Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Borga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
BOR
BOR
alla ses på sina ställen. — 2) (fig. i kyrklig stil)
Försvar, skydd, beskärm. »Gud är oss cn väldig
borg». — Syn. Se Beskydd. — 3) (i sjöväsendet)
a) Brukas i sammansättningar, för att beteckna
en ända, som i nödfall begagnas att styrka en
annan ända med, t. ex. Borgbrass, Borgkardel,
Borgskot. m. fl. — b) Tåg, som på ett kölhaladt
fartyg slås om toppen af undra masterna och
halas an på hålken, i händelse ginlöparne skulle
brista.
BORGÅ, v. a. i. 1) Köpa på kredit. Brukas
pndast om varor, som säljas i minuthandel. B.
varor af någon. Han får b. så myckel han
vill hos handelsman N. — 2) Lemna på kredit
(jfr. bem. 4). Jag har nu b-t för 100 R:dr ål
honom. — 5j/n.|ülborga. — F. n. (mindre brukl.)
i) Gå i borgen. B. för någon. — Syn. Kavera.
— 2) (fig.) Ans\ara för. Jag b-r för varans
godhet.
BORGANDE, n. 4. Handlingen, då man
borgar.
BORGARADEL, m. 2. sing. Ett slags adel i
vissa länder, under medeltiden, bestående af de
förnämsta familjerna i en stad, hvilka hade
uteslutande rätt till deltagande i stadens styrelse.
BORGARAKTIG, a. 2. 4) (om person) Som
i tal, skick, väsende, handlings- och tänkesätt
liknar en borgare. Han är så b. Se b. ut. —
2) (om sak) Liknande något, som i allmänhet
plägar ulmärka borgare. B. min. B-l utseende.
B-l handlingssätt, skick, sätt all vara,
väsende. — Ordet har i båda bem. en nästan föraktlig
mening, och gäller som motsats emot Adlig,
Ridderlig, Belefvad, Bildad. — Syn. Borgannesaig.
BORGARÅKTIGHET, f. 3. Egenskapen att
vara borgaraktig.
BORGA RA KTIGT, adv. På borgaraktigt sätt,
vis; såsom en borgare.
BORG AR B ARN, n. 5. Barn af föräldrar, som
tillhöra borgarståndet.
BORGARBREF, n. 5. Dokument, hvarigenom
en person förklaras vara borgare i en stad.
BORGARDOTTER, f. 2. pl. — död rar.
Dotter af föräldrar, som tillhöra borgarståndet.
BORGARE, m. 5. (bar i definit form
Borg-rarne ell. Borgarena) 4) Man, hvilken har
laglig rättighet atl för egen räkning drifva handel
eller idka slöjd i stad eller köping. Vara, blifva
b. i en stad. — Syn. Borgersman. — 2)
Medlem af borgarståndet, såsom riksstånd betraktadt.
Brukas i denna bem. såsom motstycke till
Adelsman, Prest och Bonde. Två riksdagsmän, en b.
och cn bonde. 1 dagligt tal brukas ofta definita
formen af ordet, för att beteckna Borgarståndet
på en riksdag, t. ex.: B-rarne hafva haft
plenum i dag.
BORGARED, m. 3. Ed, som någon aflägger,
då han blir borgare.
BORGARFLICKA, f. 4. Ung. ogift qvinna,
hvars föräldrar tillhöra borgarståndet, och som
vistas hemma i föräldrahusel eller hos någon
annan borgare.
BORGARFOLK, n. 5. Personer, som tillhöra
borgarståndet, både äldre, yngre och af beggedera
könet. Det var bara b. på balen. Vara af b.,
tillhöra borgarklassen.
BORGARHUS, n. 5. Familj af borgarståndet.
Han är bekant i flera hyggliga b.
BORGARHUSTRU, f. 2. pl. - hustrur.
Hustru till en man, som tillhör borgarståndet.
BORGARHÖGFÄRD, f. 3. sing. Det slags
högfärd, som ofta anträffas hos personer af borgarklassen.
