Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blockhjul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLO
BLO
191
BLOCKHJUL, n. 5. Hjul af ett träblock, i
ett enda stycke. — Blockhjul slav ell,
–la-väTt, m. 3. Lavett på sådana bjul.
BLOCKHUFVAD, a. 2. (pop. o. fam.) Se
Blockd um.
BLOCKHUFVUD, n. 5. (fig., pop. o. fam.) 1)
Ytterst inskränkt förstånd. — 2) Ytterst dum
menniska.
BLOCKHUS, n. 5. 4) (krigsk.)
Förskansnings-hus för 25 till 400 man, bestående af grofva
irä-bjelkar, vanligen några fot i jorden insänkt och
med skottgluggar försedt, samt merendels
Öfver-täckt med jord, för att vara bombfritt. — 2)
(mek.) Infattningen, hvaruti en blocktrissa,
block-skifva sitter. Jfr. Block, 2.
BLOCKLIN/k, f. 4. Lina till ett block (bem. 2).
BLOCKLÄSA, v. n. 2. (fam.) Läsa
öfverdnf-vet mycket. Brukas om studerande. —
Blockläsning, f. 2.
BLOCK MAK ARE, m. 5. Handtverkare, som
förfärdigar block (bem. 2). — Ss.
Blockmakar-verkslad, -yrke, m. fl.
BLOCKMAKERI, n. 3. 4) Konsten,
färdigheten att tillverka block. — 2) Sjelfva arbetet
dervid. — 3) En blockmakares yrke.
BLOCKNAGEL, m. 2. pl. — naglar, (snick.)
Grof tränagel till att fästa bräder eller plankor.
BLOCKSKENA, f. 4. Skena, skoning på ett
block eller på trissan till ett block.
BLOCKSKEPP, n. 5. Gammalt utdömdt och
aftackladt linieskepp utan master, hvilket
bestyc-kadt utlägges till försvar vid inloppet till en hamn,
eller användes till skeppskyrka, fångskepp eller
sjukskepp.
BLOCKSKIFVA. f. 4. Trissa eller skifva i
ett block, omkring hvilken tåget löper.
BLOCKSTOR, a. 2. (pop. o. fam.) Ofatt stor,
oformligt stor. — Block storlek, m. 2.
BLOCKSTROPP, m. 2. Vid ett blockhus
häftad stropp, hvarmedclst det fästes vid det
föremål. hvartill det skall begagnas.
BLOCKSVÄRJ A, v. n. 3. (böjes som Svärja)
(pop. o. fam.) Svärja ohyggligt. — Syn.
Storsvärja.
BLOCKTENN, n. 5. sing. Tenn i block eller
tackor.
BLOCKTRISSA, f. 4. Trissa eller skifva i ett
block (bem. 2).
BLOCKTYG, n. 6. (mek.) Häftyg, sammansatt
af flera block (bcm. 2).
BLOCKVAGN, blå’ckvånngn, m. 2. Stark vagn
på fyra låga hjul, till grofva ty ngders fortskaffande.
BLOCKÄTA, v. n. 3. (böjes som Äta) (pop.
o. fam.) Äta öfverdrifvet mycket och på ett groft,
obehagligt sätt. — Syn. Se Sloräta.
BLOD, m. o. n. 5. sing. 4) Flytande ämne,
som fyller ådrorna i menniskornas och djurens
kroppar, samt är i ständigt omlopp, så länge
lif-vet fortfar; är vanligtvis rödt och varmt, men
äfven hos vissa djur kallt och gråhvilt, samt har
tre beståndsdelar: det röda blodämnet, blodvattnet
ocb trådämnet. B-ets omlopp, stannande,
slock-ning. Hosta, spolla b. Stilla, stämma b.
