Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blekeri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLE
Syn. Blekeri. — 3) Sjelfva sysselsättningen
dermed. — Syn. Se Blekeri, 4. — 4) (mineral.) En
ren, lös kalkstensmull, merendels hvit, dock äfven
af andra färger.
BLEKERI, n. 3. 1) Inrättning för tygers och
väfnaders blekande. — Syn. Bleke. — 2) Ställe,
der en sådan inrättning finnes. — 3) Konsten,
färdigheten att bleka väfnader, tyger, m. m. —
4) Sysselsättningen, arbetet dervid. — Syn. Bleke,
Blekning.
BLEKERSKA, f. 4. Qvinna, som har
tillseende eller tillhandagår vid blekning af tyger,
väfnader, m. m.
BLEKGRÖN, a. 2. Af en obehagligt ljus,
matt eller fördunklad, grön färg. — Blek
grön-het. f. 3.
BLEKGUL, a. 2. Af en obehagligt ljus, matt
eller fördunklad gul färg. — B le k gul hel, f. 3.
BLEKHET, f. 3. Egenskapen att vara blek.
BLEKLAGD, a. 2. (om menniskor) Af naturen
blek, icke till följe af sjukdom eller sinnesrörelse.
— Bleklagdhel, f. 3.
BLEKMEDEL, n. 5. Medel, hvarigenom tyger
m. m. blekas.
BLEKNA, v. n. 4. 4) (om personer) Blifva
blek. Han b-de af förskräckelse. — 2) (om
tyger, o. d.) Få mattare färg, förlora den
ursprungliga färgen.
BLEKNANDE, n. 4. Verkningen, hvarigenom
någon eller något bleknar.
BLEKNING, f. 2. 4) Handlingen, dä man
bleker, sysselsättningen dermed. — Syn. Blekande,
Bleke. — 2) Den hvithct, en väfnad, ett tyg m. m.
fatt genom att blekas. Den här väften har icke
tillräcklig b. — Ss. B-slön, -ssäll.
BLEKPLATS, m. 3. Plats på marken, der
väfvar, tyger m. m. utläggas till blekning.
BLEKPUSSIG, a. 2. På en gång blek och
pussig i ansigtet. — Blekpus si g hel, f. 3.
BLEKRÖD, a. 2. Af obehagligt ljus, matt
eller fördunklad röd färg. — B le kr ö dhet, f. 3.
BLEKSJUKA, f. eller
BLEKSOT, m. 3. Sjuklighetstillstånd hos
qvin-nor, bestående i en ytterst blek, gulaktig
ansigts-färg, vanligen uppkommen genom den första
må-nadsreningens uteblifvande. Kallas äfv. Hvitsot,
Jungfrusjuka.
BLEKSTÄLLE, n. 4. Se Blekplals.
BLEKSVART, a. 4. Af en obehagligt ljus,
matt eller fördunklad svart färg. — Syn. Black.
— B leksvar Ihcl, f. 3.
BLEKVATTEN, n. S. Blekmedel i flytande form.
BLEKVÄPLING, m. 2. Klöfverarten
Trifo-lium hybridum.
BLÉMMA, f. 4. Utslag på huden i form af
m helt liten blåsa, vanligtvis förorsakad af hetta
i kroppen, men äfven stundom af andra orsaker.
Jfr. Heltblcmma, V altcnblemma. Del onda i
kroppen har slagil ul i b-or. Hela hans kropp
har slagil upp i b-or. Jag har falt b-or i
pannan, på halsen. — Syn. Qvissla.
BLEMMIG, a. 2. Full med blemmor.
Brukas både om personer och kroppsdelar. B. i
an-siglet, på kroppen. B-l ansigle.
BLENDE, n. 4. (mineral.) Étt slags zinkmalm,
bestående af zink och svafvel, förekommande brun,
svart» röd, gul och grön, i bladiga massor och i
mångfaldiga kristaller.
BLESSERA, blässèra, v. a. 4. Såra. —
Blcsserande, n. 4.
