Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Betro ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
BET
BET
b-er. Denna b. gör sig sjelfmant. Anställa
b-cr öfver ell ämne, öfver Guds omätliga makt
och vishet. — Syn. öfvcrvägandc, Begrundande,
Begrundning. — 2) Tanke, som uppstår till följe
af denna själens handling. Denna b. påtränger
sig ovilkorligl. Denna b. gaf honom nytt mod.
Dessa b-r äro lika sanna som djuplänkta.
Man har meddelat mig sina b-r öfver delta
ämne. — Syn. Tanke, Idé, Åsigt, Reflexion. —
3) (i plur., såsom titel på böcker, skrifter, cller
öfverskrift på tidningsuppsatser o. s. v.) Tankar
öfver något ämne, framställda i en viss ordning
och elt för allmänheten fattligt språk, men ej
vetenskapligt och systematiskt. Slurms B-r öfver
Naturen. Bastholms Andeliga B-r.
BETRO, v. a. 2. i) Med tillit till någons
trohet, skicklighet cller sorgrälligbct öfvcrlemna
honom utförandet af en sak eller vården,
förvaringen af något. B. någon tillsynen öfver,
utförandet af en sak. B. någon försvaret af en
fästning. Vid afrcsan b-dde han en vän sina
penningar och juveler. — Syn. Anförtro,
Förtro. — 2) I förtroende säga cn något, som bör
hållas hemligt. Han har b-ll mig sin
hemlighet. — Syn. Göra, gifva förtroende af, Förtro,
Yppa.
BETRODD, a. p. 2. ncutr. — odl. 4) Som
åtnjuter förtroende. Vara konungens högt b-e
man. Väl, illa b. — 2) Som har god kredit, är
känd för att uppfylla sina förbindelser i
penning-väg. En väl b. köpman. Han är väl b., och
jag anlager gerna hans borgen. Efter sin
scd-nare konkurs är han mindre väl b.
BETROENDE, n. 4. (mindre brukl.) 4)
Handlingen, då man betror cn något. — 2) Hvad sorn
blifvit betrod t.
BETRYCK, n. S. Tillstånd, då man tryckes
af någon nöd, olycka cller svårighet. Folket är
i stort b. och förmår icke utgöra skatterna.
Lefva i myckel b. Vara i b. för penningar.
— Syn. Förtryck; Nöd. Armod, Fattigdom;
Svårighet, Olycka, Trångmål.
BETRYCKA, v. a. 2. (föga brukl.) Se
Förtrycka.
BETRYCKT, a. p. 4. 4) Stadd i betryck.
Skonen det b-a folket. — Syn. Förtryckt;
Nödlidande, Nödställd, Nödstadd, Bclrängd, Arm;
Lidande, Olycklig. —■ 2) Som medför, innebär
betryck. Lefva i b-a omständigheter. — Syn.
Svår, Olycklig, Usel, Eländig, Beträngd. — 3)
Hvars sinne tryckes af någon ledsam, oroande,
plågande tanka. Allt sedan denna olyckliga
händelse har han varit myckel b. Jag är i
dag så b. lill sinnes; del målle visst föreslå
något ledsamt. — Syn. Sc Bcdröfvad. — A)
Som utvisar, tillkännagifver betryck. B. min,
blick, utseende.
BETRYGGA, v. a. 4. Se Trygga.
BETRYGGANDE, n. 4. Sc Tryggande.
BETRÄDA, v. a. 2. 4) Sälta foten på, träda
in eller upp på. Prinsen har i dag b-dl
Sveriges jord. B. cn väg. B. scenen,
predikstolen. Jag vill aldrig mer b. hans tröskel.
Brukas ofta i fig. mening, t. ex.: B. brottets, lastens,
förderfvels väg, stig, bana. — 2) Befinna
skyldig till fel, brott, synd. B. någon med ell fel,
en försummelse, cn grof vårdslöshet. B. någon
med stöld. Han har blifvit b-ädd med all
hafva gjort falskt mynt. — Syn. Ertappa; (för
Beträdd) Befunnen.
BETRÄDANDE, n. 4. Handlingen, då man
beträder.
