Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brogång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRO
BROGÅNG, m. 2. Fältet på en bro, en brygga.
BROHUFVUD, n. 5. 1) Yttersta ändan af en
brobänk. — 2) (krigsk.) Skans eller förskansning
vid ena ändan af en brygga.
BROHVALF, n. 5. Hvalf, hvarpå en bro
hvilar.
BROINSPEKTOR, bröinnspäcklör, m. 3.
Tjensteman. som tillser, att ankommande och afgåcnde
fartyg lossa och lasta i föreskrifvcn ordning.
BROK, m. 2. (sjöt.) 1) Hvarje tåg, som
hindrar någon rörlig sak att flyttas ur sitt rätta läge.
— 2) Hvardera af gårdingarna på ett gaffelsegel.
RROKAD, bråkad, m. 3. (fr. Brocarl)
Sidentyg, genomväfdt med guld eller silfver. [Brocad.]
BROKAR, n. 5. Se Brokisla.
BROKFÅGEL, se Spof.
BROKIG, a. 2. i) Som har flera färger,
hvilka passa illa tillsammans, hvilkas blandning gör
en obehaglig verkan på Ögat. Arlekinslröjan
dr b. (Talesätt) B. som Per Målares na II slug a.
(Ordspr.) Del fins flera b-a hundar än prcslens,
det fins väl flera andra af samma slag, halt,
beskaffenhet, utseende, o. s. v. — 2) (fig.)
Uppblandad af flera olika slag; oordentlig, förvirrad,
oredig. En b. rad af folk. Se, hvilken b. mängd
af folk!
BROKIGHET, f. 3. Egenskapen att vara brokig.
BROKIGT, adv. På ett brokigt sätt. B.
klädd, ulslo/ferad. (Fig.) B. utmåla.
BROKISTA, f. i. Timradt eller kringpåladt
rum i vattnet under en bro, fyldt med sten eller
murverk samt påtimradt, för att tjena till
underlag för sjelfva bron.
BROKOLI. se Broccoli.
BROLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga) Se
Broa.
BROLÅGGARE, m. 5. En, som i fält gör
tjenst som arbetskarl vid broars byggande. Äfv.
Pontonier.
BROLÄGGNING, f. 2. Broars läggande.
Säges om flottbryggor, pontonbryggor, m. fl.
BROM, bråm, n. 5. sing. (kem.) Melalloid,
som utgör radikalen i Bromsyra, f. 1.
BROMATERIAL, brèmateriål, n. 3. Material,
som begagnas till broläggning.
RROMBÄR, n. 5. Sc Björnbär.
BROMS, m. 2. 1) Insekt af Tvåvingarnes
Ordning, med stor sugmun, honan med kniflika,
häftigt stickande käftar. Tabanus. — 2) Se Brems.
[Bröms.]
BROMSKULA, f. I. Se Oxbroms.
BROMÄSTARE, se Brygg- och Bromäslare.
BRONS, branns, m. 3. Förening af koppar
med tenn, hvarlill äfven ofta sältes zink eller bly;
nyttjas till förfärdigande dels af flera slags gröfrc
husgcråd. såsom grytor, mortlar, m. m., dels äfven
af flera lyxartiklar samt ringklockor. Kallas äfv.
Malm eller Klockmetall. — Ss. B-figur,
-medalj, -mynt, &c.
BRONSARBETARE, bränns–––––––-, m. 5.
Handtverkare, som tillverkar större förgyllda eller
bronserade arbeten.
BRONSARRETE, n. 4. Arbete, pjes, föremål,
tiilverkadt af brons.
BRONSERA, v. a. 4. Gifva messing en
grönaktig, antika bronsarbetens färg liknande yta. —
Bronserande, n. 4.
BRONSERING, f. 2. <) Den behandling, som
användes, för alt gifva vissa metallarbeten
utseendet af brons. — 2) Åsalt bronsfärg.
BRONSFÄRG, m. 3. Den färg, som antika
bronsarbeten ägde.