BLESSUR, blässy’r, m. 3. Sår, bekommet i
strid, genom vapen. Brukas någon gång, dock
BLI 187
mera på skämt, äfven om andra slags sår. Han
fick en b. i armen, [-yr, -ure.]
BLI, sammandraget af Blifva.
BLICK, m. 2. 4) ögats riktning på ett visst
föremål. En mild, ljuf, vänlig, skarp, vredgad,
förebrående, sträng, försluten, uttrycksfull b.
Kasta en b., sina b-ar på någon, någol.
Kasta, skicka b-ar omkring sig. Fästa sin b.,
sina b-ar på. Slunga mördande b-ar på
någon. Gifva någon en öm, kärleksfull,
uppmuntrande b. Sänka b-en Ull marken.
Tilldraga sig allas b-ar. Vända sina b-ar pä,
från någol. Vid första b. såg jag, all ... .
Hon bevärdigade honom ej med en enda b.
(Fig.) Solen kaslar en b. genom molnen. — 2)
Uppsyn. Hafva Irygg b. Hans b. var kall och
lugn. — Syn. Se Uppsyn.
BLICKA, f. 4. Se Braxenpanka.
BLICKA, v. n. 4. 4) Kasta blickar. B. skarpl
på någon. Sitta och b. framför sig. B. ned,
upp, ål sidan. B. bakom, omkring sig. (Fig.)
B. in i framliden, tänka sig in i framliden, söka
att gissa sig till, hvad då skall hända. — Syn.
Se Se. — 2) (prov. o. pop.) Blixtra. — 3) (om
silfver) Vid smältning få en klar och
glänsande yla.
BLICKANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
blickar (bem. 4). — 2) (prov.) Blixtrande. — 3) Se
Blickning.
BLICKELD, m. 2. 4) Starkt, ögonblickligt
sken på himmel eller haf, utan knall. — 2)
Fordom bruklig nattsignal till sjös genom antändning
af någol litet på ett bräde lagdl krut.
BLICKGULD, n. S. Afdrifvet guld, som ännu
håller något silfver.
BLICKNING, f. 2. Den företeelsen hos silfver,
då det hålles tillräckligt länge i smält tillstånd,
att det får en klar och glänsande yta.
BLICKSILFVER, n. 3. Smäft silfver, som
blickar (bem. 3) i kapellen.
BLID, a. 2. 4) (om personer) a) Mild, god.
Hon, denna b-a varelse, så god emot alla....
— Syn. Sc God. — b) Vänligt, försonligt sinnad
emot någon, benägen, gynnsam. Hon har länge
varit mig gramse, men ändtligen har hon nu
åler blifvit mig b. — Syn. Se Gunstig. — I
begge fallen nyttjas ordet helst i poetisk, eller
högre stil, någon gång äfven skämtvis. — 2) (fig.)
a) (i fråga om väder, luft, temperatur) Mild. B-t
väder, b. luft. Det har blifvit b-t i luften efter
regnet. B. vinter, b-a dagar. — b) (om öde,
lycka, försyn) Gynnsam, benägen. B-l öde.
Lyckan är honom b. — Syn. Se Gunstig.
BLIDA, f. 4. Fordom bruklig krigsmaskin,
livarmed stora stenar slungades, bestående af en
vågbalk emellan två upprätt stående stockar, med
ansenlig tyngd i ena ändan och i den andra ett
slags håf eller säck, hvarur antingen stora stenar
och kulor, eller korgar och påsar, fyllda med
småsten, äfven stundom as slungades. Kallades
äfv. Vallslungor och voro egentligen detsamma som
Romarnes Calapultæ.
BLIDHET, f. 3. Egenskapen att vara blid;
se d. o.
BLIDKA, v. a. 4. Göra blid, mildra, förniå
någon att upphöra med sin vrede eller åtminstone
att blifva vänskapligare stämd. B. någon, b. ens
vrede. Låta sig b-s ell. låta b. sig, t. ex.:
han läl sig icke b-s af våra böner. (Fig.)
Tro ej all kunna b. Försynen med din
skrymtande gudsfruktan. B. ödets vilja. — B-s,
v. d. Blifva blid, öfvergå frän vrede till mildhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
