Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Besjäla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BES
BESJÄLA, v. a. 4. (poet.) 1) Gifva själ
(ål cn kropp). Den högsta Änden b-r
kropparna. — Syn. Lifva, Lifgifva. — 2) (fig.) Gifva
förmåga att göra djupt intryck på förnuftiga
varelser. Hänförelsen b-de hans föredrag. B-d
af sitt ämne, rörde han alla till tårar. —
Syn. Lifva, Elda, Uppelda, Gifva lif, själ, eld. —
Besjälande, n. 4.
BESK, bessk o. bässk, a. 2. Som har cn
sammandragande, bitter smak, såsom t. ex. malört.
B-a läkemedel. Taga cn b. sup. Man säger
äfven: Vara b. i munnen, d. v. s. känna en besk
smak i munnen. — S. m. 2. (pop. o. fam.) Besk
sup. Han duger lill ingenting, förrän han
fäll b-en på morgnarna. Äfv. Beskus.
BESKA, bèsska o. bä’sska, f. 1. sing. Sc
Beskhet.
BESKAFFA, v. n. 4. (gam.) Uträtta, förmå,
göra. Hafva att b. med, se Skaffa med.
BESKAFFAD, a. p. 2. Som har en viss
egenskap, befinner sig I etl visst förhållande. Brukas
både om sak och person. Åtföljes alltid af något
lilläggsord, vanligast så, äfven stundom illa, huru?
Saken är så b., all ... . Jag är så b., all
jag gerna vill se andra glada. Så som
verl-den nu är b....... Vid så b-e
omständigheter. Jag vet ej, hur han är b., hur del är b-l
med den saken. Del är illa b-l med honom.
Del är b-t med honom som med mig. — Syn.
Artad; (för så b.) Sådan, Så fatt.
BESKAFFENHET, f. 3. Inbegreppet af alla
en saks tillfälliga, icke väsendtliga kännemärken;
egenskapen att vara så eller så, sätt att vara.
Brukas både om sak och person. Hurudan är
vädrets b. i dag? B-en af hans lynne är
sådan, all man omöjligt kan trifvas med honom.
— Syn. Natur, Art, Egenskap, Skaplynne,
Ställning, Förhållande.
BESKAKTIG, a. 2. Som har en något besk
smak.
BESKAKTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
bcskaktig.
BESKATTA, v. a. 1. 1) Belägga med skatt;
äfv. med afgifter af hvad slag som helst. Strängt
b. sina under såler, sina under ha fvande.
Ka-nalverkel b-r dc trafikerande alltför hårdl. —
2) (fig-) Taga oskälig vinst af köpare, förbrukare
af en vara. Man klagar öfver, all vissa
fabrikanter alltför drygt b. allmänheten. — Syn.
Se Preja.
BESKATTANDE, n. 4. Handlingen, då man
beskattar.
BESKATTNING, f. 2. 4) Se Beskattande. —
2 Beloppet af en skatt, en afgifl, äfv. af vinsten
på en fabriksvara, o. s. v. (se Beskatta, 2.),
beräknad! antingen för alla dc beskattade eller för
hvarje enskilt. Den allmänna b-en är nog
tryckande för riket. Min b. utgör . ... — Syn.
Skatt. Skattebelopp. — Ss. B-sfråga, -slag,
-sräll, -ssystem.
BESKED, n. 5. 4) Afgörande svar,
efterrättelse, försländigande, af någon, som är behörig att
det gifva. Sök b. härom hos vederbörande
cm-betsman. Jag gaf honom del b., all han får
bo i drängstugan. Jag lar ej b. af någon
annan, än min husbonde. Jag fick ej b. på
hvad jag ville veta. Man får aldrig rikligt
b. af honom. Tills vidare b. — Syn. Utslag,
Afgörande. Förständigande, Befallning; Svar;
Upplysning. — 2) Betyg öfver personligt uppförande,
hvilket af husbonde lemnas tjenstehjon vid
aiHytt-ning ur dess tjenst, eller af vederbörande prestcr-
BES 151
skap åt en person, som flyttar ur församlingen. —
Syn. Attest, Betyg. Jfr. äfv. Orlofsscdel,
Prcsl-besked. — 3) Redovisning. Brukas i denna bem.