BRO 247
BRONSFÄRGA, v. a. 4. Se Bronsera. —
Bronsfärgande, n. 4. o. Bronsfärgning’,
f. 2.
BRO- OCH VÄGBYGGNAD, f. 3. Broars och
vägars byggande och underhållande.
BRO- OCH VÄGBYGGNADSEMBETE, n. 4.
Embete, hvars innehafvare det åligger att hafva
högsta tillsyn öfver broars och vägars byggande
och underhållande i ett land.
BROOMKOSTNADER, f. 3. pl.
Omkostnader, som ett fartyg har vid hamn- eller
strandbrygga.
BROPELARE, m. 5. Pelare, hvarpå en bro
hvilar.
BROPENNINGAR, m. 2. pl. 1) Afgift, som
erlägges vid passerandet af en bro. — 2) Afgift,
som erlägges af fartyg, hvilka lägga till vid
hamn-eller strandbrygga.
BROPLANKA, f. 4. Planka, som ligger tvärs
öfver en brogång.
BROPÅLE, m. 2. pl. — pålar. Påle, som är
nedslagen i bottnen af sjö eller ström, för alt
tillsammans med andra tjena till stöd för en bro
BROR, sammandraget af Broder. Jfr. d. o.
BRORSBARN. n. 3. i) Barn af ens broder.
Han, hon är milt b. — 2) Säges äfv. om dem,
hvilka äro födda af bröder. Han är b. med mig.
Vi äro b. — Syn. Kusin, Syskonbarn.
BRORSDOTTER, f. 2. pl. — döttrar.
Dotter af ens broder. Hon är min b.
BRORSKAP, f. 3. Det ömsesidiga
förhållande, som äger rum mellan dem, hvilka druckit
brorskål. Jag har sagt upp b-en med honom. —
Jfr. Broderskap.
BRORSKÅL, f. 2. Dricka b., tömma ett glas,
en bägare med någon, till befästande af
öfverens-kommelsen, att båda dereftcr skola kalla
hvarandra »bror» eller »du». Dricka b. med någon.
Vi ha druckit b. — Syn. Duskål.
BRORSLOTT, m. 3. 4) Större lott, som
lill-förene efler lag, vid arfskifle, tillföll bröder än
systrar. — 2) (fig.) Större lotten, slörre anparten,
det mesta. Taga b-en. Han har fåll b-en.
BRORSON, m. 3. pl. — söner. Son af ens
bror. Han är hennes b., b. till henne.
BROSK, brossk, n. 3. Böjligt och spänstigt ämne,
hvarmed ändarne af benen i en djurkropp vid
ledgångarna äro belagda, och som med tiden hårdnar.
BROSKÅKTIG, a. 2. Som till utseendet
liknar brosk.
BROSKANS, m. 2. Skans, som försvarar en
bro, hindrar fienden alt passera den.
BROSKARTAD, a. 2. Som till ämne och
beskaffenhet liknar brosk.
BROSKDJUR. n. 3. Se Amfibie, 2.
BROSKELETT, bröskelä’tt, n. 3. o. 3.
Un-derlagslrän tillsammans med sträckbjelkarna (vid
en lågbrygga).
BROSKFISK, m. 2. (nat. hist.) Fisk, hvars
skelett består af mjuka eller broskakliga ben och
saknar tydliga refben. Brukas i plur., för alt
beteckna en hurvudafdelning af fiskarna.
BROSKHINNA, f. 4. (anat.) Hinna, som
betäcker brosken i en kropp.
BROTT, n. 3. A. (i fysisk mening) 4)
Rryl-ning. Förekommer i denna ursprungliga bem.
endast i sammansatta ord, såsom t. ex. Skeppsbrott,
Fredsbrott, Löftesbrott, Vränskapsbrott, o. s. v. —
2) Ställe, der en kropp är bräckt eller bruten; den
afblottade inre ytan af ell mineral. B. på tak,
stället, der elt lak är brutet. B. på kläden, o.
s. v. Slen, som glänser i b-et. Grofkornig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
