Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Borgensskrift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOR
BORGENSSKRIFT, f. 3. Särskilt skriftlig
förbindelse, hvarigenom^ någon ikläder sig ansvar
som borgen (bem. 2) för en annan.
BORGENSSUMMA, f. i. (mindre brukl.) Den
summa, för hvilken en borgesman förbundit sig
att ansvara.
BORGENSUNDERSKRIFT, f. 3. Underskrift
på skuldsedel o. d., hvarmedelst man ikläder sig
ansvar för annans skuld.
BORGENÄR, m. 3. Person, till hvilken man
är skyldig penningar, vare sig genom lån, köp eller
på grund af någon slags förbindelse. En af hans
b-er. B-erne hafva beslutat, att massans fasta
egendom skall försäljas. — Syn.
Fordringsägare, Kreditor (mest i plur.).
BORGENÄRSED, m. 3. Ed, som
fordringsägare afläggcr inför domstol, för att styrka
riktigheten af sin fordran.
BORGERLIG, a. 2. 4) Som tillhör eller har
afseende på borgarståndet (bem. 4 o. 3). B-t
yrke, b. rörelse, näring, som drifves i en stad
af personer, hvilka tillhöra borgarståndet. — 2)
Som tillhör eller har afseende på samhället i
allmänhet. I vissa fall liktydigt med Medborgerlig.
Den b-a sammanlefnaden, lifvet i samhälle,
sam-hällslefnaden. B. skatt och tunga, som åligger
någon i egenskap af samhällsmedlem. B-t krig,
inbördes krig emellan samhällets egna medlemmar.
B-a rättigheter, sådana som man äger i egenskap
af statsborgare. B. död, tillstånd, då någon är
utesluten ifrån åtnjutandet af borgerliga
rättigheter. — 3) a) Tillhörande civila
embetsmannaklas-sen, borgarståndet eller ståndspcrsonsklassen (i
motsats till adel, militär och prester). Till festen
voro äfven några b-a personer inbjudne. B-t
embete. B. tjenst, syssla. B-a värf. — Syn.
Civil. — b) (både i god och dålig mening) Se
Borgaraktig, 2. Föra etl b-l tefnadssäU, lefva
enkelt, tarlligt,* äfv. snålt. B-a tänkesätt,
fasoner. B-l skick, väsende. — 4) (i lidräkningen)
B. lid, det vanliga sättet att räkna dygnets
limmar ifrån midnatt till midnatt, i tvenne omgångar
af tolf timmar för hvarje. Brukas i motsats till
Nautisk och Astronomisk Tid.
BORGERLIGHET, f. S. Egenskapen att vara
borgerlig i bem. 3, b.
BORGERLIGT, adv. På borgerligt sätt (se
Borgerlig, 3, b). Lefva b. Spela b., spela lågt
spel. — Syn. Borgaraktigt.
BORGERSKAP, n. 3 o. 3. Samteliga borgrarne
i en stad, betraktade såsom corps. Stockholms b.
B-ets kavalleri och infanteri.
BORGERSMAN, m. 3. pl. — män. Borgare
(bem. 4). Är numera något föråldradt, men
brukas stundom såsom elt finare uttryck för Borgare,
och alltid i god mening. En allvarsam,
hederlig, redbar och rättskaffens b.
BORGESMAN, m. 3. pl. — män. Se
Borgen, 2.
BORGFOGDE, m. 2. pl. — fogdar. 1)
Person, som hade öfveruppseendel på en borg. — 2)
Hofmästare på ett furstligt residensslott.
BORGFRED, m. 3. sing. Den säkerhet, som
man, i kraft af vissa privilegier för sådana
ställen. njuter inom Konungens borg, d. v. s. inom
etl visst område vid kongliga slott eller annan
plats, som sålunda är fridlyst.
BORGGREFVE, se Burggrefve.
BORGGÅRD, m. 2. Gården innanför murarna
af en borg, ell slott, vare sig kongligl eller
en-skili. Gripsholms slott har två b-ar. Yttre
och inre b-en.
