Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brudfolk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRU
BRU
949
flår Inom densamma, aftagcr kronan och sätter
den på en af flickorna, hvilken då tros blifva den,
som skall träda i brudstol näst efter henne.
BRUDFOLK, n. 5. Se Brudpar, Bröllopslag.
BRUDFRÄMA. f. 4. (af Främja) Ogift
qvinna, som tillhandagår bruden före bröllopet med
biträde att sätta bo, samt under sjelfva bröllopet.
Kallas äfv. Brudsäta. [Brudfrämma.]
BRUDFÄRD, c. 3. Brudens följe, när hon
föres till kyrkan, för att vigas. Äfv. Brudskara.
BRUDGUM, m 2. pl. — gnmmar. (af Brud
och gamla ordet Gumi /uttalas Gumme), man).
Benämning på en man vid det tillfälle, då han
ined högtidliga ceremonier förenas till äktenskap
med en qvinna (Brud).
BRUDGUMSSKJORTA, f. L Fint utsydd
skjorta, som brudgummen på bröllopsdagen
begagnar.
BRUDGÅFVA, f. 4. Benämning på de gåfvor,
dem gästerna, under brOllopsmåltiden, skänka
bruden. — Syn. Brudskänk, Bröllopsgåfva.
BRUDGÅRD, m. 2. Se Bröllopsgård.
BRUDHUS. n. 5. Se Bröllopshus.
BRUDKAMMARE, m. 3. o. 5. Det rum, der
bruden och brudgummen sofva Törsta natten efter
vigseln.
BHUDKLÄDMNG, f. 2. Den klädning, som
bruden bär på sin bröllopsdag.
BRUDKRANS, m. 2. Krans, vanligtvis af
myrten, som en brud bär på hufvudet till prydnad.
BRUDKRONA, f. 4. Krona, vanligtvis af
för-gyldt silfver, som en förut ogift qvinna, då hon
är känd för ärbarhet och dygd, äger rätt att bära
på sin bröllopsdag.
BRUDKÖP, n. 6. Äktenskapsaftal, hvarvid
fästmannen förband sig att till giflomannen
erlägga ett visst belopp i penningar, varor, boskap,
m. m.
BRUDMESSA, f. 4. Fordom bruklig messa,
som sjöngs vid bröllop.
BRUDPAR, n. 5. Brud och brudgum.
BRUDPELL, m. 2. Fyrkantigt täcke af
kostbart tyg, numera vanligast en större schal, som
af fyra ogifta personer hålles öfver brudparet
under vigseln, då prestcn läser välsignelsen öfver dem.
BRUDPIGA, f. 4. Se Brudtärna.
BRUDRIDDARE, m. 5. Benämning på de
unga ogifta män, som vid bondbröllop rida nftst
framför brudvagnen, på färden till och ifrån
kyrkan.
BRUDSKARA, f. 4. Se Brudfård.
BRUDSKATT, m. 3. Se Hemgift.
BRUDSKRIFT, f. 3. Se Bröllopsskrifl.
BRUDSKRUD, m. 3. En bruds klädnad och
prydnader under bröllopshögtiden.
BRUDSKÄNK, m. 3. Sc Brudgåfva.
BRUDSLÖJA, f. 4. Slöja, som cn brud
begagnar vid vigselcercmonien och vid
bröllopshög-tidligheterna.
BRUDSMYCKE, n. 4. Smycke, hvarmed cn
brud är prydd.
BRUDSTASS, m. 3. (prov.) Brudskara.
BRUDSTOL, m. 2. En bred stol (äfv. kallad
Brudbänk), hvari fordomdags brudparet satt,
medan vigseln förrättades.
BRUDS VEN, m. 3. pl. — svenner.
Benämning på de ogifta unga män, som vid bondbröllop
rida på sidorna om brudvagnen, under färden till
och ifrån kyrkan.
BRUDSÄNG, f. 2. Säng, hvaruti brudparet
soNer, första natten efter vigseln. — Syn.
Brudbädd.
BRUDSÄTA, f. 4. Se Brudfräma.
Anm. Ordet härleder sig sannolikt af SÜt,
vän-lig, tillgiften, och betyder således egentligen:
Brudens vän.
