Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blåsaktig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
BLA
BLA
luftström ut ur munnen emot kol, glöd, och sålunda
framkalla låga; äfv. på detta sätt göra svag eld
starkare. B. upp ell ljus, drifva en stark luftström
ut ur munnen emot ett ljus, som blifvit slöckt, men
hvars veke ännu glöder, och derigenom åter tända
det. — B. ur, genom en stark luftström ur
munnen rensa något ifrån skräp, t. ex.: B. ur cn låda.
Äfv. Urblåsa. — B. ul: a) Genom blåsning med
munnen utdrifva, t. ex.: B. ut dammel ur en låda.
— b) Medelst blåsning med munnen släcka, t. ex.:
B. ul ell ljus, en brinnande sticka. — 2) a)
(neutralt och aktivt) Med munnens tillhjelp
frambringa toner ur ett biåsinstrument. B. på
klarinett, på flöjt, på trumpet. B. i horn. B.
alarm, med trumpetljud göra alarm. B. till
häst, med trumpeten gifva tecken alt silla upp.
B. till relräll, äfv. b. reträtt, med trumpeten gifva
tecken till återtåg. Får i förbindelse med vissa
pre-positioner merendels aktiv betydelse, t. ex.: B. af,
se Afblåsa, 4. — B. igénom, på ett
biåsinstrument utföra något ifrån början till slut, t. ex.:
Har du blåsit igenom ouverturen ännu? —
B. ihöp, med blåsinstrumenter. isynnerhet
trumpet, sammankalla, t. ex.: B. ihop en trupp. —
B. i’n, genom blåsinstrumenter inkalla, l. ex.
gäster. — B. pa, fortfara att blåsa i ett
biåsinstrument. — B. upp, börja att utföra musik på
biåsinstrument. Brukas både aktivt och neutralt.
B. upp en marsch. B. upp Ull dans. — B. ul,
med biåsinstrument förkunna, att något tager sin
början, har skett eller skall iakttagas, t. ex.: B.
ul en riksdag. B. ul cn seger. Äfv. (dock
mindre väl) Ulblåsa. (Fig.) B. ut elt rykte, en
nyhet, utsprida dem. — B. Öfver, på elt
biåsinstrument inöfva något för ett visst tillfälle, t. ex.:
B. öfver ell stycke till en konserl. — b) (aktivt)
På biåsinstrument utföra musikstycken. B. elt
stycke på flöjt, på klarinett. B. etl jaglslyckc,
en romans, en sonat, etc. — c) (aktivt) B. ell
instrument, vara öfvad i konsten alt utföra
musik derpå, t. ex.: B. flöjt, klarinett, valdihorn,
trumpet, o. s. v. B-ser han flöjt? Nej, han
har icke lärt sig det. — 3) (aktivt) a) Mod
blåsröret (se d. o.) frambringa kärl och andra
saker af glas. B. glas. B. ell vinglas. B.
frukter af glas. B. ihöp, medelst blåsröret
sammanfoga, t. ex.: B. ihop två slycken glas. —
b) B. lackjern, smälta jcrnmalm i masugn och
derigenom afskilja främmande ämnen, så att jernet
blir rcnadt, efter hvilken process det kallas
tack-jern. B. pa en masugn, lända den, sätta den i
gång, medelst biåsmaskinens verkan. B. nér den,
sluta blåsningcn. — 4) (aktivt) a) (i damspel)
Taga en bricka från motspelaren, då han med
den försummar att slå. B. en bricka. Om du
icke slår, så b-ser jag brickan för dig. —
b) (fig. pop.) Borttaga (lofligt eller olonigt), knipa,
bortsnappa, tillgripa. När han skulle gå,
saknade han sina handskar: det hade någon b-sil
dem. — Syn. Se Taga. — 5) (neutralt, och oftast
impersonelt) Säges om den naturverkning, då luften
häftigt strömmar åt ett visst håll, så att den gör
starkt intryck på känseln. Vinden, vädret b-scr.
Hvad b-ser del för vind? Det b-ser nordlig
vind. Vädret b-ser hårdl, sakta, svalt. Det
b-ser slarkt, förfärligt, så, alt man ej kan slå
på benen. Del b-ser beständigt i år. Vinden
b-slc honom i ansigtel. Här b-ser del på oss.
(Fig. fam.) Hvad b-ser del för vind i dag, efter
du helsar på? d. v. s. det var någonting
särdeles rart att få se dig. Det må b. hvad väder
del vHl, så...., d. v. s. i alla händelser och fall.
