Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bistånd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIS
BIT
179
sd lyckas saken nog. I denna nöd, fara fick
han ell godt b. af sin vän. Genom goda
men-niskors b. ell. genom b. af goda menniskor har
jag blifvit räddad. — Syn. Se Hjelp.
BISTÅND, n. 5. II. (af Bi och Stånd)
Ställning med tak öfver, liknande ett stånd, hvaruti
bikupor sättas.
BISTÅNDA, v. a. 4. (föråldr.) Se Bislå.
Brukas blott i inf., imper. och aktivt particip.
BISTÅNDIG, a. 2. (föråldr.) i) Som bistår,
bjelper. — 2) Se Beslåndande.
BISVÄRM, m. 2. En samtidig afvel af bin,
som under en gemensam vise lemnar det
bisamhälle, der den blifvit född och uppfödd, för att
söka sig en ny bostad; cn utflyttande yngre
generation af bin.
BISYSSLA, f. 4. 4) Mindre maktpåliggande
syssla, tjenst, som af någon innehafvcs och skötes
jemte dess egentliga och hufvudsakliga. Hans
befattning i posten är blott en b. — 2) Se
Bi-yöromål.
BISÄTT A, v. a. 2. (böjes som Sälla) Från
likhuset afföra och i bårhuset insätta eller ock
stundom i sjelfva grafven nedsätta ett^ lik, innan
den egentliga begrafningsakten försiggår.
BISÄTTANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
bisätter.
BISÄTTNING, f. 2. 4) Se Bisällande. —
2) Sjelfva högtidligheten och ceremonien vid ett
tillfälle, då ett lik bisättes. Bivisla cn b. Vara
bjuden på b.
BIT, m. 2. 4) (egentl.) Afbilet stycke.
Brukas ej ofta i denna bemärkelse; man säger då
hellre Beta. (Fig.) Bäkna b-arna i någon, ej
unna någon att äta, vara snål emot någon. Kasla
b-arna ål någon, med förakt gifva en tjenare,
In ad han har att utbekomma. Fel b., lönande
tjenst, befattning; gods, som ger god afkastning.
Läcker b. (skrifves oftast Läckerbil), någonting
välsmakande; äfv. sällsynt, förträfflig sak; retande
qvinna. Min lilla b.! smekord. Taga allt i
en b., på en gång förstöra, hvad man har. —
2) Litet stycke, afskildt ifrån något, pä hvad sätt
som helst. B-ar af något sönderslaget. B-ar
af trä eller sten Ull inläggning eller mosaik.
En b. kött. Slå i b-ar, slå sönder. Gå i b-ar,
gå sönder. Slöta, bryta en b. ur något. —
Syn. Stycke, Litet stycke. — 3) Del af ett
sammanhängande helt. Han hade gått en b. af
vägen, då ... . Hur långl har du hunnit i dill
arbete? Bara en b. lion har icke hunnit cn
b. på sin strumpa sedan i morse. — Syn.
Stycke. — 4) (fig.) Smula, något litet. Åla cn b.
Få sig cn b. mat. Ej så mycket som en b.,
ej det allra ringaste. Den enc är ingen b. bällre
än den andre, de äro lika goda. — Syn. Smula,
Liten smula, Litet, Något.
BITA, v. a. o. n. 3. Ind. pres. sing. Biler;
pl. Bila. Impf. sing. Bet; pl. Bclo. Imper. sing.
Bit; pl. Bilen. Sup. Bitil. Part, akt, Bitande;
part. pass. Bilen. Införa något emellan tänderna,
eller gapa öfver något, och sedan hårdt trycka
tänderna mot hvarandra, så att, om föremålet är
mjukt eller skört, de antingen gå tvärs igenom,
cller göra bål deri eller märke på ytan. B. i cll
stycke bröd, i ell äple, ett ben, en slen. En
hund har bitit honom i benet, har genom bett
sargat, skadat benet. Se, hur hunden biler i
benet på honom, uttrycker ett fortsatt bitande,
orh kan äfven sägas, då hunden biter blott på
lek. (Fig.) B. i gräset, duka under, blifva
Öf-vcnunnen. B. på cn nöt. Fisken biter på
kroken. (Fig.) B. på ell anbud, förslag, antaga
ett (vanligtvis försåtligt) anbud, förslag. B. öfver
en smörgås, en gurka, ett mandelbröd, införa
dem tillräckligt långt i munnen eller gapa
tillräckligt öfver dem, för att kunna bita tvärs öfver.
