Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bezoarbock ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEZ
BIB
169
BEZOARBOCK, besoårbå’ck, m. 2. (nal. hisL)
En art gazell, i hvars mage bezoar ofta anträffas.
Kallas äfv.: Bezoarget och Bezoargazell.
BEÄNGSTA, v. a. 4. (det tyska bcängsten)
Förorsaka ångest. Brukas föga, mest i religiös
och poetisk stil. — Syn. Se Bcdröfva.
BEÄRA, v. a. 1. (det tyska bcehren) Göra,
bevisa äran af. Fursten har b-l honom med ell
besök. Brukas föga. — Syn. Se Hedra.
BI, n. 4. Insektslägte af Steklarnes ordning.
Apis Mellifica. — Bigadd, -sjuka,
-sjukdom, -skötare, -skötsel, -styng,
-vak-tare, -älskare.
Bl, oskiljaktig partikel, införd i språket från
tyska prepositionen bei, hos, vid, till. Ingår i
sammansättningar: dels med verber, och betyder
då, att något tillägges, tillsättes till något förut
varande, äfven meddelande, hjelp, understöd, t. ex.:
bifoga, bibringa, bispringa; dels med nomina,
och har då bemärkelsen af något oväsendtligt, som
tillkommer, medföljer det väscndtliga af en sak,
t. ex.: biafsigl, biarbete, biväg. — Förekommer
som adverb i sjömansspråket, uti uttrycken:
Lägga bi, brassa seglen sa, att de motverka
hvarandra, eller så, att fartygets framfart hämmas. Ligga
bi, i storm blott föra de segel, som tjena att hålla
förskeppet i vinden.
BIAFSIGT, f. 3. Särskilt, hemlig afsigt, som
man hyser jemte den hufvudsakliga, öppet
lillkän-nagifna. Hafva någon b. med ell förslag.
BIAFSKED, n. S. (hist.) Särskilta artiklar,
som tillkomma det egentliga riksdagsbeslutet.
Brukas numera icke.
BIAFVEL, m. 2. sing. 4) Afföda af bin. —
2) Viss art af bin. — Syn. Bislag. — 3) Se
Biskötsel.
BIANMÄRKNING, f. 2. Särskilt, obetydligare
anmärkning i sammanhang med en
hufvudsakli-gare. Tillåt mig härvid äfven göra den b-en,
att ... .
BIANS, m. 2. sing. (mindre brukl.) Skötsel
af bin.
BIARBETE, n. 4. 4) Tillfälligt arbete, som
utföres på mellanstunder eller jemte det egentliga
arbetet. — Syn. Bigöra, Bigöromål. — 2) Särskilt
arbete, verk, parti, sak, som åtföljer ett
konstverk. — Syn. Biverk, Biparti, (i plur.)
Acces-soirer.
BIARTIKEL, m. 2. pl. — liklar. Särskilt
artikel, som blifvit tillagd hufvudartiklarna.
BIBEGREPP, n. Ö. Underordnadt begrepp,
som står i sammanhang med ett hufvudbegrepp.
BIBEHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla} 4)
Behålla i samma stånd och skick. B. helsa och
krafter. Söka b. ens ynnest, vänskapen, godt
förstånd med någon. B. någon vid dess
pension, dess syssla, dess innehafvande förmåner.
— Syn. Bevara, Vidmakthålla, Uppehålla,
Upprätthålla. — 2) Fortfarande innehafva, behålla qvar.
B. sin syssla, sill lugn, sin kallblodighel, sina
vanor. Han kunde ej b. sina gjorda
eröfrin-gar. — Syn. Behålla. — B. sig, v. r.
Fortfarande förblifva i samma skick, i godt stånd,
for-blifva oskadad, oskämd. Egyptens pyramider
hafva i sekler b-llil sig. Denna färg b-ller
sig väl. En frukt, som länge b-ller sig (bättre:
håller sig). Kursen, priserna b. sig. Valinets
höjd b-ller sig vid samma stånd. Della bruk
har länge b-llit sig. B. sig i någons ynnest.
