- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
163

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Betingande ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BET

BET

165

BETINGANDE, n. 4. Handlingen, då man
betingar.

BETINGN1NG, f. 2. 1) Se Betingande. —
2) Beting (i bem. 1). — 3) Se Hypotes.

BETINGNINGSSATS, m. 3. (log.) Vilkorligt
uppställd mening, hvpotetisk sals. [-satts.]

BETINGMNGSVIS, adv. Under ell. med
vil-kor. såsom vilkor. hypotetiskt.

BETINGSARBETE, betfnngsårrbete, n. 4.
Arbete. som förrättas på beting.

BETINGSBULT, bèlinngsbüllt, m. 2. (sjöt.)
En af de svåra bultar i betingen och
belingspol-larna. som hindra betingsslaget ifrån att afslira.

BETINGSKNEKT, bclinngsknéckkt, m. 2. So
följ.

BETINGSKNÄ, bètinngsknä’, n. 4. (sjöt.) Ett
af de knän, med hvilka betingen är fästad vid
däcket, och som tjena att stötta pollarna mot
ankartågets stramning.

BET1NGSNAGEL, bètinngsnågl, m. 2. pl.
— naglar. Se Betingsbult.

BÉTINGSPOLLARE, bètinngspå llare, m. 5.
(sjöt.) Benämning på de vertikala trän, hvari
betingens begge ändar hvila och om hvilka bugten
af betingsslaget göres.

BETINGSPUTA, bètinngspüta, f. 1. (sjöt.) Ett
vid betingen fastbultadt trästycke, som tjenar att
skydda den emot gnidning af tåget eller kettingen.

BET1NGSSLAG, bètinngsslåg, n. 3. (sjöt.)
Ankartågets eller kcttingens törn om betingen.

BETINGSVIS, betfnngsvis, adv. Se
Beling-ning sv is.

BETITLA, v. a. 4. Gifva någon en titel.
Brukas föga utom i part. pass. Betitlad, hvilket
antagit adjektiv natur och betyder en person, som
bar titeln af en tjenst eller värdighet, utan alt i
verkligheten innehafva den.

BETJENA, v. a. 4. o. 2. 1) Göra något slags
tjenst åt någon. B. allmänheten som läkare,
barberare, hårfrisör. B. någon med
åderlåtning, ined koppning. B. någon med juridiskt
biträde, med sina kunskaper, sin erfarenhet,
med upplysningar. — Syn. Tjena. — 2)
Uppassa som tjenare, betjent. B. någon vid bordet,
vid på- och afklädning. — B. sig, n. r. B.
sig af, göra bruk af. Han b-r sig tills vidare
af mina möbler. Allt för ofta b. sig af
samma ord. Jag b-r mig af detta ord, för att
uttrycka .... Till skodon b-r man sig af
läder. — Syn. Se Bruka.

BETJENANDE, n. 4. Handlingen, då man
betjenar. Till allmänhetens b.

BETJENING, f. 2. sing. 4) Se Betjcnande.
— 2) a) Samtelige tjenstemän i ett allmänt
ein-hetsverk eller i ett enskilt verk. — b) Samtelige
Ijenare i ett hus, som beljena sjelfva herrskapet,
såsom betjpnter, kammarpigor, huspigor, m. fl.
Innefattar icke drängar, köks- och ladugårdspigor
eller sådana, som blott förrätla utsysslor.

BETJENT, m. 3. 4) Manlig tjenare i ett hus,
som går herrskapet tillhanda med hvarjehanda
småsysslor. — 2) Lägre tjenstemän i ett allmänt
eller enskilt verk. Brukas för denna bem. endast
i plur. Bctjenle (se d. o.), eller i
sammansättningar, såsom: Handelsbetjent, Konlorsbeljent, m. fl.,
hvilka ses på sina ställen.

BETJENT, a. p. 4. (egentl. part. pass, af Beljena)
Som har tillräckligt gagn af. Man är icke b. med
blott ett rum för så många personer. En
husmoder kan icke vara b. med, ali pigan går och latas.

BETJENTE, beljä’nte, m. pl. Lägre tjenstemän i
elt allmänt embetsverk. Bankens och tullverkets b.

