Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blåstaft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 BLÅ
mer uthållande än II och Väderil, och af
inskränktare betydelse än Vind. Stark, häftig,
envis b. — Syn. Blåsande, Biåsväder.
BLÅSTAFT, n. 3. (farm.) Svart taft, medelst
pensel på ena sidan bestruket med cn lösning af
harts och spanska flugor i terpcntinolja; brukas
att uppdraga blåsor på huden.
BLÅSTARR, m. 2 sing. (bot.) Gräsart af
Starrslägtet. Carex acuta.
BLÅSTEN, m. 2. Blå vitriol, kopparvitriol.
BLÅSTRIMMIG, a. 2. Som har blåa
strimmor på en botten af annan färg. —
Blåstrim-mighet, f. 3.
BLÅSTRUiMPA, f. 4. Skämtsam benämning
på lärda fruntimmer och skriftställarinnor.
Anm. Ordet är bildadi cfler del engelska Blue
Stocking, hvilket fått förestående bemärkelse,
sedan i medlet af 18:de århundradet flere lärde
herrar och fruntimmer i England hade
förenat sig till bildande af en klubb, der allt
slags kortspel var bannlyst. Ledainöterne af
denna klubb kallades Blue Stockings, emedan
Slillingflelh, som var själen deruli, alltid bar
blåa strumpor.
BLÅSTÅL, m. 2. En taggfenig benfisk, med
långt, spetsigt hufvud, blåa strimmor längs efter
kroppen och blåa fransar på buk- och
stjertfe-norna. Finnes i Kattcgat och Nordsjön. Labrus
lineatus.
BLÅSTÅNG, blå’s-lå’nng, m. 3. sing. Sc
Klo-tång- .
BLaSUGN, m. 2. Se Bläslerugn.
BLÅSUTSLAG, n. 3. (med.) Elt slags utslag,
som visar sig i form af blåsor, mestadels
isolerade, af en ärts till cn valnöts storlek, vanligen
aflånga, samt liknande dc blåsor, som uppdragas
medelst vesikatoricr.
BLÅSVART, a. 2. Svart, men något stötande
i blått.
BLÅSVÄDER, n. 3. Blåsig väderlek.
BLÅSVÄGG, f. 2. Väggen midt emol forman
i masugnssiället eller i en hammarhärd.
BLÅSYRA, f. 4. (kem.) En giftig syra, som
fått sill namn deraf, att den fäller jerncl med en
skön blå färg. Kallas äfv. Cyanvätcsyra.
BLÅSYRAD, a. 2. (kem.) 4) Förenad med
blåsyra. B-l kali. — 2) Bildad genom förening med
blåsyra. B-l sall.
BLÅSÄRT, f. 3. Den biåsaktiga frukten af
Blåsärtträdet, hvilken smäller sönder, då rnan
klämmer den.
BLÅSÄRTTRÄD, n. 3. En större buskväxt,
som finnes i Tyskland, Frankrike och Italien.
Colutea.
BLÅTISTEL, m. 2. pl. — tistlar. Se
Blå-kunlrr.
BLÅTÅTEL, m. 2. Sc Blåslok.
BLÅVIFVA, f. 4. Sc Rödvifva.
BLÅVITE, n. 4. Sc Blånad.
BLÅÅDRIG, a. 2. Som har blåa ådror. —
Blåådrighel, f. 3.
BLÅÖGD, a. 2. Som har blåa ögon. —
Blå-ögdhel, f. 3.
BLÄCK, n. 3. 4) Flytande ämne, som
begagnas att skrifva, stundom äfven att rita med,
vanligtvis svart, men äfven af andra färger, såsom
rödt och blått. Det svarta bercdes vanligtvis af
galläplcn, jcrnvitriol och gummi arabicum.
Chrom-kalibläck är det bäsla svarta, emedan del hvarken
möglar eller fräter. — 2) Slemmig, svart vätska,
som Bläckfisken utsprutar, då han förföljes.
BLÄCKA, v. a. 4. Fläcka eller teckna med
bläck. Brukas föga ensamt. B. ned, full, se Ned-
BLÄ
bläcka, Fullbläcka. — Bläckande, n. 4. o.
