Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blindpatron ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
BLI
BLO
BLINDP/VTRON, - patrön, m. 3. (milit.)
Patron, som vid exercis begagnas och endast
innehåller löst krut.
BLINDPELARE, m. 5. Målad cfterbildning
af pelare.
BLINDRAM, m. 2. En träram, hvarpå
målare spänna duken, som skall målas.
BLINDROTE, m. 2. pl. — rotar, (milit.)
Lucka i ledet, der en soldat borde stå.
BLINDRÅ, f. 3. pl. — rår. (sjöt.) En rå,
hängande under bogsprötct.
BLINDSKOTT, n. 5. Skott med löst krut
och således oskadligt.
BLINDSKÄR, n. 5. 4) Grund i sjön med flera
bredvid hvarandra liggande blindklippor (se d. o.).
— 2) Blindklippa.
BLINDSÄD, se Slösäd.
BLINDSÖM, m. 2. pl. — sömmar. Söm, der
nålen är trädd inunder, så att styngen ej synas
utanpå.
BLINDT, adv. 4) Utan att måtta, sigta; hvar
det faller sig. Skjuta, hugga b. i hopen. Slå
b. omkring sig. Skjuta b., utan vidare tillägg,
betyder: skjuta med löst krut. — 2) (fig.) Ulan
besinning, eflertanka, obetänksamt. Gå, rusa b.
på. — Syn. Se Obetänksamt.
BLINDTARM, m. 2. (anat.) En af de så
kallade Groftarmarna, nära liknande cn säck utan
öppning.
BLINDTÄRNING, m. 2. Tärning med Ögon
blott på en sida.
BLINDVERK, n. 5. (krigsk.) Betäckning Öfver
löpgrafvar.
BLINDVIS, adv. Utan besinning, obetänksamt.
Rusa b. åstad. — Syn. Se Obetänksamt.
BLINK, rn. 2. 4) Se Blinkning. — 2) (fig.)
Mycket kort tid. Brukas endast i de adverbiala
uttrycken: I en b., i ett ögonblick, på ganska
kort tid; på b-cn. om ett ögonblick, inom
ganska kort tid.
BLINKA, v. n. 4. Nedfälla och åter hastigt
uppdraga ögonlocken öfver ögonen. Svante
Stures drabanter fingo icke b. vid ell yxhugg,
mål la dt ål dem. B. ål någon, genom blinkning
gifva något tecken åt en person. Pleonastiskt
säges allmänt: B. med ögonen.
BLINKANDE, n. 4. och
BLINKNING, f. 2. Handlingen, då man blinkar.
BL1NKSNABB, a. 2. Se Blixtsnabb.
BLISTERSTÅL, n. 5. Elt slags brännstål,
med små upphöjningar på ytan.
BLIXT, m. 2. Stark elektrisk gnista, som
ut-springer ur molnen. Vid b-arnes sken. Träffas
af b-en. Med b-ens snabbhet. Snabb som b-en.
Komma sättande som en b. På b-en. i
ögonblicket.
BLIXTFULL, a. 2. (pop.) I högsta grad
öf-vcrlastad af starka drycker.
BLIXTLIK, a. 2. (föga brukl.) 4) Till
utseendet lik blixten. — 2) Snabb som blixten.
BLIXTRA, v. impers. o. n. 4. 4) (impcrsonclt)
Säges om den naturföreteelsen, då åskmoln
urladda sig genom blixtar (se Blixt). Del dundrar
och b-r. Det b-r starkt. — 2) (fig.) Blänka till
hastigt och starkt. Hennes ögon b. af eld. Se
dessa ädelstenar, huru de b.! Gevären b-dc i solen.
BLIXTRANDE, n. 4. 4) Naturföreteelsen, dä
det blixtrar (bem. 4). — 2) (fig.) Hastigt och starkt
blänkande.
BLIXTRÖR. n. 5. Se Åskvigg.
BLIXTSNABB, a. 2. Snabb som blixten,
ytterst snabb.
BLIXTSTRÅLE, m. 2. pl. — strålar. Den
genom luften farande blixten eller elektriska
gnistan, då åskmoln urladda sig.