BRUDTAL, n. 5. Se Bröllopstal.
BRUDTÄCKE, n. 4. Täcke, som är utbredt
öfver brudsängen.
BRUDTÄRNA, f. 4. Benämning på de unga
flickor, som på bröllopsdagen utgöra brudens
sällskap och bctjening, samt på aftonen föra henne
till brudkammaren. — Syn. Brudpiga.
BRUDVAGN, m. 2. Den vagn, hvaruti
bruden åker, när hon föres till kyrkan, (ör att vigas.
BRUDVIGSEL, m. 2. sing. Den kyrkliga
ceremoni, hvarigenom en man och en qvinna
högtidligt genom presten förenas till äktenskap.
BRUDVISA, f. 4. Se Bröllopssång.
BRUK, n. 5. 1) Nyttjande. B-et af ull
till strumpor, af elt läkemedel emot en
sjukdom. Göra b. af något. Göra ett godt, ett
dåligt b. af sina rikedomar. B-et af delta
ord är sällsynt. — Syn. Brukande, Brukning,
Nyttjande, Begagnande, Användande, Användning.
— 2) Häfdande af jord. Jorden på hemmanet
är i godt b , är väl skött, häfdad. Ligga, vara
i b., häfdas. Ilägga i b., upplaga och odla.
Hvarje särskilt b., man ger en åker, hvar
särskilt gång, man brukar den. Första, andra
b-et. — Ingår i sammansättningarna Åkerbruk,
Jordbruk, Vexelbruk, Cirkulationsbruk, Gårdsbruk,
Hemmansbruk, Sambruk, Hälftenbruk. — Syn.
Brukning. — 3) Allmänt vedertaget sätt, allmänt
nyttjande af något. Del är ell gammalt, nytt,
allmänt b. B. af tyll, spetsar, blonder. Del
är b-el der i landet, der i staden, der på
orten, i Frankrike. B-el fordrar det, vill så
hafva det. Efter gammall b. Vara, komma
i b. Komma ur b., blifva obruklig. Vara ur b.,
vara obruklig. — Syn. Vana, Sedvana, Sed, Sätt,
Mod, Bruklighet. — 4) Inrättning, der råämnen
förarbetas (brukas) i stort till fabriks- och
manufakturvaror, isynnerhet sådan, till hvars
drif-vande eld- och vattenverk erfordras, och
företrädesvis en verkstad, hvarvid stång- eller smidt
jern af alla slag tillverkas. — Ingår i en mängd
sammansättningar, såsom: Alun-, Beck-, Glas-,
Messings-, Svafvel-, Socker-, Tegel-, Porslins-,
Krut-, Jern-, Stångjerns-, Styckebruk m. fl.,
hvilka alla ses på sina ställen. — 6) Se Murbruk.
BRUKA, v. a. 1. i) Nyttja. Man b-r allmänt
läder Ull skodon. B. siden Ull kläder. B.
blommor i håret. B. halt, mössa, schalett på
hufvudet. B. snus, lobak, brännvin, hafva den
vanan att snusa, röka eller tugga tobak, supa
brännvin. B. peruk, vara van att bära peruk.
B. medikamenler, diet, intaga läkemedel,
iakttaga diet. B. ett ord i god bemärkelse. Delta
ord b-s nu icke mera, b-s föga, blott i
skämtsam stil. B. något Ull sin ny tia, fördel, skada.
B. någon som läkare, alltid, när så behöfves,
begagna någon viss läkares vård. Del b-s så,
bruket är sådant. Det b-s icke i Sverige. B.
sitt förstånd, sitt förnuft, i sitt handlingssätt
låta leda sig af sitt förstånd, ej följa dåliga
ingif-velser af menniskor eller af egna begär. B.
allvar, med allvar gripa sig an med något; äfv. visa
allvar emot någon. B. list, våld. B. mun på
någon, skymfa, öfverhopa med skällsord. Lata
b. sig till något, för penningar, af slem vinning,
dåliga bcvckelsegrunder biträda någon i
utförandet af någonting vanhederligt. — B. till, bruka
något (vanligtvis* nytt), tills det med lätthet kan
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
