Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blankskura ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
BLA
BLE
BLANKSKURA, v. a. 1. Skura någonting så,
att det blir blankt. — Blankskurande, n. 4.
o. Blankskurning, f. 2.
BLANKSLIPA, v. a. 1. Slipa någonting sä,
att det blir blankt. — Blankslipande, n. 4.
o. Blankslipning, f. 2.
BLANKSMÖRJA, f. 4. Smörja, vanligtvis i
flytande, men äfven stundom i fast form, till
skodons blankning.
BLANKT, adv. 1) Draga b., blotta värjan,
sabcln. — 2) (fam. o. pop.) Alldeles, helt och
hållet. Del är för honom b. omöjligi all gä
nykter Ull sängs. — Syn. Se Helt och hållet.
BLANKVAX, n. 6. En sammansättning,
huf-vudsakligen bestående af vax, hvarmed ämnen,
isynnerhet läder, blankas.
BLANKVERS, m. 3. i) Versrad, hvars
slut-stafvelse icke rimmar med slutstafvelsen i någon
annan vers. — 2) (kollektivt) Orimmade verser.
Skrifva b. Delta poem är b., är skrifvet på b.
BLAREN, blarn (uttalas äfv. af somliga blarén)
m. 2. def. 4) Figuren på ett af korten i
cambio-spel. — 2) Sjelfva kortet, hvarpå denna figur
be-finnes. — 3) (fig.) Ytterst ful karl.
Anm. Ordet lordo böra deriveras från det tyska
blärren eller plärren, som betyder: lipa, grina.
BLASFEM, blassfä’m, m. 3. Hädelse.
|B!as-phem, Blasphème.]
BLASFEMI, f. 3. Hädelse. [Blasphemi, [-Blas-phernie.]-] {+Blas-
phernie.]+}
BLASIEMOSSA, f. 4. En mossart. Kallas
äfven Sandmossa. Blasia pusilla.
BLASONERA, v. a. 4. (herald.) Med punkter
och streck uttrycka vapenfärgerna pä cn sköld.
BLECK, bleck, n. 5. 4) (i allm.) Tunn och
jemn, valsad eller smidd skifva af metall. Beslå
med b. — 2) (i inskränkt mening) Jernbleck,
isynnerhet förtennadt. — Ss. B-ask, -dosa,
-flaska, -kärl, -låda, -skifva, -skolla,
-spruta.
BLECKA, v. a. 4. 1) Bortskära ett stycke
af barken på ell växande träd, för att hämta kåda
ur slammen. — 2) Hugga skåror i träden, för all
derigenom för vandrare utvisa väg genom en skog.
— Bleckande, n. 4.
BLECKARBETE, n. 4. Någonting af
jernbleck förfärdigade — Syn. Bleckslagararbcte, (i
plur.) Blecksaker.
BLECKERT, n. 5. sing. Rhenskt b., ett slags
vin ifrån Rhcntrakterna.
BLECKFORM, m. 2. Form af förlcnnt
jernbleck, större eller mindre, till olika bchof, såsom
till gräddning af bakelse, puddingars kokning, m. m.
BLECKHAMMARE, m. 5. 4)
Brukshamma-re, hvarmed jernbleck ulsmides till behörig
tunn-iiet. — 2) Sjelfva inrättningen, smedjan, der detla
sker.
BLECKHUFVA, f. 4. Sc Pickelhufva.
BLECKLYKTA, f. 4. Lykta, hvari glaset är
infatladt i förtennt jernbleck.
. BLECKMYNT, n. 5. Se Brakteat.
BLECKMÅTT, n. 5. Mått af förtennt
jernbleck, för våta varor, större och mindre, från en
kanna till cn jungfru.
BLECKNING, f. 2. Handlingen, då man
blcckar; se d. o.
BLECKPENNING, m. 2. Penning, mynt af
bleck.
BLECKPLÅT, m. 2. 4) Plåt af utvalsadl eller
utsmidl jern, till viss längd, bredd och tjocklek.
— 2) (mindre brukl.) Större eller mindre stycke
af en sådan plåt, utan afseende på formen.