Släckning. f. 2.
BLÄCKAKTIG, a. 2. Till utseendet liknande
bläck.
BLÄCKARTAD, a. 2. Till ämne och
beskaffenhet liknande bläck.
BLÄCKBUTELJ, bla ckbutä’llj, m. 3. 4)
Butelj, som begagnas att deruti förvara bläck. —
2) Butelj med bläck uti.
BLÄCKEN, n. 3. (bot.) Se Aborr gräs och
Va tlenkl öfver.
BLÄCKFISK, m. 2. (nat. hist.) Ett slags
blötdjur af Hufvudfolingarnes klass, hvitt med
röda prickar, och med elt hvilt, svampaktigt
kalkskal, som nyttjas till polering af elfenben, horn
och mjukare metaller, samt säljes på apoteken
under namn af Os Sepiæ. Sepia oflicinalis.
BLÄCKFLASKA, f. 4. 4) Flaska, hvari bläck
vanligen förvaras. — 2) Flaska med bläck uti.
BLÄCKHORN, n. 5. Litet kärl af olika form,
merendels af glas, men stundom äfven af porslin,
jernblcck eller horn, hvaruti bläck förvaras, för
att hafva till hands att doppa pennan uti vid
skrifning.
BLÄCKIG, a. 2. Fläckad, nedsuddad, bcstänkl
med bläck.
BLÄCKPLUMP, m. 2. 4) Liten droppe af
bläck, som en alltför fylld penna släpper, eller
som derur sprättes, på papper eller annat föremål
(bläckhorn, bord, golf, bok, o. s. v.). — 2) Sjelfva
märket derefler, sedan bläcket torkat. Förkortas
ofta till endast Plump.
BLÄCKPULVER, n. 3. 4) Elt slags pulver,
hvaraf bläck fås, genom begjutning med valten. —
2) Pulver, hvarmed bläckfläckar urtagas.
BLÄCKSPILLARE, m. 5. (skämtvis, föga brukl.)
En, som utan framgång nyttjar bläck och penna.
Säges om dåliga författare.
RLÄCKSPRUT, m. 2. Se Bläckfisk.
BLÄCKSUDDARE, m. 3. (skämtvis, fam.)
Dålig författare.
BLÄCKSVART, a. 2. Svart som bläck. —
Syn. Se Svart.
BLÄDA, v. a. 4. Aftaga blad på träd, buskar
eller örter. B. tobak. — Blädande, n. 4.
BLÄDDRA, f. 4. 4) Liten luflblåsa på ytan
af vatten, som kokar eller genom skakning blifvit
satt i rörelse; äfv. på ytan af andra flytande
ämnen. — 2) Blåsa i glas eller emalj. — 3) B. i
huden ell. blott b., se Blemma.
BLÄDDRA, v. n. 4. (af Blad) 4) Vända om
flera blad efter hvarandra i bok eller handskrift.
— 2) (fig.) a) Läsa fort, litet här och der i en
bok. skrift; äfv. läsa oordentligt, slarfvigt. B. i
böcker, i papper. B. i arkiver. i der förvarade
skrifter, för att söka upp något. — B. efter,
under bläddrande eftersöka. — B. bort, genom
bläddring i en bok, skrift, bortblanda någon viss
sida, som varit uppslagen, o. s. v. —
Bläddrande, n. 4. [Blädra.]
BLÄDDRAS, v. d. 4. eller
BLÄDDRA SIG, v. r. 4. Få bläddror på ylan,
slå upp i bläddror. Säges om vatten och andra
flytande ämnen. [Blädras.]
BLÄDDRIG, a. 2. Full med bläddror (isynn.
bem. 3). [Blädrig.]
BLÄDDRING, f. 2. Handlingen, då man
bläddrar. [Blädring.]
BLÄDNTNG, f. 2. Handlingen, då man blädar.
RLÄNDA, v. a. 4. 4) Göra blind. I
Byzan-linska kejsaredömet hände ofta, all de afsalla
regenlcrne blefvo b-de. — 2) Träffa ögul med en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
