Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brandport ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRA
BRA
241
BRANDPORT, m. 2. Port med jerndörr, för
att i händelse af eldsvåda kunna hindra eldens
framträngande.
BRANDRAKET, brånndrakét, m. 3. Raket,
som i krig begagnas till antändning.
BRANDREDSKAP, n. 5. o. m. 3. 4)
(neu-trum) Ett verktyg, redskap, som användes till
eldens släckande vid eldsvådor. — 2) (maskulin;
kollektivt) Samteliga verktyg, som dervid
användas. B-cn bör alltid vara till hands och i
ordning.
BRÅNDRING, m. 2. Jernring, hvilande på
tre eller fyra fötter, som begagnas att i en
köks-spisel sätta under stekpannor, kastruller, o. d.
BRANDRÄF, m. 2. pl. — räfvar. Benämning
på ett slags räf, som är mera jenmröd an den
vanliga räfvcn.
BRANDRÖK, m. 2. Rök ifrän cn brand eller
eldsvåda.
BRANDRÖR, n. 3. (artil.) Svarfvadt trärör,
hvari brandrörssats, vanligen bestående af krut,
salpeter och svafvel, inslås. Nyttjas, för att
antända bombers och granaters sprängladdningar.
[Brandtrör.]
RRANDRÖRSLYFTARE, m. 3. (artil.)
Klämma af metall att uttaga brandrör ur bomber och
granater.
BRANDRÖRSSÅG, f. 2. (artil.) Säg, som
begagnas till brandrörs afsågande.
BRANDSATS. m. 3. (artil.) Fyllning till
brandbomber och brandgranater, tillredd af talg,
beck, krut och sönderskuren hampa.
BRANDSEGEL, n. 5. Segel, hvarmed vid
eldsvådor tak eller väggar af hus, som stå nära
intill branden, öfvertäckas, för att skydda dem
för elden.
BRANDSIGNAL, brånndsiggnål, m. 3. Signal,
hvarigenom tillkännagifves, att eldsvåda utbrustit.
BRANDSKADA, f. 4. Förlust af egendom,
som någon lidit genom en eldsvåda.
BRANDSKATT, m. 3. Skatt, som i krig
pålägges en intagen (iendtlig stad, hvilken
derigenom lösköper sig ifrån att blifva uppbränd.
På-lägga, betala, erlägga b.
’ BRANDSKATTÅ, v. a. 4. Pålägga brandskatt.
B. en stad. — Brandskatlande, n. 4.
BRANDSKATTNING, f. 2. 4) Påläggande af
brandskatt. — 2) Penningsumma, som en stad
blifvit ålagd att betala i brandskatt. Det samma
som Brandskatlnin g ssumma, f. 1.
BRANDSKEPP, n. 3. Skepp, begagnadt till
brännare (se d. o.).
BRANDSKOTT, n. 3. Brandsignal medelst
aflossande af skott.
BRANDSPRUTA, f. 4. Stor vattenspruta, som
begagnas till eldens släckande vid eldsvådor.
BRANDSTAKE, m. 2. pl. — slakar. I
ändan jernskodd stake, hvarmed man lagar om eld.
BRANDSTEGE, m. 2. pl. — stegar. Lång
och stark stege, som begagnas vid eldsvådor, för att
komma upp till öfre våningarna eller taket af ett
brinnande hus.
BRANDSTIFTARE, m. 3. En, som låter
anlägga brand. — Syn. Mordbrännare.
BRANDSTOD, m. 3. Afgift, som på landet
erlägges, i afsigt att lemna ersättning för laga hus, som
genom vådeld afbrunnit. — Sä. B-sersättning.
BRANDSTODS-FÖREMNG, f. 2.
öfverens-kommelse mellan hcmmansbrukarnc i ett
Brand-st ods la g, hvarigenom bestämmes, huru mycket skall
gifva? i ersättning för laga hus, som genom
vådeld afbrunnil.