BETRÄFFA, v. a. 4. Angå (bem. 4). Brukas
mest adverbiall i uttrycken Hvad beträffar och
Beträffande (se nedanför). Hvad honom, henne,
den saken b-r, så behöfver man ej länge tveka.
Hvad b-r frågan om tullens förhöjning, så
finner jag för min del, all ... . — Syn. Se
Angå.
BETBÄFFANDE, adv. (egentl. part. akt. af
Beträffa) Angående. B. den saken, måste
medgifvas, att .... — Syn. Sc Angående.
BETBÄNGD, a. 2. 4) Som befinner sig i
trångmål. Jag är för närvarande så b. på
alla håll, alt jag knappt kan reda mig. —
Syn. Se Betryckt, 4. — 2) Som medför, innebär
trångmål. Lefva i b-a omständigheter. — Syn.
Se Betryckt, 2.
BETRÖSTA SIG, v. r. 4. (bibi, gam.) Tilltro
sig, hafva tillförsigt lill sig sjelf.
BETSA, v. a. 4. Öfverslryka möbler af trä
med en lösning af någon växtfärg i vatten, med
tillsats af någon syra. B. gult, rödt, svart, brunt.
BETSANDE, n. 4. Handlingen, då man betsar.
BETSEL, n. 5. (af Bila) Redskap, som sättes
i munnen och om hufvudct på en kör- eller
ridhäst, och hvari tömmarne eller tyglarne äro
rastade, för att såmedelst kunna styra honom. Leda
en häst vid betslet. Hästen luggar bclslel.
Pålägga b., betsla; (fig.) lygla, tämja, slyra.
Afta-gå b., sc Afbelsla. Taga betslet med länderna
säges en häst, då han griper och hållcr munlaget
emellan tänderna.
BETSELKEDJA, f. 4. Liten kedja till belslets
stärkande, vanligtvis af jern, fästad vid betslcts
nedersta ändar och hängande under hästens
underläpp.
BETSELMAKARE, m. 5. Handtverkare, som
förfärdigar betsel. — Ss. B-kararbete.
BETSELREM, f. 2. pl. — remmar. 4)
Huf-vudlaget på ett betsel. — 2) Lång rem, som för
något särskilt ändamål fästes vid betslet, t. cx. då
man vill låta en häst springa volt.
BETSELRING, m. 2. Benämning på två små
ringar, fastade vid hufvudstycket på betslet, den
ene lill höger, den andre till venster, och genom
hvilka remmar gå fram till selen, för att hålla
upp hästens hufvud.
BETSELSTÅNG, f. 3. pl. — stänger.
Benämning på två små slänger af jern eller metall,
cn på hvardera sidan af hästens mun, nedanför
munlaget på betslet.
BETSÉLTYG, n. 5. Samtcliga delar, som
tillhöra elt betsel, d. v. s. hufvudlaget, käkstycket,
pannrcmmcn. halsrcmmcn, nosremmcn och lägeln.
BETSELTYGEL. m. 2. pl. — tyglar. Den i
betslcts munlag sillandc tygel, hvarmedelst hästen
styres.
BETSLA, v. a. 4. Sätta betsel på. B. en
häst. B. af, upp, sc Afbelsla, Vppbelsla.
BETSLANDE, n. 4. o. BETSL1NG, f. 2.
Handlingen, då man betslar.
BETSNING, f. 2. 4) Se Betsande. — 2) Den
genom betsandet påsatta färgen. Vacker,
varaktig, gul, röd, svart b.
BETSTÄLLE, n. 4. Ställe, der man på en
resa Mannar och betar hästar eller dragarc.
BETT, n. 3. 4) Bitning. B. af cn orm. af en
skorpion. Göra ctl djupt b. — Syn. Bitande,
Bitning. — 2) Sår efter bitning. Läka dt b. —
3) Den hvassa eggen på skär- eller huggjern. B.
på knif, sax, yra, huggjern, o. s. v. Denna
knif har dugligt b. — 4) (gam.) Munlag på
betsel. — 3) Onda Bettet: a) Tagelmask; se d. o.;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
