Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bländande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B LÄ
207
stark glans, att det ej kan uthärda den. Solen
b-r ögal, ögonen, synen, b-r oss. Diamanlens
glans och, snöns hvithet b. ögat. — 3) (fig.)
Förleda, villa sinnet genom bedrägligt sken, falska
förespeglingar, o. d. Man låter ofta b. sig af
stilens glans. Hans vältalighet b-r mer än
den upplyser. Icke låla b. sig af skenet. —
Syn. Se Förleda.
BLÄNDANDE, n. 4. Handlingen, verkningen,
då någon eller något bländar. — Adj. p. 4. Som
bländar (bem. 2 o. 3). En b. glans, hvithet.
B. hvit. (Fig.) En b. vältalighet, skönhet.
BLÄNDHV1T, a. 2. Så hvit, att ögat dcraf
liksom bländas.
BLANDNING, f. 2. 4) mindre brukl.) Sc
Bländande, n. — 2) Verkningen, då någon
bländas. — 3) Tillståndet, då någon är bländad.
BLÄNDVERK, n. S. 4) Tom bild, framkallad
af inbillningskraften, men så liflig, att vi anse
den (ör ett verkligt föremål. Jag tyckte, all jag
såg honom komma, men del var blott ell b. af
min inbillning. — Syn. Fantasibild, Drömbild,
Synvilla, Gyckelbild, Gyckelspel. — 2) (fig.) Hvad
som bländar, förvillar, förleder sinnet. Hans skrift
fängslar genom stilens b. Akta dig för
egenkär lekens b. Sömnens b. — Syn. Se Villa.
BLÄNGA, v. n. 2. (pop. o. fam.) 4) Hålla ögonen
uppspärrade; se på någon eller något med
uppspärrade ögon och förvånad eller dum min. Se, hur
han b-ger med ögonen som en oxe! Han b-gde
förvånad på mig, när jag sade honom del. —
2) Stirra hotande och argt på någon. B. på
någon som tjuren på költmånglaren. — Syn. Se
Se. — Blängande, n.4. o. Blängning, f. 2.
BLÄNKA, v. n. 2. Vara blank, gifva glans,
sken ifrån sig. Säges om blanka ytor.
Kopparkärlen b. på hyllorna. Vattnet b-ker i
solskenet. — B. fram, hastigt trälTa ögat med ett
starkt sken. Solen b-ker fram bakom molnen.
En blixt b-ker fram. Mindre väl Framblänka.
— B. igenom, tränga igenom med ett starkt
sken. Solen b-ker då och då igenom molnen.
— B. upp, börja alt blänka. — Syn. Se Lysa.
— Blänkande, n. 4.
BLÄNKA, f. 4. (sjöt.) Klart ställe på
himmelen, som i töcknigt väder lyser fram.
BLÄNKABE, m. 3. (af det franska Flanqueur)
Benämning på ryttare, hvilka skickas ut före en
tågande trupp, för att observera fiendens rörelser,
söka utspeja hans afsigter och genom
skärmyts-lingar hindra strödda fiendtliga ryttare att göra
skada.
BLÄNKFYR, m. 2. (i sjöväsendet) Fyr, som
ömsorn lyser och bortskymmes.
BLÄNKRA, v. n. 4. (af fr. ordet Flanquer)
I falt vara utskickad, för att göra tjenst som
Blän-kare (se d. o.).
BLÄS, m. 2. (af det tyska Blässe) 4) Hvit fläck
i pannan och ner Öfver nosen på hästar. Kallas
Afv. Stjern. — 2) Häst med sådan fläck. Kallas
äfv. Stjernkopp.
BLÄSA. f. 4. (föga brukl.) Sc Bläs, 4.
BLÄSAND, f. 3. pl. — änder. Fågel af
And-slägtet, med blå näbb, rostgulaktigt hvit panna,
brunröd hals och hufvud, sidorna vattrade med
hvitl och svart, bröstet vågigt grårödt. Anas
Penelope.
BLÄSGÅS, f. 3. pl. — gäss. Simfågel med
hvit panna, hvit näbb med svarta kanter, hufvud
och hals gråbruna, mage, bröst och sidor
spräckligt bruna och hvitgrå. Anas albifrons.