Tappa, a [tappa b. Drypande af b. Piska
någon så, alt b-en kommer ut. B-et steg
honom i ansiglet, ål hufvudct. Blifva^ röd i
an-sigtel som en b. Ond b., som innehåller osunda,
främmande ämnen; (fig.) agg, bitterhet, förargelse,
missnöje, t. ex.: Orättvisa vid befordringar gör,
väcker ond b., väcker missnöje. Kall b.,
benämning på bloden hos fiskar, m. fl., emedan den ej
ar så varm som hos de andra djuren, d. v. s.
under 4- 20 gr. (Fig.) Kall b., besinning, lugn,
t. ex.: Med kall b. emollogo soldaterna fiendens
anfall; med kall b, hörde han sin dödsdom
uppläsas. Hafva varm, ung b., lifliga känslor,
starka passioner. Vara af, hafva het b., vara
lättretiig, snart vredgas. Fadrens b. flöt icke i
hans ådror, han var till lynne och karakter sin
fader olik. Göda sig med folkets b., fråssa på
folkets bekostnad. Törsta efter b., vara mordiskt
grym. Del ligger i b-et hos honom, han brås
på slägten; äfv. det är något, som han har
gemensamt med sina landsmän, sina stamförvandter.
Med gods och b., med lif och egendom. Mitt b.
började koka, sjuda, började komma i jäsning,
jag började blifva vred. Komme hans b. öfver
dill hufvud! måtte hämdcn för hans död drabba
dig! (Ördspr.) B-el är tjockare än vattnet,
slägten är närmast, man gynnar alltid sin egen
slägt framför andra. — 2) (fig.) Härkomst. Vara
af adligt b., af kungligt b. Prins af b-et, nära
anhörig till det regerande huset.
BLODA, v. a. 4. Fläcka, smutsa med blod.
(Fig.) B. sina händer, begå mord. — B. ned, se
Nedbloda.
BLODAKTIG, a. 2. Till utseendet liknande
blod.
BLODARTAD, a. 2. Till ämne och
beskaffenhet liknande blod.
BLODBAD, n. 5. (fig.) Många menniskors
dödande vid samma tillfälle, antingen i krig eller
fred. De uppretade Svcnskarne anställde ett
för/ärligt b. ibland fienden. Stockholmska b-el.
— Syn. Nederlag.
BLODBESTÄNKA, v. a. 2. Stänka full med
blod. — Blodb eslänkande, n. 4. o.
Blod-beslänkning, f. 2.
BLODBLÄNDAD, a. 2. Med blod
uppblandad. B-l var.
BLODBRIST, f. 3. (med.) Brist på tillräckligt
blod i en lefvande kropp.
BLODBRÅCK, n. 5. (med.) Svulst, förorsakad
af blodutgjutning i scrotum.
BLODBUDDING, se Blodpudding.
BLODBÖLD, m. 3. (ined.) Hård, smärtande,
blåröd svulst, åtföljd af inflammation i fetthinnan
och köttet, samt förorsakad af dåliga vätskor.
BLODDOP, n. 5. (fig.) Benämning på de
martyrers död, som vid religionsförföljelserna
dödades, innan de ännu hunnit blifva döpta. B-el
ansågs verksammare Ull syndernas förlåtelse,
än döpelsen med valten.
BLODDRIFVANDE, a. 4. (med.) Säges om
medel, som, vid hemorroider eller månadsrening,
drifva bloden ur kroppen.
BLODDROPP, n. 5. (med.) Naturvidrig
bloduttömning i jemförelsevis ringa mängd.
BLODDROPPE, m. 2. pl. — droppar. (I
poesi och högre stil brukas äfven Bloddroppa}
Blod i droppform.
BLODDRÄNKA, v. a. 2. 4) Lägga uti och
låta genomträngas af blod. Kan någon gång i
egentlig betydelse förekomma uti part, pass., men
eljest sällan. — 2) (fig.) B. ett land, en stad,
o. s. v., låta taga lifvet af många dess inbyggare.
BLODFANA, f. 4. 4) (under medeltiden)
Blodfärgad fana, genom hvars öfverlemnande
kejsare åt en länsherre förlänade rättigheten att
döma öfver lif och död. — 2) (herald.) Blodrödt
fält i vissa vapen, t. ex. det sachsiska,
branden-burgska, m. fl. — 3) (fig.) Strida under Christi
b., lida för den kristna tron, utgjuta sitt blod
för den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