BETJENTGOSSE,BETJENTPOJKE,-tjänt-,
m. 2. pl. — gossar, — pojkar. Gosse, sorn
förrättar betjentsvsslor.

BETJENTKAMMARE, -tjä nt-—, m. 3. o. 3.
pl. — kamrar o. — kammare. Mindre rum, för
betjenter att bo uti.

BETJENTSLOK, -tjantslök, m. 2. öknamn
på beljenter.

BETLA, m. fl., se Bellla, m. fl.

BETLARE, m. 3. pl. (nat. hist.) Benämning
på en ordning af Däggdjuren. Bruta. Kallas
numera Tandlöse eller Trögdjur.

BETLARE, se Bettlare.

BETNING, f. 2. 4) Se Belandc. — 2) (jäg.)
Jaglplalsers b., åtelns ditläggande.

BETNINGSMEDEL, n. 3. (färg.) Ämne, som
tillsättes, för att göra det tyg, som skall färgas,
emotlagligl för färgämnet.

BETONA, v. a. 4. (nytt ord, lånadl ifrån
tyskan) Lägga lonvigt på. B. ett ord. —
Betonande, n. 4.

BETONTKA, f. 4. (bot.) Örtsläglc af fam.
Läpp-blommige, fordom högt värdcradt för sina läkande
egenskaper. Betonica.

BETONING, f. 2. 4) Handlingen, då man
betonar. — 2) Tonvigt, ton på ord och slafvelser.

BETORFVA, v. a. 4. (bibi, gam.; af det tyska
bedürfen) Behöfva.

BETRAKTA, v. a. 4. (det tyska betrachlen)
4) Noga och uppmärksamt se på. B. himmelen,
sljernorna, en byggnad, en tafla, grarurcr,
ritningar, o. s. v. — Syn. Bese, Beskåda, Bekika,
Taga i ögnasigtc, Åskåda. — 2) (fig.: med själens
ögon se på) a) Fästa uppmärksamhet på,
begrunda, öfverväga. B. denna sköna handlina! B.
Guds storhet i naturen. B. samhället från dess
försla uppkomst under hela gången af dess
utveckling. B. en sak ifrån alla sidor. — b)
Anse såsorn, för, hålla för. Jag b-r honom som
min skyddsengel. Vi måste b. som (för) en
lycka, att del ej blef af. — c) Hafva afseende
på; sätta i jemförelse med, jemföra med. Man
måsle härvid b. sökandens många meriter.
Hans meriler äro visst icke stora, men b-de
mot hans medsökandes förljena de likväl
afseende. — Syn. Taga i betraktande, Afse, Fästa
afseende på.

BETRAKTANDE, n. 4. Handlingen, då man
betraktar (både cgenll. o. fig.). Sljcrnornas b.
B-t af naturens under väcker oss till tanka
på Guds makt och vishet. Taga i b., öfverväga,
begrunda; äfv. göra afseende på, t. ex.: Taga en
sak, elt mål. elt ärende, ell ämne i b. Man
måsle härvid taga i b. sökandens behof af
hjelp. Komma i b., tagas i betraktande, vinna
afseende. I b. af, advcrbialt uttryck, som
betyder: med afseende på, t. ex.: I b. af hans
ung-dnm, måste man tillstå, ätt han är mycket
skicklig. I b. af vår gamla, trofasta vänskap,
hoppas jag, att du ej afslår denna min bön.
— Syn. Afseende. Öfvervägande.

BETRAKTARE, m. 3. En, som betraktar (t
bem. 4 o. 2. a.) En naturens, mcnniskornas b.
En flitig b. af Guds heliga ord. — 2) Absolut
nyttjas ordet någon gång i mening af en, som ger
akt på det menskliga lifvet, verldens gång,
menni-skors handlingar och karakter. — Syn. Observatör.

BETRAKTELSE, f. 3. 4) Själens handling,
då den med uppmärksamhet pröfvar och bedömer
något, som på den gjort intryck. Under b-n af
detta ämne insomnade han så småningom.
Denna olyckliga händelse föranleder Ull många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free