Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blidkande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 BLI
och vänlig sinnesstämning. Försynen, ödel b-des,
och lyckan log äter cmol honom.
BLIDKANDE, d. 4. Handlingen, då man
hlidkar.
BLIDT, adv. Med blida ögon, gunsligt,
gynnsamt. Se b. på någon.
BLIDVÄDER, n. 5. Blidt väder, som inträffar
efter sträng köld och stundom bildar Öfvcrgångcn
till tö. — Syn. Mildväder.
BLIFVA, v. n. 3. Ind. pres. sing. Blifver,
sammandr. Blir; plur. Blifva, sammandr. Bli.
Impf. sing. Blef; plur. Blefvo. Konj. pres.
Blif-ve; impf. Blefve. Irnper. Blif! Sup. Blifvit. Part,
akt. Blifvande; part. pass. Blifven ell. Blefven
(det sednare en föråldrad form, som ännu i
högtidligare stil nyttjas i förening med Vara, t. ex.:
han är blefven, i st. f. han har blifvit} 4)
Öfvergå från ett tillstånd till ett annat. Liktydigt
med Varda. Nyttjas merendels framför andra
verbers passiva particip, i stället för dessa verbers
passiver i fmit form, t. ex.: Han blef hulpen, i
st. f. han hjelptes; jag har blifvit underrättad,
i st. f. jag har underrättats. Härvid har
presens betydelse än af presens, än af futurum, t. ex.:
Nu blir min sorg förvandlad i glädje, d. v. s.
förvandlas; han blir öfvervunnen, om han
försöker mäta sig med en sådan fiende, d. v. s.
han skall öfvcrvinnas, &c. — Förekommer äfven
ganska ofta i förening med nominer, helst
adjek-tiver, t. ex.: Af is och snö blir vallen: af intet
blir intet; b. kristen, munk, presl; det blir
natt; b. rik, varm, starkare. I förbindelse med
adjektiver brukas det ofta vexelvis med det
neutrala eller deponentiella verbet af samma adjektiv,
t. ex.: B. kall, stel, mall, i st. f. kallna, stelna,
mattas. — B. af, ifrån ett tillstånd försättas i ett
annat, t. ex.: Ja g kan b. tokig af alll detta, af
atl länka derpå. De blefvo rusiga af vinel.
Brukas ofta impersonclt, t. ex.: Del blir intet af
honom, af alla hans förslager; det blir intet
af hela saken; hvad skall b. af mig? hvad har
det blifvit af honom? jag vet icke, hvad del
skall b. af alll delta. — B. af, ulåf, ske,
hända, göras; äfv. taga vägen, t. ex.: Del blir icke
af; hvad skulle väl b. af, om ....? del blir
ingenting af med den saken; det kan b. något
af honom med tiden; jag vet ej, hvar han blef
af. — B. af med: a} befrias ifrån, slippa; b} få
sälja; c) förlora, mista; d) gå för sig, gå i
verkställighet. t. ex.: a} Ilan har blifvit af med
frossan; jag vet ej, huru jag skall b. af med
honom; b} han blir icke af med sina varor; c}
i trängseln blef jag af med milt ur; d) del
blir ingenting af med den saken. — B. efter:
a} icke förmå följa; b} (fig.) icke likna, icke
uppgå emot, t. ex.: a) Han blef efter på vägen, blef
efter alla de andra; (fig.) b. efter sin tid. i
fråga om upplysning, kunskaper (skämtvis eller
iron.), äfv. om moder, seder o. s. v., icke följa med
sina samtida; b) b. efter någon eller b. någon
efter i ädelmod. — B. éfler med: a} icke
medhinna något så fort som andra; b} försumma att
på rätt lid erlägga, leverera, t. ex.: a) Han blef
efter med sill arbete; b) b. efter med
betalningen, arrendet. — B. ifran sig, förlora
besinningen, blifva utom sig, glömma all förslgtighet, alla
afsecndÄ; äfv. blifva utom sig af hänryckning. —
B. om intet: misslyckas; äfv. icke komma till
verkställighet. — B. till (i förbindelse rned
efterföljande nomen): förändras, förvandlas till, t. ex.:
Af jord äsl du. kommen, till jord skall du åter
b.; b. Ull slofl, till aska; b. Ull intet, gå
allde
BLI
les förlorad, tillintetgöras; b. Ull ett ållöje för
hvar man. Ull ett ordspråk i hvars mans mun;
(fig.) hon blef alldeles Ull sten, när hon fick se
honom. — B. Ull, uppkomma, födas, t. ex.:
Del Ulla barnet blef Ull för åtta dagar sedan.
