Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brådska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 BRÅ
på sitt arbete. Alltjemt är han i b. Det är då
en faslig b. på dig; kan du icke vänla litet?
Del skedde i b-n. — Syn. Se Hastighet, Ifver.
BRÅDSKA, v. n. 4. 4) (om person) Hafva
brådt, göra sig brådt. Han b-r allt för mycket.
B. med en sak. B. på’, påskynda, t. ex.: B. på
med något. — Syn. Se Hasta. — 2) (om sak)
Fordra mycken skyndsamhet. Skörden b-r.
Brukas isynnerhet ofta impersoneli, t. ex.: Del b-r ej
dermed, med den saken, med att göra del. —
Syn. Hasta, Skynda.
BRÅDSKANDE, n. 4. Se Brådska (helst i
bem. 3). — Adj. p. 4. Som fordrar brådska,
skyndsamhet. Ell b. göromål. En b. affär. Det
är icke så b. dermed. — Syn. Bråd.
BRÅDSKILNAD, brå’dski llnad. f. 3. (äfv. Bråd
skilnad) (lagt.) I b., adverbialt uttryck, som
betyder: till följe af tillfälligtvis uppkommen tvist eller
slagsmål, och ulan Öfverläggning. Nästan
liktydigt med det gamla uttrycket: Af hasligo mode.
Dråp i b.
BRÅDSPEL, se Bråspcl.
BRÅDSTUPA, f. i. Ett brant stupande ställe.
— Syn. Se Brant.
BRÅDSTÖRT, adv. (sammandraget af
Bråd-slörtadl) Med alltför slor brådska, öfveriladt.
Brukas mindre ofta.
BRÅDSTÖRTA, v. a. i. Plötsligt, utan
förberedelse störta, kasta. Brukas mest i lig. bem.,
helst rcnexivt, t. ex.: B. en nation i krigets
elände. B. sig i förderfvet. — V. n. Brådska
alltför mycket, handla med brådskande häftighet,
öfveriladt. Del går icke an all b. med den
saken. — Syn. Se Hasta. — Brådslörlande,
n. 4. o. Brådslörlning, f. 2.
BRÅDSTÖRTAD, a. 2. Som sker eller skett
med alltför mycken brådska. En b. flykl.
BRÅDSTÖRTANDE, a. p. 4. Som brådskar
alltför mycket, öfverilad. En b. ifver.
BRÅDT, adv. Snart. Del sker icke så b.,
icke ännu så b. Del kommer icke så b. på.
— Syn. Se Snart.
RRÅDÄRTER, f. 3. pl. Ett slags ärter, som
blifva ovanligt tidigt mogna.
BRÅDÖD, a. 2. Säges om den, som dör helt
hastigt, utan föregående sjukdom. — S. m. 2.
Plötsligt inträffande, oförmodad död. [Bråddöd.]
BRÅGON, n. 5. (bot.) Se Brakved.
BRÅK, n. S. 4) (utan plur.) Oreda af flera
särskilta saker, göromål, som äro svåra att utreda,
komma till rätta med, som förorsaka hufvudbry.
Handel har myckel h. med sig. Del är myckel
b. med atl bygga. Öfver gif affärslifvels b. och
sätt dig i lugn. — Rildar några
sammansättningar, såsom: Affärsbråk, Hushållsbråk, Flyttningsbråk,
m q. _ 2) (utan plur.) Hufvudbry i förening med
besvär och möda. Det är elt fasligt b. med del
här arbetet. Göra sig myckel b. med en sak.
Göra sig onödigt b. Gör dig ej så myckel b.
Han har så mycket b. för sig, han befattar sig
med så många saker, som medföra besvär och
hufvudbry. — Syn. Hufvudbry, Besvär, Möda. —
3) (utan plur.) Tvist, split, krångel. Del är en
krånglig menniska; man måste jeml hafva b.
med honom. — 4) (räknek.; har i denna bem.
plur.) En eller flera delar af ett helt, som är
dcladt i elt visst antal lika stora delar, t. ex. /8,
yi4, o. s. v. Räkna i b.
BRÅKA, f. 4. Verktyg, hvarmcd lin, hampa
eller ler bråkas. Se Lin-, Hamp-, Lerbråka.