mindre ofta. Göra b. för något. Göra b. för
sig, göra redo för sig. Göra b. för elt uppdrag,
en beskickning, redogöra derför. (Fig.) Göra
någon b. i glaset, göra b. på ens skål, tömma
sitt glas, när någon druckit en till. Göra godt b.
för sig vid bordel, pä fatet, i grötfatet, o. s. v.,
äta med god matlust, ej rata maten. Göra b. för
sig säges äfven orn den, som med allvar, drift och
ordentlighet uträttar, hvad honom uppdrages,
an-befalles, helst om arbetsfolk, t. ex.: Denne dräng
gör alllid godt b. för sig, hvilket arbete man än
sätter honom till. Han gör godt b. för sig på
logen, på åkern. — 4) Duglighet, drift,
pålitlighet. Förekommer i talesättet: Vara b. med,
samt i det adverbiala uttrycket: Med b., dugtigt,
t. ex : Du får lof alt arbeta, så att det är b.
dermed. Del är intet b. med honom, han duger
till ingenting; äfv. man kan ej lita på hans ord
och löfte; äfv. han vet ej, hvad han vill, är
obeslutsam. tanklös. Del är intet b. med hvad han
gör. Vi ha väl sommar, men del är intet b.
med den, d. v. s. den är ulan tillräcklig värma.
Arbeta, läsa, dricka med b. Det regnar med b.
De fingo stryk med b. — 5) Vela b. om, på,
hafva kännedom om. Veta b. om något. Del
der vet han b. på. Vela b. med. väl förstå sig
på, t. ex.: Han vet godt b. med den saken.
Anm. Ordet kommer af det tyska B?»cheid,
som ursprungligen betyder: slutord (skiljsord, af
scheiden\ när man skiljes ifrån någon, och
sedan: utslag, dom, afgörande.
BESKEDLIG, a. 2. 4) Som icke med vett och
vilja gör något ondt: from, saktmodig, fridsam.
En hederlig och b. man. — Syn. Se God. —
2) Tjenstaktig, tjenstvillig, god, hjelpsam, artig.
Han är nog så b., alt han hjelper mig med
del besväret. Det är bra b-t af honom, all
han gjort del. Brukas i denna betydelse ofta
som höflighetsuttryck till vänner, anhöriga och
personer af lägre vilkor, än man sjelf är, liksom
man till mera främrnande personer af den bättre
klassen brukar ordet God, och till barn eller
tjcnstfolk Snäll. Var b., var så b., var sä allt
för b., så innerligt b. och gör det. — 3) (i
något spefull mening) a) Fromsint. men utan drift
och duglighet. Det b-a folket kommer
vanligtvis icke långt i verlden. — b) From och
enfaldig. Han inbillade sin b-a far, alt .... —
c) Flat, efterlåten. Tjenslfolkel gör med sin b-a
husbonde, hvad de vilja.
Anm. Ordet kommer af del tyska brscheiden,
som egentligen betyder: hofsam, måttlig i sina
anspråk, förståndig, men, öfverflylladt lill
svenskan, ulbildai sig till ofvanslående bemärkelser.
BESKEDLIGGÖRARE, m. S. (nytt ord,
bru-kadt på spe) En, som gerna vill stifta fred
emellan menniskor, äfven om det skall ske på
sanningens och rättvisans bekostnad.
BESKEDLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
beskedlig.
BESKEDLIGT, adv. Fromt och saktmodigt,
fridsamt. Gå sin väg b. fram.
BESKHET, bèsskhet o. bä’sskhet, f. 3. sing.
Egenskapen att vara besk.
BESKICKA, v. a. 4. 4) (i myntväsendet)
Tillsätta sämre metall till guld eller silfver, som
skall myntas. B. guld med silfver, silfver med
koppar. — Syn. Logera. — 2) (masm.)
Vederbörligen blanda malm, fluss och kol tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