BORGARKLASS, m. 3. Den samhällsklass,
som ulgöres af personer, hörande till borgarståndet.
BORGARKRONA, f. 4. Eklöfskrans, som hos
Romarne till belöning gafs åt den, hvilken i strid
med fäderneslandets fiender hade räddat en
medborgares lif.
BORGARMESSIG, a. 2. Se Borgaraktig.
BORGARNÄRING, f. 2. Se Borgerlig
näring (under Borgerlig).
BORGARRÄTT, m. 3. Rättighet,
tillkommande medlemmarna af borgerskapet i en stad.
BORGARSED, m. 3. Sådan sed, som
anträffas endasl hos borgarfolk. Brukas sällan, mest i plur.
BORGARSKOLA, f. 4. Skola, inrättad endast
för barn af föräldrar, tillhörande borgarståndet.
BORGARSON, m. 3. pl. — söner. Son af
borgarfolk.
BORGARSTÅND, n. 5. 4) Det stånd eller den
klass af medborgare i samhället, dit alla de
personer höra, hvilka i städer drifva hande) eller
annat borgerligt yrke, vare sig som husbönder
eller arbetare åt andra, jemte deras hustrur, barn
och tjenstefolk. Borgarståndet innefattar således
uti sig Borgerskapet. — 2) Det tredje i
ordningen af de fyra riksstånden, på svenska riksdagar.
Riksdagsman, riksdagsfullmäktig, lcdamol af
b-et. B-cl har afslagil den kongliga
propositionen. — Syn. Tredje Ståndet, Borgrarne,
Slä-dernes fullmäktige. — 3) Borgarfolks
samhällsställning. Brukas i denna bem. blott indefinit. Vara
af b.
BORGART1NG, n. 5. (hist.) Så kallades, i
Sveriges äldsta tider, urtima sammankomst af
lagmännen och de mest ansedda personer i landet,
hvarvid nytt konungaval förrättades.
BORGARVAKT, c. 3. 4) Vakthållning, som
beslrides af borgerskapet i en stad. — 2) Trupp,
som bestrider sådan vakthållning. — 3) (maskulin)
Enskilt man, som tillhör sådan trupp. — Ordet
brukas numera endast i fråga om utländska
förhållanden.
BORGAR VIS. På b., adv. se Borgaraktigt.
BORG ARVÄN, m. 3. pl. — vänner, (föga
brukl.). Vän af borgare, gynnare af borgarståndet.
BORGEN, m. sing. 4) Ansvar, som någon
ikläder sig för en annan, antingen: a) atl betala
i hans ställe, om han brister i sin
betalningsskyldighet; eller b) i händelse han är anklagad för
brott eller befinner sig i fångenskap: att inställa
sig sjelf i fängelse eller erlägga viss utsatt plikt,
om han rymmer eller uleblifver ifrån inställelse
vid domstolen. Antaglig, god, vederhäftig b.
(dessa uttryck tillhöra äfven bem. 2). B. för
kostnad och skada. Proprie b., se Proprie.
Fordra, begära, erbjuda b. Antaga, godkänna
en b. Teckna, skrifva b. på cn skuldsedel. Gå
i b. för någon, ikläda sig förcnämde ansvar för
någon. Emol b., emot vilkor, att borgen ställes.
(Ordspr.) Den, som går i b., går i sorgen, att
gå i borgen för någon kan lätt medföra förlust.
— Syn. Kaulion. — 2) Person, som ikläder sig
förenämde ansvar för en annan. Hvem har han
fåll Ull b.? Herr N. Ställa, sälta b. för sig,
anskaffa person, som ansvarar för skuldens
betalande, för inställelse inför domstol, o. s. v. —
Syn. Löflesrnan, Borgesman, Kaulionist. — 3)
På b., adverbiall uttryck, som betyder: på kredit.
Taga, lemna varor på b.
BORGENSFÖRRINDELSE, f. 3. Skriftlig
förbindelse, hvarigenom någon ikläder sig ansvar för
en annan, såsom borgen (bem. 2). Skrifva,
teckna b. å en skuldsedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