Det b-ser många väder innan dess, många
förändringar kunna dessförinnan inträffa. Det
kommer all b. många väder, innan vi råkas
härnäst, det dröjer mycket länge, innan &c. —
Brukas för denna bem. i förening med flera
prepo-sitioner och partiklar, ofta aktivt. — B. af, se
Afblåsa, 4 o. 2. — B. bort, sc Bortblåsa, v. a.
— B. emot, (om luften) strömma emot. Vinden
b-ser emot. — B. igén, (om blåst) drifva igen,
häftigt tillsluta, t. ex.: Stormen har b-sil igen
porten. — B. igenom, säges om luften, då den
häftigt strömmar igenom något ställe, l. ex.:
Vädret b-scr tvärs igenom rummet, tvärs igenom
en. (Absolut) Del b-ser igenom (näml,
kläderna). Del b-scr igenom kappan. — B. ihöp, se
Hopblåsa, v. a. — B. in, (om luften) med
häftighet inströmma, t. ex.: Det b-ser in genom
fönstret; släng dörren, så alt del icke b-ser
in. — B. omkull, (om blåst) kasta öfver ända.
Stormen har blåst omkull planket. — Mindre
ofta Omkullblåsa, Kullblåsa. — B. sö nder, (om
blåst) förstöra, krossa, slila sönder. Stormen
har b-st sönder två rutor, alla seglen på
fartyget. — B. till, plötsligt och ganska häftigt
börja blåsa, men snart åler sluta upp. Del b-sle
Ull sä häftigt, att .... — B upp: (om vinden)
a) v. a. Uppdrifva i luften. Vinden b-ser upp
dammel. Äfv. Uppblåsa. — b) Börja blåsa; äfv.
börja att blåsa starkarc, t. ex.: En vind b-sle
upp; del b-ser upp Ull storm; vinden b-ser
upp (blir starkare). — B. ul: a) v. n. Sluta alt
blåsa, t. ex.: Del har nu b-sil ut. — b) v. a.
(om blåst) Utdrifva, utslå, t. ex.: Stormen har
b-sil ut alla löfven, som lågo här i en hög,
och har äfven b-sil ut flera fönsterrutor. —
c) (om blåst) Utsläcka. Vinden b-sle ul ljuset.
— Äfv., men mindre väl, Ulblåsa. — 6) (neulrall)
Drifvas i luften af vinden. Hatten b-ste i cn
handvändning sin kos. Förekommer oftast i
förbindelse med en partikel, alltid neutralt. —
B. åf, af blåst bortföras, bortryckas, t. ex:
Halten, äplena b-sle af. Äfv. Afblåsa. — B. igén,
v. n. a) Häftigt tillslutas af blåsten, t. ex.:
Porten har b-sl igen. — b) (om väg) Genom stark
blåst djupt betäckas med snö ellcr drifsand, så att
man har svårighet att färdas fram. Vägen har
b-sl igen. Mindre ofta Igenblåsa. — B. ihöp,
sammandrifvas af biåsvädret, t. ex.: Snön har der
b-sit ihop till cn stor drifva. — Äfv. Hopblåsa.
— B. in, af blåsten indrifvas, t. ex.: Del har
b-st in mycket snö på vinden. — Sällan
Inblåsa. — B. néd, se Nedblåsa, v. n. — B.
omkull, kullkastas af blåsvädrct. Hvad tycker
du väl? han b-sle omkull. Blomkrukorna ha
b-sl omkull. — Mindre väl: Kullblåsa. — B.
sönder^ krossas, slitas sönder af blåst. Alla
rutorna, seglen ha b-sl sönder. — B. upp,
upp-drifvas i luften af blåsten. Dammel b-ser upp.
— B. ul: a) Af blåsten utdrifvas. Hatlcn b-slc
ut i sjön. — b) Af blåst utsläckas. Ljuset b-sle ul.
BLÅSAKTIG, a. 2. Som till utseendet liknar
en blåsa.
BLÅSANDE, n. 4. 1) Handlingen eller
verkningen, då någon ellcr något blåser, a) B. på
elden, på soppan, i fingrarna, etc. — b) B. på
klarinett, etc. — c) B. med blåsröret. — d) B.
af glas. Tackjerns b. Bättre Blåsning. — e)
En brickas b. — 2) Luftens häftiga strömmande
åt elt visst håll i luftrymden. Brukas vanligtvis,
för att utmärka en särdeles häftig, ihärdig eller ofta
förnyad blåst. Del är etl förfärligt b. här uppe
på berget. Hvilket evigt b. i år! — Syn. Se Blåst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