BRÅKA, v. a. 4. 4) B. lin, hampa, medelst
lin- eller hampbråkan (se dessa ord) afsöndra
trä
BRÄ
ämnet ur lin eller hampa. B. ler, älta, bruka ler.
— B. sönder, se Sönderbråka. — 2) (fig.) B.
sitt hufvud, göra sig hufvudbry, l. ex.: Hvad är
del värdl att b. sitt hufvud med ell sådant
lappri! — V. n. (fig.) 4) Göra sig mycket
huf-vudbry, besvär och möda. Hvad han b-r! B.
med någol. — 2) Gräla, träta; idkeligen tala om
ett och samma, om saker som förorsaka
hufvudbry. Tysl nu! b. icke mer om den saken. B.
icke så myckel med honom om del der, han
blir alldeles förbryllad.
BRÅKANDE, n. 4. Handlingen, då man
bråkar (för v. a. 4. o. v. n. begge bem.).
BRÅKARE, m. 5. (fam. föga brukl.) En, som
bråkar (v. n.) mycket, gör sig mycket bråk, har
mycket bråk för sig.
RRÅKENHJELM, m. 2. (fam. skämtv.) Bråkig
menniska. — Syn. Se Grälmakare.
BRÅKIG, a. 2. 4) (om sak) Som medför bråk.
Ell b-l arbete. En b. affär. Elt b-l lif. — 2)
(om person) Som mycket bråkar (v. n.). En b.
menniska.
BRÅKNING, f. 2. Förrättningen, då man
bråkar (lin, hampa, ler). — Syn. (för ler) Alt ning.
BRÅKRÄKNING, f. 2. (räknek.) 4) Räknande
med bråk. — 2) Konsten, sättet att så räkna.
BRÅKS A M, a. 2. Se Bråkig.
BRÅKTAL, n. 5. Räknelal, som består af bråk.
BRÅNAD, f. 3. (af Brinna) Häftigt begär
efter samlag, parning. Brukas både om menniskor
och djur. — Syn. (för menniskor) Kättja; (för djur)
Brunst. — 2) (med.) Se Inflammation.
BRÅNE, m. 2. sing. Inflammerad svulst hos
hästar.
BRÅS, v. d. 2. (Impf. Bråddes. Sup. Brålts)
I afseende på kropps- eller själsförmögenheter
likna föräldrar eller någon af släglen i uppstigande
linie. Han b. på fadern, på modern, på
farfar, farmor, farbror, elc. Han b. på modern
i girighet. B. på slägten. Del b. på (på’)
honom, det är en ärfd böjelse, egenskap &c. hos
honom. Jfr Påbrå.
RRÅSKILNAD, se Brådskilnad.
RRÅSPEL, n. 5. (på handelsfartyg) En
emellan två stora betingar för om fockmasten
horisontell hvilande åttkantig vals, livarpå ankartåget
uppvindas, när man vill lyfta ankar.
BRÅTE, m. 2. p). bråtar, (af Bryta) 4) (egcnll.)
Stor sammanförd hög af fälld skog. Fordom, i
krig, fälldes b-(ar i skogarna, för atl hindra
fiendens framsteg. — 2) Uppkastad hög af sämre
virke, såsom grenar, rötter, m. m. — 5) (fig. fam.)
Samling, massa, hög af hvarjehanda saker,
vanligtvis af mindre värde. Jag lemnude från mig hela
b-n. Der har du hela b-n. Hvilken b. af
saker! — Man säger äfven: En slor b. folk, b.
med folk, en stor samling af olika slags
menniskor. — Syn. Massa. Hög, Röra, Smörja, Mörja,
Tull, Kodilj, Skräp.
RRÅTTAS, se Brottas.
BRÄCK, n. S. 4) Se Bräcka, f. — 2) Se
Brèche.
BRÄCKA, f. 4. Ställe, der något blifvit bräckt.
Säges isynnerhet orn sköra saker, såsom lerkärl,
m. m. d. Krukan har fåll en b. — Syn.
Spricka, Remna. — 2) B. i jern, ställe, der
sammanhanget emellan jernets fibrer blifvit upphäfdt.
BRÄCKA, f. 4. (mineral.) En slags mycket
hård bergart.
BRÄCKA, v. a. 2. L 4) Genom inre inverkan
(brytning, stöt, slag, tryckning, o. s. v.) förorsaka,
alt sammanhanget emellan delarna af en sak på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
