — Syn. Se
Skugga, v.
BESKUS, bèsskuss o. bä’sskuss, m. 2. (pop.,
fam. o. skämtvis) Besk sup. Äfv. Besk.
BESKYDD, n. 5. 4) Försvar, som gifves
någon (ej med våld och vapen, utan genom
inflytelsen af makt, myndighet, anseende, lagar, o. s. v.).
Lemna, gifva, förunna någon sitt b. Gifva
sig under ens b. Taga någon i sill b. Gud
tage er i sill b ! — Syn. Beskärm, Hägn, Värn,
Försvar, Vård, Hjelp, Skydd. — 2) Nyttjas
stundom i samma mening som Skydd, 4.
BESKYDDA, v. a. 4. 4) Gifva beskydd (bem. 4).
Herren b-e oss för allt ondl! Gud b-r de goda
mol de onda. — Syn. Skydda, Beskärma, Hägna,
Värna, Försvara, Vårda. Hjelpa. — 2) Försvara
mot yttre våld, mot fiendlligt anfall. Citadellcl
b-r staden. — 3) Se Skydda, 4.
BESKYDDANDE, n. 4. Handlingen, då man
beskvddar.
BESKYDDABE, m. 8. -ARINNA, f. 4. En.
som beskvddar (i bem. 4).
BESKYDDAR MIN, BESKYDD ARTON, m. 3.
Min, ton, som uttrycker, att man anser sig som
beskyddare af en eller flera personer, dem man
tilltalar eller talar om.
BESKYGGA, v. a. 4. (föga brukl.) Se
Öf-verskygga.
BESKYLLA, v. a. 2. Gifva skuld för. Man
b-ller honom för girighet, för all hafva velat
besticka vittnena. Han b-llde sin anklagarc
tillbaka för samma brott. Brukas endast om
person, hvarcmot Skylla äfven säges om saker. —
Syn. Anklaga, Tillvita, Förevita, Skylla.
BESKYLLANDE, n. 4. Handlingen, då man
beskyller.
BESKYLLNING, f. 2. 4) Se Beskyllande. —
2) Hvad någon besky lles för. B. för lättja. Hvad
tyckes om denna b.? En högst orimlig b. —
Syn. Anklagelse, Tillvitelse, Tillvitande.
BESKYMFA, v. a. 4. (föga brukl.) Svårt
skymfa. — Be skymfande, n. 4.
BESKYMFNTNG. f. 2. 4) Handlingen, då
man beskymfar. — 2) Se Skymf.
BESKÅDA, v. a. 4. Noga och uppmärksamt
bese. B. en altartafla, ell landskapsslycke, en
staty. — Syn. Se Se. — Beskådande, n. 4.
o. Beskådn ing, f. 2.
BESKÄFTIG, a. 2. (det tyska geschäflig)
Onödigtvis beställsam. Brukas i skämtsam eller
sarkastisk mening. — Syn. Se Beställsam.
BESKÄFTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
beskäftig. — Syn. Se Beslällsamhel.
BESKÄFTIGT, adv. På ett beskäftigt sätt. —
Syn. Se Bcslällsaml.
BESKÄLA, v. a. 4. (stuteriterm, af det tyska
bcschälen) Betäcka (ston). [Beskälla.]
BESKÄLARE, m. 4. Hingst, som begagnas alt
betäcka ston. [Beskällare.]
BESKÄNKA, v. a. 2. (föga brukl.) Gifva skänk
åt, begåfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