BRANDSTODSLAG. n. 5. Förening af
hem-mansbrukarnc i en socken eller ett härad, i
ändamål att genom sammanskott lemna ersättning
åt dem inom socknen eller häradet, som lidit
förlust genom eldsvåda.
BR ANDSTÄLLE, n. 4. Ställe, der vådeld härjat.
BRANDSYN, f. 3. Årlig, laga syn,
hvarigenom utrönes, huruvida byggnaderna i en stad
med deri befintliga eldstäder äro i det skick, som
brandordningen föreskrifver.
BRANDTRUMMA, f. 4. Trummande till
tecken af en utbruten eldsvåda. Hör b-n! Böra
b-n, gifva sådan signal.
BRANDTRÖR, m. fl., se Brandrör, m. fl.
BRANDTUNNA, f. 4. Vattentunna, som
enligt brandordningen hvarje hus- eller gårdsägare
i en stad bör hafva tillhands vid tillfälle af
eldsvådor.
BRANDUGGLA, f. 4. Se Kattuggla.
BRANDVAKT, f. 3. Särskilta i en stad
antagna nattvakter, som på vissa tider om natten gå
genom gatorna, för att gifva tillkänna, om vådeld
utbrutit på något ställe. — S. m. 3. Hvarje
särskilt person ibland dem. Äfv. B rand
vaktskarl, m. 2.
BRANDVAKTSCORPS, –kår, m. 3.
Särskilt i en stad upprättad corps af brandvaktskarlar
med befäl.
Anm. För ordets slafning, se Corpt.
BRANDVAKTSSKRAMLA, f. 4. Skramla,
hvarmed brandvakter tillförenc voro försedde, för
att dermed gifva hvarandra signal.
BRANDÄMBAR, n. 3. Vattenämbar af
jern-bleck, som det åligger hvarje gårds- eller husägare
i en stad att alltid hafva tillhands för händelse af
eldsvåda. [- cmbar.]
BRANIKULA, -ni’-r. f. 4. sing. 4) Elt slags
folklek, till en del liknande långpolska. — 2)
Musiken eller melodien dertill.
BRANKARD, brannkård, m. 3. (fr. Brancard)
Svankträ på ett vagnsundcrrede. [Rlankard.]
BRANT, a. 4. Som mot den jemna
jordplanen bildar cn stark vinkel; tvärt sluttande. Säges
i fråga om markens, hafs- eller sjöbottnens läge;
äfv. om trappor, stegar o. d. Ett b. berg, ställe.
En b. klippa, backe, väg, trappa.
Slrandbol-ten är myckel b
BRANT, m. 3. 4) Lodrät eller näslan lodrät
sluttning, der man ej ulan fara kan falla utför.
B-cn af ell berg, en klippa. — Syn. Rrådjup.
Rrådstupa. — 2) Sjelfva kanten, brädden af en
sådan sluttning. (Fig.) Stå på b-en af sitt
för-derf, vara nära sitt förderf.
BRANTHET, f. 3. Egenskapen att vara brant.
BRASA, f. 4. (förkortadt af Eldbrasa) 4)
Hög af brinnande vedträn i kakelugn eller på
spisel. Tända, göra upp cn b. Sitta vid b-n
och gassa sig. — 2) Vedträn, som på en gång
insättas i kakelugnen eller läggas på en spisel.
Gå efter en b. ved. (Vedbrasa är den påsatta
och brinnande veden).
RRASA, v. n. 4. (faim o. pop.) Gifva stark
låga. — B. pa, lägga på eller sälta in mycket
ved, så att det blir stark eld. — Bras ande,
n. 4.
BRASILIETRÄ, n. 4. Veden eller sjelfva
trä-ämnet af:
BRASILIETRÄD, n. 3. Ett i Brasilien
växande trädslag, h\araf bresilja (den raspade veden)
fås. Cæsalpinia brasiliensis.
BRASKA. v. n. 4. (fam. o. pop.) 4) Slåta,
lefva stort, slå stort på. — 2) Söka utmärkelse,
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
