Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bespörja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BES
BESPÖRJA, v. a. 2. (böjes som Spörja) Se
Spörja. Brukas föga.
BEST, m. 2. 4) Oskäligt djur. Brukas blott
om större däggdjur. — 2) (fig.) a) Grof, okunnig,
rå och elak menniska, helst af stor och stark
kroppsbyggnad. Hvilken dum b.! Sädana b-ar!
Nyttjas äfv. ofta skämtvis. — Syn. Se Lymmel.
— b) Säges om allt hvad som är i hög grad
tungt, ovigt, svårt, besvärande, o. s. v. Den här
skänken är en b. all vara tung. Tacilus är
en b. all vara svår. Den här stöfvcln är en
b. att fä pä sig. Rocken är en b. alt tränga.
BESTAKTIG, a. 2. Som liknar en best; grof,
okunnig, rå och efak. Hvilken b. menniska! —
Syn. Se Brutal.
BESTAKTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
bestaktig. — Syn. Se Brulalilel.
BESTAKTIGT, adv. På ett bestaktigt sått,
som en best. — Syn. Se Brutalt.
BESTALLA, v. a. 4. (gam. krigsk.) Se
Belägga, 3.
BESTÄLLNING, f. 2. (gam. krigsk.) En stads
omgifvande med krigsfolk, för att belägra den.
Jfr. Belägga, 3.
BESTIALISK, a. 2. Se Bestaktig.
BESTIAL1TET, ––––-lét, f. 3. Se
Beslak-lighet.
BESTICK, n. 5. 4) Märkes sättande på en
landkarta, medelst en nål, en prick, o. s. v. —
2) (sjöt.) a) Operation, som hvarje middag göres
på ett sjökort, för att utmärka ens påvarande
ställe och bestämma den kurs, som vidare bör
seglas. Göra b., förrätta denna handling. Hans
b. är rikligt gjordl. — b) Sålunda på ett
sjökort utmärkt ställe. — 3) (bokb.) Liten
pappers-eller pergamentsrulle, omlindad med tråd eller
silke, som till prydnad sättes vid hvardera ändan
af bokens rygg* — A) Fodral, låda eller ask för
anatomiska eller kirurgiska instrumenten
BESTICKA, v. a. 3. (böjes som Sticka) 4)
Genom penningar, gåfvor, löften o. s. v., förmå
någon alt göra något emot pligt och samvete.
B. domaren. B. vittnen. — Syn. Se Mula. —
2) (bokb.) Sätta bestick på en bok; se Bestick, 2.
— B. sig, v. r. (fam.) a) B. sig uti, bestå uti.
Hvaruti b-cker del sig? — b) B. sig under,
döljas under, underförstås. Något b-cker sig
derunder.
BESTICKANDE, n. 4. och
BESTICKNING, f. 2. Handlingen, då man
besticker (bem. 4).
BESTIE, m. 3. (bibi.) Vildt djur. Jfr. Besl.
BESTIGA, v. a. 3. (böjes som Sliga) 4) Stiga
upp på. B. ell berg, en höjd, en mur. B. en häst.
B. en tron, en kateder, en predikstol. (Fig.) B.
tronen, katedern, predikstolen, o. s. v., börja att
regera, föreläsa, predika, o. s. v. — Brukas i
mera vårdad stil. — Syn. Stiga, klättra, gå, träda
upp på. — 2) (om hannen af vissa djurslag)
Be-låcka, bespringa. — B. sig, v. r. Uppgå till en
vi^ myckenhet. Hela summan b-gcr sig till
2000 R:dr. — Syn. Se Belöpa sig.
BESTIGANDE, n. 4. och
BESTIGNING, f. 2. Handlingen, då man
bestiger.
BESTJÄLA, v. a. 3. (böjes som Stjäla) Stjäla
fran någon. Drängen bestal sin husbonde. Ack!
jag är besluten. Man har bestulit mig pä 200
H:dr. — Brukas äfv. stundom i fig. mening, t. ex.:
B. en författare. B. någon på dess idéer. —
Syn. Frånstjäla, Bortstjäla från, Beröfva, Afhända,
Franroffa. — B esljälandc, n. 4.
