Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bibeltolk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
BIF
BIB
BIBELTOLK, m. 2. Ulläggare, förklarare af
den Hel. Skrift.
BIBELTOLKANDE, n. 4. Se Bibeltolkning, L
BIBELTOLKARE, m. 5. Se Bibeltolk.
BIBELTOLKNING, f. 2. 1) Handlingen, då
man utlägger, förklarar bibeln. — 2) Innehållet
af tal eller skrift, som förklarar bibelns
orda-mcning.
BIBELTRYCK, n. 5. i) Tryckning af bibeln.
2) Särskilt boktryckarstil, som särdeles i äldre
upplagor af bibeln blifvit begagnad.
BIBELTRYCKSTUNNA, f. i. Gammal afgift,
som utgår af kyrkorna, ursprungligen anslagen till
bestridande af kostnaden för bibelns tryckning,
men af Carl XI anslagen till underhåll för lärde
män och ulgifvande af nyttiga böcker i
hvarje-handa ämnen.
BIBELVERK, n. 5. i) Hela bibeln med
dcr-till hörande utläggningar, anmärkningar, o. s. v.,
allt sammanfattadl till ett gemensamt helt. — 2)
Upplaga af bibeln på flera språk, för den lärda
bibelforskningcn.
BIBERNELL, bibrnä’ll, f. 3. Se Pimpinella.
BIBETYDELSE, f. 3. Särskilt betydelse, som
ett ord har jcmtc den hufvudsakliga.
BI BEVIS, n. 3. Bevis af mindre vigt, som
tjcnar till stöd för ett annat, mer afgörande.
BIBLIOGNOSI, bibliågnosi’, f. 3. Se
Bibliografi, 2. [–-sie.]
BIBLIOGNOST, bibliågnösst, m. 3. Bokkännare.
BIBLIOGRAF, bibliågråf, m. 3. 4)
Bokskrif-vare. — 2) Bokkännare. [-graph.]
BIBLIOGRAFI, bibliågran’, f. 3. 4) (föga
brukl.) Bokskrifning. — 2) (allmännare)
Vetenskap, som sysselsätter sig med kännedomen om
alla folkslags och tiders skrift- och tryckalster. —
3) Förteckning på utkomna böcker. [-graphie.]
BIBLIOMAN, bibliåmän, m. 3. Bokvurm.
BIBLIOMANI, bibliåmanf, f. 3. Bokvurmcri.
[–-nic.]
BIBLIOTEK, bibliåték o. bibliotek, n. 3. o. 8.
4) Boksamling. — 2) Hus eller rum, der böcker
förvaras. — Syn. Bibliotekshus. Biblioteksbyggnad,
Biblioteksrum, Bibliotekssal, Boksal. [-thek.]
BIBLIOTEKARIE, bibliåtckårie o.
bibliotekarie, m. 3. Person, som har högsta tillsyn Öfver
ett offentligt bibliotek eller har vården om ett
enskilt sådant. Konglig b., vid ett kongligt
bibliotek. [–thek––,––thec–-.]
BIBLIOTEKS-AMANUENS,–––––tèks—änna,
m. 3. Amanuens vid ett bibliotek. Jfr.
Amanuens.
BIBLIOTEKSBYGGNAD. f. 3. Enkom
uppförd bvggnad till böckers förvarande.
BIBLIOTEKSHUS, n. 3. Se föreg.
BIBLIOTEKSRUM, n. 3. 4) Rum. der en
större eller mindre samling af böcker, på ordnadt
sätt och uppställda på hyllor, förvaras. — 2) Rum,
ämnadl till sådant ändamål, eller dertill förut an»
vändt, äfven om det för närvarande är tomt eller
till annat ändamål begagnas.
BIBLIOTEKSSTEGÉ, m. 2. pl. — stegar.
Stege, som begagnas i biblioteker, för att ifrån
de högre hyllorna nedtaga böcker.
BIBLISK, a. 2. 4) Som tillhör, har afseende
på bibeln. Bibliska Historien, sammandrag af
det historiska i bibeln. — 2) Till form eller
innehåll liknande eller öfverensstämmande med
bibeln. B. stil.