BOR 223
BORGHERRE, m. 2. pl. — herrar. Ägare af
en borg. Brukas endast i fråga om medeltidens
förhållanden.
BORGLÄGEB, n. 3. (hist., garn.) 1)
Vinter-läger. Hade sitt namn deraf, att det alltid var
bcfästadt och liknade en borg. — 2) I sednare
tider betecknades dermed, hvad numera benämnes
Inqvartering.
BORGMÄSTARE, m. 3. Embetsman, som slår
i spetsen för en stads styrelse. I Stockholm voro
fordom fyra b., nämligen jusHlie-, handels-,
embets- och byggnads- samt
polilie-borgmästa-ren. B. och råd, borgmästaren jemle bisittarne
i rådhusrätten eller rådmännen. — 2) Romersk b.,
uttryck, som fordom begagnades för RomerskConsul.
BORGMÄSTARINNA, f. 4. Hustru ål eller
enka efter en borgmästare.
BORGMÄSTARSTENAR, m. 2 pl. Den rad
af större stenar, som löper på midlen längs utåt
en stenlagd stadsgata.
BORGMÄSTARSYSSLA, f. 4. En
borgmästares (bem. 4) embete.
BORGMÄSTERSKAP, n. 3 o. 3. En
borgmästares embete, värdighet, förrättningar och göromål.
BORGNING, f. 2. (mindre brukl.) Se Borgande.
BORGRÄTT, m. 3. Domstol, särskilt
bestående för elt kongligt slott, dess embets- och
tjenste-folk, samt för handläggande af alla mål, som
an-gingo borgfreden (se d. o.). Hade sin upprinnelse
från de fordna borgherrarnes rättighet att sielfve
skipa lag och rätt öfver sina underhafvande.
BORGSTAG, n. 3. (sjöl.) Tåg, som är något
smäckrare än fasta staget och kan ersätta detta,
i fall det skadas.
BORGSTROPP, m. 2. (sjöl.) Den svåra stropp,
vanligen af jern, hvari cn underrå hänger.
BORICKA, f. 4. (af det franska Bourrigue)
Ett slags åsna. Dum som en b.
BORNERA, bårnèra. v. a. 4. (fr. Borner)
Inskränka, begränsa. — V. n. Fradga sig.
Champagnen b-r.
BORNERANDE, a. p. 1. Säges om dricka,
vin, som har den egenskapen att fradga sig, när
det islås.
BORR, m. 2. o. n. 3. Verktyg, bestående af
ett smalt jern (Borrjern, Borrklinga), nedtill mer
eller mindre spetsigt, urhålkadt och med hvassa
kanter, samt upptill fåstadt i etl träskaft; begagnas
till att genom spetsens vridning rundl omkring uti
ctl föremål (trä, sten, jern) deri göra runda hål.
Nyttjas af snickare, timmermän, m. fl. Grofvastc
sorten deraf kallas Nafvare. Är för öfrigt af flera
olika slag, såsom Bergborr, Spetsborr, Drillborr,
Förborr, Kanonborr, Svickborr, m. fl., hvilka ses
på sina ställen. [Bårr.]
BORRA, v. a. o. n. 4. 4) Medelst borr göra
hål: a) (aktivt) B. hål i, genom något. B. trä,
sten, jern. B. en kanon, en bösspipa, medelst
borrning göra dem ihåliga, så alt de kunna
begagnas till skjutning. B. igenom, medelst borr
göra ett bål, som går tvärs igenom elt föremål,
så att man kan se dagern derigenom
(Genomborra brukas endast i fig. mening). B. i sank,
genom borrning göra hål i ctl fartyg, så att det
sjunker. B. 6m, medelst borr göra hål ånyo, då
del gamla på något sätt blifvit täppt; äfv. göra
hål på annat ställe i ett föremål eller åt annat
håll. B. upp, medelst borr göra öppning på
något (t. ex. en tunna), äfv. B. upp ell hål, göra
det fullt färdigt. B. ur, sc Urborra. B. ut,
genom en gröfre borr göra ett förut varande hål
i «tt föremål ännu vidare, t. ex. b. ut en kanon;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