BLECKRUTA, f. 4. Ruta (i fönster) af
jernbleck, till öppnande för vädcrvexling.
BLECKSAKER, f. 3. pl. Bleckslagararbelen
(sc d. o., bem. 2). Brukas om allehanda husgeråd
af jernbleck.
BLECKSAX, f. 2. (mctallarb.) Sax till
klippning i metallbleck.
BLECKSLAGARARBETE, n. 4. 4) Arbetet,
sysselsättningen, då saker af jernbleck förfärdigas.
— 2) Sak, förfärdigad af jernbleck.
BLECKSLAGARE, m. 5. Handtverkare, som
förfärdigar arbeten af jernbleck. — Ss.
Bleckslagar handiver k, -gesäll, -skrå,
-verkstad, m. fl.
BLECKSLAGERI, n. 3. 4) Inrättning med
tillhörande verktyg och maskiner, till blecksakers
förfärdigande. — 2) Stället, der en sådan
inrättning finnes. — 3) Konsten och färdigheten att
tillverka saker af jernbleck. — 4) Sjelfva arbetet
dervid. — 5) Samtcliga arbetare, som tillverka
saker af jernbleck, antingen i allmänhet, eller i
ett land, en stad. — 6) Skrå i en stad, bestående
af alla der befintliga bleckslagare med deras
arbetare.
BLECKSMEI), m. 3. Smed, som under
hammaren utsmider bleck.
BLECKSMEDJA, f. 4. Smedja, der bleck
ulsmides till behörig tunnhet.
BLECKSTAKE, m. 2. pl. — slakar.
Ljusstake af jernbleck.
BLECKVARA, f. 4. Se Blcckslagararbetc, 2.
BLEFVEN, äldre form för part. pass, af verbet
Blifva.
BLEK, a. 2. 4) (om menniskor) Som har en
hvitaklig färg, antingen denna färg Är naturlig,
eller en följd af sjukdom eller sinnesrörelse. Han
är b. som ell lik, som ell lärft, som döden.
Hafva b. hy, b-t ansigle, b-a läppar. Vara
b. i ansigtet, se b. ut. Hon har blifvit b. om
kind, stackars flicka. Han har varil sjuk,
derföre är han så b. Vara b. af vrede,
raseri, förskräckelse. — 2) Som lyser matt, svagt.
Månans b-a strålar. Lampans b-a sken. —
Syn. Malt, Svag, Dunkel. — 3) Säges i fråga
om färger, som förlorat sin ursprungliga friskhet,
glans, bjerthet. Färgen på denna manlilj har
blifvit b. B-l bläck. — Syn. Urblekt, Black.
BLEKA, v. a. 4. 4) Rena (väfnader, lumpor,
halmflätor, vax, m. m.) från alla ämnen, som
kunna åtcrgifva ett fargadt ljus, d. v. s. göra hvil,
antingen genom utsättning för solstrålarnes
verkan eller ock genorn kemiskt förfarande. B. i
solen, med chlor, svafvelsyrlighet, o. s. v.
Lägga ut väf all b-s. Solen b-kcr färgerna. B.
bort, ut, genom blekning borttaga, t. ex. fläckar.
B. ur, genom blekning borttaga färg (deraf adj.
Urblekt). — 2) (poet.) Göra blek. Sorgen har
blekt hennes kind.
BLEKANDE, n. 4. Handlingen, da man
bleker.
BLEKAKTIG, a. 2. (mindre brukl.) Något blek.
BLEKARE, m. 5. (föga brukl.) Man, som har
tillseende vid väfnaders m. m. blekning. — Ss.
— lön.
BLEKBLÅ, a. 2. Som bar en obehagligt ljus,
matt eller fördunklad blå färg. —
Blekblå-het, f. 3.
BLEKDUK, m. 2. kollektivt. Ett slags lin—
väf, som begagnas vid vaxblekerier.
BLEKE, n. 4. 4) Plats på marken, der tyger
och väfnader, m. m., utläggas till blekning. — 2)
Inrättning för tygers och väfnaders blekning. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