Komma Ull säges oftare. — Syn. Se Födas. —
B. till sig (fam. o. pop.), försättas i ett upprördt
tillstånd, af glädje, fruktan, oro, förskräckelse, o.
s. v., t. ex.: Hvad hon blef Ull sig, när hon
fick se fästmannen komma! När jag såg
lejonet slippa lös ur buren, blef jag så Ull mig,
att jag ej förmådde fly. — Syn. Se
Förskräckas. — 2) Fortfara i samma oförändrade
tillstånd, skick; äfv. stanna, qvarblifva. Liktydigt
med Förblifva, som mera brukas. Han är och
blir i alla lider en stackare. Den frågan är
och blir för alltid oafgjord. Schleswig blir
alltid ett tvistefrö mellan Tyskland och
Danmark. Han har blifvit sig lik. B. hemma.
Man kan icke b. här för hetta. Han blifver
(dröjer) länge. B. på platsen, slupa i en slrid.
Det blir oss emellan, det blir en hemlighet oss
emellan; vi få icke yppa del för någon; äfv. tig
med hvad jag nu i förtroende sagt er. Blif mig
ifrån lifvcl! kom mig icke nära; lemna mig i
fred; gå er väg. Låta blifva (mest i imperativ,
och vanligtvis sammandraget till Låta bli}, låla
vara i fred, ostörd, orörd; äfv. upphöra med
något, underlåta, t. ox.: Han kan icke låla b.
någonting; låt b. del der; låt då en gång b. att
göra mig flera bekymmer; låt b. all spotta;
vill du icke, så låt b.; det låter jag väl b. —
B. fogas ofta till verbers aktiva participer, för att
utmärka ett forlvarande i samma tillstånd, läge, skick,
t. ex.: B. sittande, slående, liggande; dörren
blef öppen slående. — B. borta: a} icke infinna
sig, t. ex.: Han blef b. från sammankomsten;
b} icke återkomma, omkomma, gå förlorad, t. ex.:
Milt ur är och blir b.; han for Ull sjös, men
blef b. genom skeppsbrott; c} dröja att
återkomma, t. ex.: Han blir länge borta. — B. hos,
qvarstanna, qvarslå hos, t. ex.: Jag skall b. här
hos honom, medan du går bort; felet blir
alltid hos honom, blir alltid hans. — B. ifrå’n:
a} icke röra; b} icke bekomma, slippa; c) icke få
göra något, slippa, t. ex.: a} Blif ifrån del der!
rör det icke! b} Du tror, all du skall få
pengar af mig, men det skall du nog b. ifrån,
c} Du hoppas narra honom, men det blir du
ifrån. — B. igén, återstå, ännu lefva, l. èx.: Af
tjugu mans besättning blefvo endasl två igen.
I allvarsam, berättande och högre stil brukas äfv.
stundom Igenblefven, såsom adj. part., t. ex.: Af
de igenblefna voro två sjuka. — B. inne: a)
Förblifva qvar inne (i etl hus, en grotta, o. s. v.);
b) Blifva hemma. — B. nä’r, förblifva. vistas hos.
Förekommer sällan utom i det bibliska uttrycket:
B. när sin hustru. — B. q vår, se Qvarblifva.
— B. uppe, hålla sig klädd och uppe, ej gå till
sängs. — B. ulan, icke bekomma det man
påräknat, eller hvad andra under samma
förhållanden fått. — B. ute, se Uteblifva; äfv. stanna
utomhus öfver natten. — B. vid, se Vidblifva;
äfv. qvarstanna vid, behålla, t. ex.: Tror du, att
han nästa år får b. vid arrendet, lägenheten,
sysslan? B. vid brukas äfv. impersonclt, i
betydelsen af fortfara, förblifva, t. ex.: Det blir vid
del gamla, vid hvad jag sagt; del blir dervid,
det blir vid hvad som är sagdt, beslutadt,
öfver-enskommet; det kommer att ske oaktadl alla
invändningar; äfv. det får vara, blifva så, som det
är, eller som begärs; äfv. det kan jag ickehjelpa*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
