Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bolla sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOL
BOM
215
t) (i bollspel) Se Fjäderboll. Spela b. — 3)
Biljardboll; se d. o. Göra en b., lyckas stöta den
med köen dit man vill. — 4) (i utsträckt betydelse)
Hvarje slags lätt, bollformig kropp, t. ex.:
Snöboll, Hårboll (stundom i magen på kreatur),
Väderboll, o. s. v. B-en på en florett. Formera
sig till en b. — 5) (boktr.) Elt med skinn
öf-verdraget bollformigt verktyg, som förr
begagnades vid slilarnes insvärtande i pressen. — 6)
Bollformigt verktyg, som begagnas vid
förgyllning.
BOLLA SIG, v. r. i. (mindre brukl.) Formera
sig till boll.
BOLLFORMIG, a. 2. Som har formen af en
boll. — Bollformighet, f. 3.
BOLLHUS, n. 5. (ford.) Hus, der man
spelade boll. — Så kallades äfven en på Slottsbacken
i Stockholm stående träbyggnad, hvaruti fanns en
ieater, der skådespel uppfördes.
BOLLKAST, n. 5. Kastning en gång med en
boll. Vid första b-et tog han bollen, vid det
andra föll den på marken.
BOLLKASTANDE, n. 4. Se Bollkastning, 4.
BOLLKASTARE, m. 5. 4) Person, som roar
sig att kasta boll. — 2) Säges, åtföljdt af något
adjektiv, med afseende på en persons skicklighet
alt kasta boll. Skicklig, dålig b.
BOLLKASTNING, BOLLSLAGNING, f. 2.
4) Handlingen, då man kastar boll. — 2) Konsten
att kasta boll. Mycket skicklig i b. — Ss.
B-s-kon st.
BOLLMAKARE, m. 5. En, som fordom, då
bollspel var allmänt brukligt, förfärdigade
bollarna. som dervid begagnades.
BOLLMÄSTARE, m. 5. Person, som hade
uppsiglen öfver ett bollhus och tillsyn vid spelet
derstädes.
BOLLSPEL, n. 5. Elt slags lek, bestående
uti att kasta boll. Isynnerhet menas dermed det
slags bollkastning, som fordom var bruklig och
öfvades uti enkom dertill uppbyggda hus (Bollhus).
— I nordiska sagorna omtalas flera slags bollspel,
såsom: Väderboll, Isboll och Snöboll. — Den
numera vanliga leken att kasta boll kallas i
allmänhet Bollkastning, Bollslagning, men ej gerna
Bollspel.
BOLLSPELARE, m. 5. 4) En, som roar sig
med bollspel. — 2) Säges med afseende på en
persons skicklighet att spela boll, då merendels
åtföljdt af ett adjektiv. Skicklig, dålig b. Han
är ingen b., en dålig b.
BÖLLSPELNING, f. 2. Se Bollspel.
BOLLTISTEL, m. 2. pl. — tistlar. Ört af
fam. Compositæ. Echinops sphærocephalus.
BOLLTRÄ, n. 4. Litet smalt och platt trä
med skaft, som begagnas alt slå bollen med i visst
slags bollkastning.
BOLLVERK, se Bålverk.
BOLMA, v. n. 4. (fam. o. pop.) Röka lobak
häftigt, och dervid utblåsa mycken rök. —
Bolmande, n. 4.
BOLMARE, m. 5. En. som bolmar.
BOLMÖRT, f. 5. Giftig växt af
Solanfamil-jen, med grägula, mörkt violettstrimmiga och
i bottnen mörkbruna klockblommor, småludna,
för känseln feta blad, och vämjelig lukt. Blad
och frön brukas i medicinen. Hyoscyamus niger.
BOLOGNESERFL ASKA, bålånnjèserflåsska, f. 1.
(fys.) Benämning på vissa slags flaskor, hvilka
genom plötslig afkylning vid blåsningen fått den
egenskapen att springa sönder, så snart en skarp
slen eller annan hvass kropp nedfälles emot deras
botten, men tåla en temmeligt stark stöt af cd
slät eller rund kropp.