BLOCK, n. 5. 4) Oformlig klump af trä eller
sten, sådan den blifvit uthuggen ur trädels slam
(stocken) eller ur sjelfva berget; äfv. stor,
oarbetad klump af metall, sådan den kommit ur
gjutformen. Ingår i flerehanda sammansättningar,
såsom Mahognyblock, Granitblock, Porfyrblock,
Marmorblock. I fråga om metall nyttjas ordet
isynnerhet om Tenn. — 2) Mekaniskt verktyg af trä
eller metall, till lyftande af tyngder, beslående i
cn rund skifva eller så kallad trissa, som är
rörlig omkring en cylindrisk axel, hvilken går genom
dess medelpunkt och kallas lapp, samt på båda
sidor om trissan är fästad i cn klofve af trä
(Blockhus), hvilken omsluter trissan upptill,
nedtill och på sidorna, men midlför är öppen, för att
gifva rum åt ett Öfver den urhålkade trisskanten
farande tåg (Löpare), i hvars ena ända tyngden är
fästad, som upplyftes genom den vid andra ändan
verkande kraften. Fast b., när axeln eller tappen
är fästad vid en orörlig punkt och linan går öfver
blocket. Löst eller rörligt b., om blocket sjelft
sitter fästadt vid den tyngd, som dermed lyftes
eller häfves, och således flyttas jemte den.
Enkelt b., som består af blott en enda skifva;
sammansatt b., beslående af flera skifvor i
blockhuset, och då, allt efter deras antal, kalladt Två-,
Treskifveblock. o. s. v. B. om b. säges, när vid
hissning två block komma emot hvarandra och
hindra hissningen, tills de lösgöras ifrån
hvarandra. Ordet ingår för öfrigt i flera
sammansättningar, hvilka ses på sina ställen. — 3) (tekn.
a) (hattm.) Form, hvaröfver hattfilten sättes. —
b) (skom.) Trenne efter cn stöfvel formade
trä-klotsar, som insättas, för att utspänna stöfvcln x id
blankning. — c) (artil.) Underlag för mörsnre.
Benämnes äfv. Mörsarblock. — d) Se
Stapelblock. — 4) Block nyltjas i åtskilliga
sammansättningar, för att uttrycka någonting öfverdrifvet
tungt, groft, slort eller mycket, dock endast i
förtrolig och lägre stil, t. ex.: Blockslor, stor
som ett block, Blockdum, dum som elt block,
o. s. v.
BLOCKAD, blåckåd, m. 3. (krigst.) Alla
tillgångars stängning till en fästning, hamn. o. s. v.,
medelst trupper eller skepp, för alt hindra
undsättning, afskära tillförsel af lifsmedel, o. s. v.
Upphäfva b-en af cn hamn. — Ss.
B-eskader. -tillstånd.
BLOCKARBETE, n. 4. ;(pop.) I högsta grad
tungt arbete.
BLOCKBATTERI, blå‘ckbatten, n. 3. (krigsk.)
Flyttbart, fyrhjuligt batteri i fästningar, nu föga
brukligt.
BLOCKDUM, a. 2. (pop. o. fam.) Ytterst dum.
— Bl ockdumhet, f. 2.
BLOCKERA, v. a. 4. (krigst.) Medelst trupper
eller skepp spärra alla tillgångar till en fästning,
stad, hamn,* o. s. v., för att hindra undsättning,
afskära tillförsel af lifsmedel och sålunda tvinga
dem till uppgift. — Blockerande, n. 4.
BLOCKERING, f. 2. 4) Se Blockad. — 2)
Det tillstånd, hvaruti en blockerad ort befinner
sig. — Syn. Blockcringstillslånd.
BLOCKFET, a. 2. (pop. o. fam.) öfverdrifvet,
vänskapligt fet.
BLOCKFETMA, f. 4. (pop. o. fam.)
Öfverdrif-ven, vanställande fetma.
BLOCKHISSTÅG, n. 5. Hisståg till block
(bem. 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
