- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
221

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bordslist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOR

BOR

221

BORDSLIST, f. 3. List vid kanten af etl bord.
BORDLÅDA, se Bordslåda.

BORDLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga)
4) Lägga på bordel. Brukas i denna bem. endast
i fråga om offentliga rådplägningar. B. en
handling, en motion o. s. v., uppskjuta
öfverläggnin-gen derom, afgörandet deraf. — 2) (skeppsb.) Med
plank bekläda ett fartyg utvändigt. —
Bordläggande, n. 4.

BORDLÄGGNING, f. 2. 4) Handlingen, då
man bordlägger. — 2) Plankbeklädnad, som
beläcker ytlre sidan af elt fartygs timmer eller spant.

BORDMATTA, f. 1. Liten matta af halm
o. d., som lägge.s utanpå bordduken, för att
derpå sätta fal, skålar o. d., som innehålla mat.

BORDPLATÅ, bdrdplatå*; m. 3. Låg, platt
ställning, vanligtvis af pläler och ofta på öfre
sidan belagd med spegelglas, hvilken, ofvanpå besatt
med åtskilliga ornamenter, till prydnad sättes midt
uppå ett matbord.

BORDSALT, n. 3. Finmalet salt af tinare
sorl, som i saltkar framsättes på bordet vid
måltider.

BORDSBÖN, f. 3. Bön, som läses före eller
efter måltiden. Skrifves af somliga Bordbön.

BORDSDISKURS, se Borddiskurs.

BORDSDUK, se Bordduk.

BORDSERVIS, bördsärrvis, m. 3. Servis (se
d. o.), som begagnas vid måltider. Nyttjas som
motstycke till Kaffeservis, Teservis.

BORDSFOT. se Bordfol.

BORDSGR ANNE, m. 2. pl. - grannar.
Person, som under måltid sitter utmed en annan vid
bordet.

BORDSGÄST, m. 3. Person, som deltager i
måltiden hos någon.

BORDSJDA, f. 1. Sida af ett bord. Öfre,
nedre b-n.

BORDS1LFVER, n. 6. sing. Samteliga kärl
och redskap af silfver, som begagnas vid måltid,
såsom skedar, gafflar, knifvar, sockerskålar,
såsskålar, m. m.

BORDSKAMRAT, m. 3. Person, som under
en måltid sitter vid samma bord med en annan.

BORDSKANT, m. 3. Kanten af ell bord.
Vid, på b-en.

BORDSKICK, n. 5. (gam.) Den ordning, som
vid måltider iakttogs i afseende på gästernes
platser, m. m.

BORDSK1FVA, f. 4. Skifvan eller Öfre jemna
delen af ett bord, vanligtvis fast, liggande vågrätt
på stöden eller föllerna, men stundom äfven
rörlig. då den antingen slås upp eller fålles ned, när
bordel skall begagnas.

BORDSKLOCKA,BORDSKNIF, BORDSKÄRL,
BORDSLAMPA, se Bordklocka, 6cc.

BORDSLEXA. f. 4. Se Bordsbön.

BORDSLÅDA, f. 4. Draglåda under skifvan
på elt bord.

BORDSSKIFVA, se Bordskifva.

BORDSTAKE, m. 2. pl. — stakar. Elt slags
större slake, som begagnas att sätta på matbord,
under måltider.

BORDSTUDSARE, m. 5. Mindre pendelur,
infattadl i ett prydligt fodral, lagom stort att
sättas på hord, cbiffonnierer o. d.

BORDSTÄLL, n. 5. 4) Liten ställning, öfverst
med en någol sluttande skifva af trä, att ställa
ofvanpå etl bord, för alt göra det beqvämare vid
skrifning eller ritning. — 2) Se Bordsyrlul.

BORDSYRTUT, bordsyrrlüt, m. 3. (af det
franska sur lout) En liten ställning af trä eller

silfver, med flera sammanslående rum för
ålskilli-ga små flaskor, innehållande hvarjehanda tillbehör
vid cn måltid, såsom ättika, olja, peppar, senap,
m. m.; har vanligen sin plats midt uppå bordet.
Kallas äfv. Bordställ.