B. emot, göra sig färdig att bita någon, som
hotar med detsamma; (fig.) ställa sig till motvärn,
försvara sig. B. ifran sig, genom bitande jaga
bort ifrån sig; (fig.) försvara sig. B. igén, bita
någon, som man förut blifvit biten af; (fig.)
hämnas, gifva så godt igen. B. af, bort, igenom,
ihjél, ihöp, sö nder, sc Afbita, Borlbila,
Genombila, elc. B. till, göra ett hastigt och häftigt
bett. — V. n. 4) (om skärande verktyg) Vara
tillräckligt hvass att intränga i ett föremål. Den
knifven b-tcr, b-ler bra, b-ler icke, b-ler dåligl.
Ingen yxa b-ter på detta hårda träslag, kan
med eggen intränga deri. Filen b-tcr ej på väl
härdadi slål. B. in, intränga med eggen, t. ex.:
huggjernct har der icke b-Ul in nog djupt. —
2) Säges om frätande cller andra ämnen, som
intränga i vissa kroppar. Skedvallnel är för utspädl.
del b-lcr ej tillräckligt, fräter icke ytan af ett
ämne så mycket som behöfves. Brukas i denna
bem. mest i förening med någon prcposition. t. ex.:
B. igènom, genomtränga, t. ex.: blåsten b-lcr
igenom. B. tn, intränga i ett ämne och dermed
införlifva sig, der för alltid fastna, t. ex.: Tjäran
har b-lit så in, all den aldrig går ur. — B.
på, göra verkan på (om frätande medel o. d.),
t. ex.: Skedvallen b-ter icke på diamanten. B.
på lungan, säges om ämnen med skarp och
stickande smak. — B. på’, vara tillräckligt hvass
(om skärande verktyg); äfv. utöfva verkan på
något, t. ex.: Knifven b-ler icke på; solen b-ter
icke på, skiner icke brännande på något (t. ex.
hyn); äfv. (vid blekning) skiner icke tillräckligt,
för att bleka; äfv. (i fråga om urblekning) lar icke
ur färgen. (Fig.) Del b-lcr ingenting på honom,
ingen lärdom, inga förmaningar uträtta något till
hans förkofran i kunskaper eller förbättring. —
B. sig, v. r. 4) Med länderna såra cller hårdt
klämma en del af sin egen kropp. B. sig i
lungan, i läppen, i ett finger. (Fig.) B. sig i
läppen, vara betagen af harm, men dock tvinga sig
all iakttaga tystnad. B. sig i fingren, stå helt
förlägen, utan att veta, hvad man skall göra eller
svara; vara helt försagd, förbluffad. — 2) Med
tänderna omhålla någon del af sin kropp. En
orm, som b-ler sig i sljcrlen. — 3) B. sig fast
vid, med tänderna starkt fästa sig vid; äfv. (fig.)
fästa sig vid, t. ex.: b. sig fast vid ett uttryck,
etl förfiugel ord. B. sig igènom, med tändernas
lillhjelp genomtränga; äfv. (i allm.) genomtränga;
äfv. (fig.) slutligen lyckas i ett förelag. B. sig in,
medelst bett tränga djupt in; äfv. (om ett ämne)
djupt intränga, t. ex.: fukten b-ler sig in i
väggarna; äfv. (fig.) göra sig väl hemmastadd,
förtrogen med, t. ex.: han har b-til sig djupt in
i del ämnet. — Bilas, v. d. 3. 4) Säges om
menniskor och djur, som bila andra, antingen
tillfälligtvis, cller af vana. Om du bils, så skall
jag klaga på dig. Djur, som b. Hunden,
hästen, toppan, papegojan bils. Akta dig, det
bils! säges skämtvis, isynnerhet åt barn, när man
på lek vill skrämma dem för ell föremål, som i
sig sjelft icke är farligt. — 2) a) Bila hvarandra.
— b) (fig.) Gräla, träta på hvarandra, t. ex.: De
b. och skälla jemt på hvarandra.
BITANDE, n. 4. Handlingen, då menniska
eller djur biter; verkningen, då något biter;
se-Bila, v. a. o. n., Bila sig, v. r. och Bilas, v. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