BIBRINGA, v. a. 4. o. 3. (böjes som Bringa;
brukas dock mera efter första konjug.) Egentl.:
bringa till, tillföra, efter det tyska: beibringcn.
4) (mindre brukl.) Anföra, framföra, frnmte. B.
bevis, vittnen. — 2) Meddela (underrättelse,
undervisning), ingifva (vissa tankar, åsigter, o. s. v.).
B. någon en nyhet. B. undervisning i en
konst, en vetenskap. B. kunskaper, insigter,
skicklighet, färdighet. B. en person god tanke
om någon, om en sak. Man har b-t honom
en dålig tanke om mig.
BIBRINGANDE, n. 4. Handlingen, då man
bibringar.
BIBÄNK, m. 2. Bänk, hvarpå bikupor stå.
BIDA, v. a. 4. o. 2. Vänta, dröja. B. en
liten stund här utanför, medan jag går in.
B. här, till dess jaq kommer igen. — Syn. Se
Vänta.
BIDEVIND, m. 2. sing. (sjöt.) Sid vind. Segla
b. säges om ett fartyg, då vinden fyller dess så
sncdt eller förligt som möjligt brassade segel, i en
med rårnas nästan jemnlöpandc eller något
akter-ligare riktning. — 5$. B-ssegling.
BIDEVINDSLIN1E, f. 3. (sjöt.) Benämning på
hvardera af tvenne imaginära linier, som emot
vindens i. tning bilda omkring 70 graders vinkel.
Äro af två slag: styrbords- och
babords-bide-vindslinier.
BIDEVINDSSEGLARE, m. 3. 4) (sjöt.)
Fartyg, som seglar bidevind. — 2) (nat. hist.) Ett
slags Stråldjur, af Nässeldjurens klass och
Slang-djurens ordning, hvilket med lillhjelp af en
luft-blåsa seglar omkring på oceanen, när blåsan är
utspänd, men sjunker, när den sammanklämmes.
Lyser i mörkret och åstadkommer brännblåsor, om
den vidröres. Physalis Arethusa.
, BIDRAG, n. 5. Hvad man utgifver eller gör,
för att dermed hjclpa till att befrämja något visst
ändamål. B. af de skattdragande till statens
underhåll. B. till en pensionskassa. Han har
lemnal vigliga b. Ull Sveriges historia. —
Brukas i plur. ofta som boktitel, för att antyda, att
ämnet icke blifvit utförligt behandladt, utan blott
belyst ifrån en cllcr annan sida; eller ock,, att
boken blott innehåller strödda drag, uppgifter,
meddelanden, som i sin mån kunna bidraga till något
litterärt ändamål.
BIDRAGA, v. n. 3. (böjes som Draga) 4) (om
person) Ut gifva eller göra något, som kan tjena
till befrämjande af ett visst ändamål. B. med
penningar till ell förelag. B. efter sin
förmåga. B. till någons fortkomst, lycka. B. till
någons fördcrf. Han bidrog myckel till segern.
Rehnsköld bidrog genom sin afundsjuka
ganska mycket till den olyckliga utgången af Carl
XH:s låg Ull Ukrän. — Syn. Biträda,
Medhjel-pa till, Befordra, Understödja. Främja, Befrämja.
— 2) (om sak) I sin mån verka, föranleda.
Denna omständighet bidrog mycket till hans fall.
— Syn. Medhjelpa till. Befordra, Föranleda.
BIDRAGANDE, n. 4. Handlingen, då man
bidrager.
BIENN, biä’nn, a. 2. (bot.) Tvåårig. Säges om
växter, som gro ena året, men bära frukt det
andra och sedan utdö.
BIFALL, n. 5. 4) Förklaring, att man
tillåter något ske, hvarom begäran blifvit framställd.
Lemna, gifva b. Ull något. Han har vunnit
föräldrarncs b. Ull äktenskaps ingående. Det
har skett med milt b. — Syn. Se Samtycke. —
2) Gillande, godkännande; beröm. Vinna, hafva,
få allmänt b. Gifva, ytlra sill b. Tecken till
b. — Syn. Se Beröm.
BIFALLA, v. a. 3. (böjes som Falla) 4)
Förklara, att man tillåter något ske, som blifvit begärdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