B. sig vid godt lynne, vid helsa. En
lealer-pjes, som b-ller sig, fortfarande lockar åskådare.
B. sig säges äfven om äldre menniskor, när de
fortfarande hafva helsa, krafter och utseende i
behåll. — Syn. Äga bestånd, Bestå, Vara, (om färg)
Sitta i, (om frukt) Hålla sig.
BIBEHÅLLANDE, n. 4. Handlingen, då man
bibehåller. Bcflita dig om b-l af hans vänskap.
Brukas mycket i advcrbialuttrycket: Med b. af.
t. ex.: Med b. af all den vördnad, jag är
honom skyldig, kan jag dock icke återhålla den
anmärkningen, alt ... .
BIBEHÅLLIGHET, f. 3. sing. (föga brukl.)
Egenskapen att väl bibehålla sig.
BIBEL, m. 2. pl. biblar. Samteliga de heliga
skrifler, som innefatta kristna religionens
grundläror. — Syn. Den Heliga Skrift, Skriften, Guds
Ord. — Ss. B-läsning, -upplaga,
-öfver-sällning.
BIBELCITAT, - - silat, n. 3. o. 3. Ställe, sats,
mening, som anföres ur bibeln.
BIBELFAST, a. 4. Så hemmasladd i bibeln,
att man ur minnet kan anföra strödda delar af
dess innehåll eller språk, som hafva tillämplighet
på något förevarande fall.
BIBELFORMAT, - - fårrmåt, n. 3. o. S.
Bokformat af samma storlek som det, hvilket brukats
för äldre upplagor af bibeln.
BIBELFORSKARE, m. 5. En, som
grundligt studerar bibeln jemte dertill hörande
hjelp-vetenskaper.
BIBELFORSKNING, f. 2. Grundligt studium
af bibeln jemte dertill hörande hjelpvetenskaper.
BIBELFÖRKLARING, f. 2. Förklaring,
utläggning antingen af hela bibeln eller vissa dess
delar.
BIBELKOMMISSION, - - kämmischön, f. 3.
Samling af flere lärde, som af en regering blifvit
utsedde att tillsammans besörja en ny
öfversätt-ning af bibeln eller alt öfvcrsc cn förut
befintlig.
BIBELKUNNIG, a. 2. Väl beläst i den Hel.
Skrift.
BIBELLEXA, f. 4. Stycke i bibeln, som
gif-vcs lärjungar till öfverläsning.
BIBELLÄRD, a. 2. Som grundligt studerat
den Hel. Skrift.
BIBELLÄSARE, m. 3. Person, som ofta läser
bibeln.
BIBELMENING, f. 2. Meningen af den Hel.
Skrifts uttryck. Den yltre och den inre b-en.
BIBELORD, n. 8. 4) Hvarje enskilt uttryck
i bibeln. — 2) (i definit form) B-et, d. v. s.
bibeln eller den Hel. Skrift. Brukas i denna bem.
endast i retoriskt kyrklig stil.
BIBELRYTTARE, m. 3. (fam., skämtv., föga
brukl.) Predikant, hvars predikningar äro
öfverla-stade med bibelspråk.
BIBELSPRÅK, n. 5. 4) Enskilt sats i bibeln,
som kan tjena till stöd eller förklaring af någon
kristendomens lära. — 2) Det för bibeln
egendomliga uttrycks- och framställningssätt.
BIBELSPRÄNGD, a. 2. (pop. o. fam.) 4)
Säges om den, som är mycket hemmastadd i den
Hel. Skrift och vid alla tillfällen, både i tid och
otid, anför språk och ställen derur. — 2) (om tal
och skrift) Späckad af bibelspråk. I denna bem.
föga brukligt.
BIBELSTÄLLE, n. 4. Något särskilt ställe i
den Hel. Skrift.
BIBELSÄLLSKAP, n. 3. o. 5. Sluten förening
af personer till befrämjande af bibelns allmännare
spridning.
BIBELTEXT, m. 3. Sjelfva texten i bibeln,
i motsats till anmärkningar, förklaringar, m. m.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