BLÅSIG, a. 2. (om hästar) Som har bläs.
BLO
BLÄST, m. 3. och
BLÄSTER, m. 2. pl. — blästrar. Den
svagare eller starkare luftström, som vid åtskilliga
metallurgiska operationer inledes i ugnen, för att
bphörigcn bibehålla temperatur och förbränning,
och hvilken åstadkommes med åtskilliga
inrättningar, såsom belgar, biåsmaskiner o. d. Stark,
svag b. Denna belg har en god, dålig b.
Smältan bör läggas så, att b-n träffar den
med hela sin styrka.
BLÄSTER JER N, n. 5. Jcrnskoning i
mynningen af röret på en blåsbclg.
BLÄSTERMÄTARE. m 5. Verktyg, hvarmed
styrkan af en bläster undersökcs.
BLÄSTERSTÅL, n. 3. Ett slags stål, beredt
af en gång i härd omsmält stålarlad lupp, som
tvenne gånger blifvit upplagd öfver forman på
rena kol, att med hastig eld nedsmältas på
styb-beshärd, med tillsättning af sinner ellcr färskslagg.
BLÄSTERUGN, m. 2. Ugn, hvari elden
upp-drifves till högre hetta genom blåsbclg.
BLÄSTERVERK, n. 3. Se Osmundssmide.
BLÄSTRA, f. 4. (bergv.) Smälta vid
Osmunds-smidet.
BLÖDA, v. n. 2. 4) Gifva blod ifrån sig.
Ja g b-der. Han b-d de ur två djupa sår.
Såret b-der. Näsan b-der. Han har fåll
näsblod och b-der i handfatet, på marken. Aktivt
säges: B. näsblod, gifva blod ifrån sig genom
näsan. B. sig till döds, dö till följe af
blodsförlust genom blödning. — B. full, fylla med blod
genom blödning (b. full ett kärl); äfv. helt och
hållet orena, smutsa genom blödning (b. full ett
lakan, en näsduk). — B. néd, mycket smutsa,
orena genom blödning. Han b-dde ned hennes
hvita klädning. — B. igenom, tränga igenom
(om blod vid blödning). Brukas mest impersonclt:
Del har b-dl igenom förbandet, lakanen. —
2) (fig.) På det djupaste sörja. Milt hjerta b-der,
när jag tänker derpå.
BLÖDANDE, n. 4. Handlingen, då någon
eller (fig.) något blöder. — Adj. p. 4. (fig.)
Djupt sörjande, söndersliten. Med b. hjerta.
BLÖDHJERTAD, a. 2. Sc Blödig.
BLÖDIG, a. 2. Vek till sinnes, iätt rörd till
sorg. — Syn Sc Vek.
BLÖDIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
blödig. — Syn. Se Vekhet.
BLÖDNING, f. 2. Se Blödande, n.
BLÖDSINT, a. 4. Se Blödig.
BLÖDSINTHET, f. 3. Se Blödighet, f.
BLÖJA, f. 4. Stycke af linne, som lägges
närmast om kroppen på lindebarn.
BLÖT, a. 2. neutr. blött. 4) Genomträngd af
vatten. Säges isynnerhet om porösa ämnen,
hvilka lätt insuga fuktighet. En b. svamp — 2)
(mindre ofta) Våt på ytan. — 3) (om frukt) Allt
för mycket mjuk, lös, under öfvergången till
förruttnelse. B-a päron. — Syn. Boknad,
öfver-mogen. — 4) (fig. fam.) Blödig till sinnes. Vara
b. af sig. Han är icke b., säges om en
hård-sint man. — I denna bem. härleder sig ordet
ifrån del tyska Blöde. — 3) B. hof, fet, vek hof.
B. malm, svag, skör m.
BLÖT, n. 3. Vatten, hvari något blötes.
Lägga kläder, sall koll i b. Ligga, stå i b. (Fig.)
Lägga hufvudet, sitt hufvud i b., onödigtvis
bekymra sig om, bråka sin hjcrna. Lägga sin
näsa, näsan i b., blanda sig uti, oombedd befatta
sig med en sak.
BLÖTA, v. a. 2. 4) (om vatten och andra
valtenaktiga ämnen) Genomtränga, tränga långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
