Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Biscuit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 BIS
BISCUIT, bisskvi’, n. 5. (fr. ord) Ett slags
små. runda sockcrbröd, vanligtvis af mjöl, t ägg,
mandel och socker. [Biskuit, BisqviL]
BISE, m. 2. pl. bisar. Uppstaplad hög. Se,
hvilken b. med papper!
BISEGEL, n. 5. (sjöt.) Mindre segel, som
föres på ett fartyg jemte de större och
hufvud-sakliga.
BISITTARE. m. 3. 4) Ledamot i en lägre
rätt. Brukas aldrig om högre domstolar; man
säger då Assessor och Råd. — 2) Edsvuren
ledamot i ett skrå. B. i vällofliga Slaglarcmbelet.
BISKAL, n. 3. Hölje kring larver för bin.
BISKATTNING, f. 2. Bikupors skattning. Se
Skatta, 3.
BISKOP, bi’sskå’pp, m. 2. (af grekiska ordet
Episkopos, uppsyni ngsman) Föreståndare för ett
större andcligt område eller så kalladt stift. —
Ss. B-sembele, -sinkomster, < -stjensl,
-svärdighet, m. m. [-opp.]
BISKOPINNA, f. 4. En biskops fru, eller
enka efter en biskop.
BISKOPLIG, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på cn biskop, cller angår hans värdighet,
embete. m. m.
BISKOPLIGEN, adv. (skämtv. o. föga brukl.)
På ett sätt, värdigt en biskop; i
öfverensstämmel-sc med en biskops embete och värdighet.
BISKOPSDRÄGT, c. 3. En biskops
embets-drägt vid högtidligare tillfällen. —* Syn.
Biskops-skrud.
BISKOPSDÖME, n. 4. (mindre brukl.) Sc
Bi-skopsslifl.
BISKOPSGÅRD, m. 2. Gård i stad cller på
landet, sorn är anslagen till boställe åt en biskop.
BISKOPSHUS, n. 3. Hus i en stad, der en
biskop bor.
BISKOPSKORS, n. 3. Prydnad af guld, i
form af elt kors, som, hängande i en guldked om
halsen, bäres af biskopar på bröstet.
BISKOPSKRÄCKLA, f. 4. 4) Kroken öfverst
på en biskopsstaf. — 2) (oegentligt) Sc Biskopsslaf.
B1SKOPSKÅPA. f. 4. cller
BISKOPSMANTEL, m. 2. pl. — mantlar.
Vid och fotsid öfverrock cller mantel, som tillhör
en biskops embctsskrud.
BISKOPSMÖSSA, f. 4. 4) Hög, upptill något
afspetsad och öfverst klufven, baktill med
häng-prydnadcr försedd hufvudbonad, som vid
högtidliga tillfällen bäres af biskopar. — 2) Se
Bi-skopsörl.
BISKOPSSKRUD, m. 2. Sc Biskopsdrägt.
BISKOPSSTAD, m. 3. pl. — städer. Stad,
der cn biskop har sitt säte.
BISKOPSSTIFT, n. 3. Andligt område,
utgörande alla dc församlingar, som lyda under en
biskop. Förkortadt säges äfven Slift.
BISKOPSSTOL, m. 2. (fig.) 4) En biskops
värdighet, embete och myndighet. — 2) (mindre ofta)
Stället, der cn biskop har sitt säte: biskopssäte.
Ilan har sin b. i Carlslad.
BISKOPSSÄTE, n. 4. 4) Staden, stället, der
en biskop vanligtvis bor och der han äger att
ut-öfva förnämsta delen af sina embelsåliggandcn. —
2) Se Biskopsgård.
BISKOPSÖRT, f. 3. (bot.) En växt med vackra,
purpurröda blommor, liknande en biskopsmössa.
Digitalis purpurea. Kallas äfv.
Fingerborgsblom-ma, Biskopsmössa och Bjella.
BISKUIT, se Biscuil.
BISKÄL, n. 3. Mindre vigtigt skäl, som
tillkommer till clt annat hufvudsakligt.