BES 155
BESTORMA, v. a. 4. 4) (i militärspråket)
a) Genom stormning (se d. o.) anfalla) (belastad
stad, fästning, läger, o. s. v.). Gustaf Adolf b-dc
Wallensteins läger, men blef lillbakaslagen. —
b) Genom stormning anfalla och intaga. I denna
bem. brukas dock hellre Storma. — 2) (fig.) a)
Säges om etl rum, ell hus, då en hop folk
trän-ges, för all dit inkomma eller der erhålla något.
Denne predikant har alltid många åhörare;
man b-r kyrkan, när han skall predika, I
afton ges en god pjes; man b-r också
biljettkontoret. — b) Utan uppehör ställa frågor, böner,
o. s. v. till någon. B. någon med frågor, med
tårar och böner, med ansökningar.
BESTORMANDE, n. 4. och
BESTORMNING, f. 2. Handlingen, då man
bestormar.
BESTRAFFA, v. a. 4. 4) Låta någon
undergå stralT för begången öfvcrlrädelsc. B. någon
för dess brott med lifvels förlust. B. med
fängelse, med spöslitning. B. en tjenare för
snatteri, ell barn för olydnad. Gud b-r oss strängt
för våra synder. — Syn. Se Straffa. — 2) (fig.)
Med ord tillrättavisa för begångna fel. — Syn.
Näpsa, Förebrå, Tillrättavisa, Snäsa, Huta åt.
BESTRAFFANDE, n. 4. Handlingen, då man
bestraffar.
BESTRAFFARE, m. 6. (mindre brukl.) En,
som bestraffar någon. Nyttjas aldrig utan åtföljande
objekt.
BESTRAFFNING, f. 2. 4) Se Bestraffande.
En missdådares b. Jag skäll vid hans b. ej
lägga finger emellan. — Syn. Straffande,
Bestraffande, Afstraffande, Näpsande, Tillrättavisande.
— 2) Sättet, huru någon bestraffas. Hans b.
var alltför lindrig. — Syn. Straff, Tuktan, Aga,
Näpst, Förebråelse, Snäsa. Tillrättavisning.
BESTRAFFNINGSSÄTT, n. 5. Sättet, huru
någon bestraffas.
BESTRIDA, v. a. 3. (böjes som Strida) 4) I
tal eller skrift förneka sanningen, nyttan eller
rättmätigheten af något. B. en mening, etl fa Ila dt
beslut, etl förslag. B. ell testamentes giltighet.
— Syn. Förneka, Protestera mot, Förklara sig
emot. Sälta sig emot. Opponera sig emot. — 2)
Göra en person något stridigt. Han bestred
honom äran af atl ... . B. någon rättigheten
alt ... . ell. b. någons rättighet atl .... —
Syn. Disputera (en något), Förneka, Vägra.
Förvägra, Förmena. — 3) Förestå, sköta. B. ell
embete, en tjensl, ens embctsgöromäl, ell kall,
en syssla, ett förmyndcrskap. B. en persons
hushållning. Han hinner ej atl b. alla
görarn ålen. — Syn. Se Förestå. — 4) Utgifv» de
nödiga medlen för verkställandet af något. B.
kostnaden, utgifterna för ell företag. B. en
hushållning med 100 R:dr.
BESTRIDANDE, n. 4. Handlingen, då man
bestrider, a) En menings, ell testamentes b. b)
B-t af hans rättighet att.... c) Etl em betes, en
sysslas b. d) Hvem ansvarar för utgifternas b. ?
BESTRYKA, v. a. 3. (böjes som Stryka) 4)
Öfverstryka med något fett, flottigt, smörjigt ämne.
B. med olja, tjära, färg. — Syn. Anstryka,
Besmörja, Öfverstryka. — 2) (i militärspråket) a)
(om batterier, skansar, o. s. v.) Hafva sådant läge,
att man med kanoner kan beskjuta hvarje punkt
af en yta, en rymd. Detta batteri b-kcr
flanken. — b) Säges om cn kulbana, då den icke
går högre öfver marken, än uppställda truppers
höjd, d. v. s. 3 alnar för fotfolk och 4 4 a,n för
rytteri. Äfv. Rasera. — 3) (fys.) B. med magnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