BOLOGNESERHUND, bålånnjèserhünnd, m. 2.
Ett slags liten hund med långt, fint, silkeslent,
något lockigt hår. vanligen hvitt. mera sällan brunt
eller svart, breda, nedhängande öron och uppåt
krökt svans. Ett slags knähund.
BOLSTAD, m. 3. pl. — släder. Gården,
platsen vid clt hemman, der hufvudbyggningarnc
(mangården) äro belägna. — Brukas ock någon
gång i samma betydelse som Bolby; deraf:
Bol-stada skäl, råmärke.
BOLSTER, n. 5. och m. 2. pl. bolster och
bolslrar. Underkudde, som begagnas på bottnen
af en säng, till underlag för att ligga på, och
derförc af lika längd sorn sjelfva sängen.
BOLSTERSTOCK, m. 2. Se Syll.
BOLSTERVAR, n. 5. 4) Det tyg, hvaruti
fjädern eller dunet i en bolster blifvit stoppadt,
och som utgör sjelfva öfverdraget derpå. — 2) Ett
slags väf, som dertill begagnas. Heter cgenlligen
Bolstcrvarsväf. — Sä. B-sbyxor,
-skläder, -srock, m. m.
BOLTSTICKEL, m. 2. pl. — slicklar. (tckn.)
Stickel, hvars undersida icke är rak, utan konvex.
BOLUS, böluss, m. sing. (mineral.) En högst
fin och starkt sammanbakad lera af mörkt
isa-bellgul eller ljust gulbrun, stundom svartbrun
färg, uppkommen genom inblandadt jernoxidhydrat
jemte något manganoxid. Kallades fordom äfven
Terra sigillata och ansågs länge som elt
universalmedel emot sjukdomar.
BOM, m. 2. pl. bommar, (af det tyska Baum)
4) Rundt eller fyrkantigt, jemntjockt, efter olika
bchof olika långt trästycke, som begagnas till
stängsel tvärs för dörr, port, o. s. v.
Förekommer i flera sammansättningar, såsom: Slagbom,
Fällbom, Tullbom, m. fl., hvilka ses på sina
ställen. Skjuta b-men för, ifrån en dörr, en port.
Slå, skjula igen b-men vid en tull. Sätta b.
för, tillstänga med en b.; (fig.) hindra,
förekomma. Under lås och b., både läst och förbom-
madt; (Gg.) väl förvaradt. — 2) Trästycke, till
formen liknande en slock, stolpe eller bjelke,
hvilket utgör en del af vissa verktyg och
redskaper, för alt derpå uppvinda eller fäsla något, eller
för andra ändamål: a) (på fartyg) en ifrån mastens
akterkant utliggande lång och tjock stång, hvarvid
bomseglets underlik är fästadt. — b) (på väfstol)
Se Väfbom. — c) Starkt, tjockt trä, på vindspel
och kranar, bvarmedelst tyngder lyftas eller flyttas.
— d) (på vagnar) Långt, starkt trä, som förbinder
förvagnen med bakvagnen. — e) Se Sadelbom. —
2) B-mar kallas de mellan refllorna i en bösspipa
liggande upphöjningar, som qvarblifvit af godset
efter refllornas inskärning.
BOM, adv. På sidan om målet. Nyttjas, för
att uttrycka, all man vid skjutning, kastning o.
s. v. ickc träffat rätt, skjutit, kastat, slagit fel.
Skjuta, kasta, slå b. (Fig.) Det slog b. för
honom, han misslyckades.
BOMB, båmmb, m. 3. 1) Ihålig jcrnkula,
fylld med sprängladdning eller brandsats, och gjord
att afskjulas ur mörsarc och bombkanoner. — 2)
(fyrv.) Ihålig kula af papp eller af trä och fylld
med lyskulor eller nndra satser.
BOMBARDERA, båmmbardèra, v. a. 4.
Beskjuta med bomber. B. en siad, en fästning.
— Bombarderande, n. 4. o.
Bombarde-ring, f. 2.
BOMBARDERABE, m.5. En, som bombarderar
eller har bombarderat en stad, en fästning, o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