BIS
BISKÖTARE, m. 3. En, som har tillsyn om
bien, på etl* ställe, der en mängd af bikupor
finnas, så att en särskilt person behöfves för deras
ordentliga skötsel.
BISLAG, n. 3. (prov.) Förstuguqvist; äfv.
bänkar utanför förslugudörren.
BISMAK, m. 3. sing. 4) Särskilt, främmande
smak, som tillfälligtvis åtföljer den vanliga,
egentliga och rätta hos clt ätbart ämne. Denna fisk
har en b. af tjära, emedan han länge fåll lig~
ga på bottnen af båten. Elak b. hos en dryck.
— 2) (fig. i konst och litteratur) Något
främmande, som åtföljer det egentliga skaplynnet hos cn
författare, artist, ett litterärt alster, clt konstverk,
ett lärosystem, o. s. v. Herr N. såsom
roman-skrifvare har en b. af Lafonlaine. Hans
arbete har en fransysk b., har en b. af gamla
skolan. — Syn. Anstrykning.
BISOL, f. 2. Se Vädersol.
BISONOXE, m. 2. pl. — oxar. Amerikansk
vildoxe, med bred, kullrig panna, svarta, korta
horn, kort, brunt hår, sorn vintertiden är ulligt,
puckel öfver bogarna, lång man på nacke och
bröst, nosen lill cn del luden, och dcsmanslukt.
BISP, sammandraget af Biskop; brukas i lägre
språket, samt i förtrolig och skämtsam stil.
BISPRINGA, v. a. 3. (böjes som Springa;
imperf. Bisprang brukas sällan) Hjelpa någon,
som för tillfället är i nöd, behof, fara. B. någon
i olyckan, i behofvels, i nödens slund. B. en
vän med penninglån, med goda råd. — Syn.
Se Hjelpa.
BISPRINGANDE, n. 4. Handlingen, då man
bispringer.
BISTER, n. sing. Mörkbrun målarfärg,
tillredd af slammadt skorstenssot.
BISTER, a. 2. 4) (om personer) a) Som
inger fruktan, hotande, fruktansvärd. En b.
krigare, hjelte. — Syn. Se Förskräcklig. — b)
Vresig, arg till lynnes. Du skall finna honom
ganska b., om du kommer och stör honom i hans
middagslur. Gubben kom helt b. ut, och bad
oss draga för hin i våld. Se b. ut. — Syn.
Sc Vresig. — I begge bem. brukas ordet äfv. i
fråga om en persons yttre, t. ex.: B. fysionomi,
blick, min; b-l ögonkast, o. s. v. — 2) (fig. om
sak) Svår att uthärda, hård, plågsam. B-t väder,
b. väderlek, mycket kall och blåsig. B-t klimat,
b. vinter, ganska kall. En b. natur, ganska ful
natur. Eli b-l öde. B. olur, olycka, ganska
svår. — Syn. Se Svår.
BISTERHET, f. 3. Egenskapen att vara bister.
BISTERT, adv. På ett bistert sätt. Blicka b.
Del blåser b.
RISTOCK, m. 2. Urhålkad trädstam cller slock,
inrättad till bostad för bin. Deraf finnas flera
arter, allt efter deras olika läge, såsom Hängstock,
Liggstock, Ståndstock.
BISTURI, bissturf, m. 3. (fr. Bistouri) Ett
slags faltskärsknif, som begagnas vid sårnaders och
bölders skärande.
BISTÅ, v. a. 2. (böjes som Slå) Understödja,
hjelpa någon, som är stadd i nöd, betryck,
svårighet, eller vid svåra företag, i en farlig
belägenhet, o. s. v. Målte Gud b. honom i denna hans
nöd, fara, i delta hans vidt utseende företag!
B. någon med sina råd, med sin kredit, med
lån, borgen. — Syn. Sc Hjelpa.
BISTAND, n. 3. I. (af Bistå) Understöd, hjelp,
som gifves någon nödstadd eller bchöfvande, eller
i och för utförandet af ett förelag. Gifva, göra,
lemna, få, erhålla b. Om Gud ger mig sill b.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