BORDSÄLLSKAP, n. 3 o. 8. 4) Samteliga
personer, som deltaga i cn måltid. — 2) Person, som
gör en annan sällskap vid cn måltid. Hon hade
intet annat b. än sin husmamsell.

BORDSÄNDA, f. 4. sing. eller

BORDSÄNDE, m. 2. pl. — ändar. En af de
kortare sidorna på etl aflångt bord. Öfre, nedre
b-n. Vid begge b-ndarna. — Jfr. Ända och
Ände.

BORDTYG, n. 3. Samteliga kärl, verktyg och
saker, hvaraf man begagnar sig vid cn måltid,
såsom fat, skålar, glas, knifvar, gafflar, skedar,
m. m.. med undanlag af Duktyget.

BORDTÄCKE, n. 4. Tyg af åtskilligt slag
(men ej af dräll eller duktyg), som lägges på
somliga bord (salongsbord, divansbord, tebord m. fl.),
till skydd eller prydnad.

BORDUNA, bårrduna, f. 4. Etl slags
orgel-stämma, från 8 till 10 fot; tjenar till
grund-stämma för manualen.

BORDUR, n. 5. 1) Fickur, som man i ett
litet fodral har stående på ett bord. — 2) Se
Bordsludsarc.

BORDVARTS, adv. (sjöt.) Åt någondera af
sidorna på däckel af ett fartyg.

BORDVIN, n. 3. Sådant vin, som vanligtvis
drickes vid måltiden. Säges till skilnad ifrån
De-serlvin. — Syn. Matvin.

BORD VISA, f. 4. Sångstycke, passande att
afsjungas vid en måltid, när man sitter vid bordet
eller strax efter sedan man stigit upp derifrån.

BORDVÄN, m. 3. pl. — vänner. Person, som
ofta äter vid ens bord och är ens vän för malen
skull. — Syn. Parasit, Snyllgäst, Matsnuggare.

BORDVÄNSKAP, f. 3. Sådan slags vänskap,
som en bordvän (se d. o.) hyser.

BORE, nom. prop. m. 1) (nord, myt.) B.
ellcr Bör, son till Bure, fader Ull Oden, Wili
och We. — 2) (rom. myt.) Boreas eller
nordanvinden.

BOREN, bårönn, en äldre form af Buren,
part. pass, af verbet Bära. Brukas ännu någon
gång i samma mening som Född, t. ex.: B.
adelsman, d. v. s. adelsman född. Förekommer
isynnerhet uti åtskilliga sammansättningar, såsom:
Friboren, Högboren, Välboren, Högvälboren.

BORG, m. 2. 1) (i äldre lider) a) (i allm.)
Befästadt slott. Akropolis kallades b-en i Athen,
Capitolium den i Rom. — Syn. Fäste, Fästning.
—- b) (i fråga om medeltiden) Befästadt, vanligtvis
på cll berg beläget slott, der en furste, grefve,
baron eller riddare (borgherre) hade silt säte.
B-arne voro vanligtvis omgifna af flera
alnars höga ringmurar, stundom tre utanför
hvarandra, stundom äfven af grafvar. Hit
torde äfven böra föras det i lagstil ännu brukliga
uttrycket: Inom Konungens b-, d. v. s. inom
gränsen af en viss fredlyst plats omkring ett
kongligt slott. — Syn. Fäste, Slott. — c)
Fordom, i de nordiska länderna. Äfven benämning på
Stad, emedan borgar, fästen voro der den första
upprinnelse till städer. Det fornsvenska Birka var i
grunden samma ord och ägde samma bemärkelse.
Deraf Birkekarlar, borgare, handelsmän. Numera
finnes bemärkelsen af stad qvar endasl i ortnamn,
såsom Sölvilsborg, Wenersborg, m. fl. — Ordet
bildar för öfrigt flera sammansättningar, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free