Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bräcka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÄ
ett eller flera ställen till någon del upphäfves, så
att en ofta knappt märkbar spricka uppkommer,
ej svårare, än att styckena ännu hålla tillhopa.
Säges om sköra saker. B. en tallrik, ell lefal,
en fönsterruta. Glaset är b-ckt. — 2) Bryta
sönder, krossa. Har denna bem. förnämligast i
sammansättningarna med partiklarna af, sönder:
B. af, afbryta; B. sö’nder, sönderbryta. — 3)
(krigst.) B. af, trycka af, lossa skott, gifva eld.
Bräck af! kommandoord, hvarigenom
lillkänna-gifves. att gevären skola tryckas af.
BRÄCKA, v. a. 2. H. Sleka i panna, öfver
eld, glöd. B skinka, korf. — Syn. Sc Steka.
BRÄCKANDE, n. 4. Handlingen, dä man
bräcker (för begge verbcrna).
BRÄCKBOM, m. 2. pl. — bommar, (sjöt.)
Stor spak eller häfstång.
BRÄCKHAMMARE, m. 5. (mur.)p Hammare,
på ena sidan smal som en picka, på den andra
bred som en hacka.
BRÄCKLIG, a. 2. 4) (om sak) Som lätt kan
bräckas. Säges om sköra kroppar. B. som glas.
Ell b-l kärl. En b. båt. — 2) (fig., om person)
Som är bekajad med krämpor och lätt blir sjuk.
En b. gubbe. B. helsa, svag helsa. — Syn. Se
Svag.
BRÄCKLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
bräcklig (både egentl. o. fig.) Glasets,
porslinets b. (Fig.) Mcnniskonaturens b. — 2) (i plur.)
Krämpor. Qvinliga b-er. Ålderdomens b-er
(sammandrages stundom till ett ord:
Alderdoms-bräckligheler).
BRÄCKNING, f. 2. Se Bräckande.
BRÄCKSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Sc Kofot.
BRÄCKSTÖR, m. 2. Se Jernslör.
BRÄCKT, part. pass, af Bräcka. Brukas
nästan adjektivt i uttrycken: B. skinka, korf.
BRÄCKTÅNG, f. 3. pl. — länger. (tekn.)
Stor tång, framtill med en krok, att framdraga
den genom smältning vunna kopparn ur
krats-agnen.
BRÄDA, f. 4. (prov.) Se Bräde, 2, a.
BRÄDBEKLÄDA, v. a. 2. Se Brädfodra. —
Brådbeklädande, n. 4.
BRÄDBEKLÄDMNG, f. 2. Se Brädfodring.
BRÄDBOTTEN, m. 2. pl. — bottnar. Botten
af bräder.
BRÄDD, m. 2. 4) Yttersta gränsen af en
vattenyta (mot land eller sidorna af ett kärl). B-en
af en sjö, flod, å, dam. Flodens båda b-ar.
Floden, sjön har stigit öfver sina b-ar. Gå
utåt b-en af en (L Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom: Åbrädd, Flodbrädd, m. fl. —
2) Kant. B-en af ell glas. Solens öfre b. B-en
af ett djup, en afgrund. Kärlet, glaset är fullt
ända upp lill b-en. Vattnet slär upp lill b-en.
B-en af en bok, den hvita kanten på det tryckta
eller skrifna bladet i en bok, upptill, nedtill och
emot snitten. Skrifva något i b-en af en bok.
Anteckning i b-en. (Fig.) Slå på b-en af sin
undergång, vara den nära. Slå på grafvens b.,
vara nära döden. — Syn. Se Kant. — 3) (bot.)
Kanten af ett blad.
BRÄDDA, v. a. 4. Fylla ända upp till
brädden. Brukas helst i part. pass. Bräddad, l. ex.:
B-l glas, mått.
BRÄDDFULL, a. 2. Full ända upp till
brädden. B-t glas — Syn. Bräddad.
BRÄDDLAF, m. 2. pl. — lafvar. (bot.)
Laf-slägtet Lecanora.
BRÄDDNOT, f. 3. Not i brädden af en bok
eller ett manuskript.
BRÄ 257
BRÄDE, n. 3. o. 4. 4) (plur. bräder, uttalas:
brädr) Ett, icke öfver 4 12 tum tjockt, i en
sågqvarn eller på en sågställning, genom brädsåg
ur en sågstock efter hela dess längd utskuret
stycke trä. Tjockare än 4*/2 tum kallas Plankor.
Såga b-r. En lolfl b-r. Få så och så många
b-r ur en sågslock. — Syn. Sågbrädc. — 2)
(plur. bräden, uttalas: bradn) a) Stycke af ett
sågbräde, antingen oarbetadt eller utgörande en
del af något bohagsting eller redskap af trä.
Lägga ett par b-n på bottnen af en ekstock,
för all ej blifva vål om fotterna. Ingår i flera
sammansättningar, såsom: Sängbräde,
Fönsterbräde, Hyllbräde, m. fl. — Syn. Brädlapp, Bräda,
Brädstycke. — b) Bricka af trä alt sälla något
på. Förekommer mest i sammansättningen
Tc-bräde, samt i några figurliga talesätt, t. ex.:
Betala på ell b., på en gång; en vacker summa
penningar på etl b.; han fick 10,000 R:dr på
ell b., o. s. v. — Syn. Bricka. — c) Stycke af
ett sågbräde, snickradl och inrätladt till något
visst behof, isynnerhet för handlverkare. Brukas
mest i sammansättningar, såsom: Skärbräde,
Tork-bräde, Planbräde, m. fl. — 3) a) Sc Brädspel
(bem. 2, b). Brukas för denna bem. isynnerhet
uti följande uttryck och talesätt: Spela b., spela
verkehren. Vara i b-t, ej hafva någon bricka
slagen; (fig.) vara i gunst, i anseende, hafva god
framgång, lycka. Komma i b-l igen, genom ett
gynnsamt kast få en utslagen bricka insatt, så att
man åter får spela; (fig.) åter komma i gunst,
anseende, åter få lycka, framgång. Vara ur b-t,
hafva en eller flera brickor utslagna; (fig.) hafva
förlorat den gunst, det anseende, hvari man förut
stått; röna motgång. Slå ur b-t, slå en bricka
för motspelaren, så att han icke kan spela, förrän
han åler fått den insatt; (fig.) uttränga någon ur
en persons ynnest, sticka ut någon. — b) Hvarje
af de fyra afdelningarna i ett brädspel. Första
b-t, det, hvarcst man har hus, hvarifrån
brickorna utspelas; kallas äfv. Utspelsbrädet. Andra b-t,
det nästa derinlill, hvarest sista lungan kallas
Huken. Tredje b-t, det första på andra sidan,
midl emot andra brädet. Fjcrde b-l, det
hvarifrån brickorna åter spelas upp till hus, eller
Uppspelsbrädel. — c) Fyrkantig brädskifva med
64 rutor, hvarpå schack eller dam spelas.
Förekommer nästan endast i sammansättningarna
Schackbräde, Dambräde. — Ss. Brädgolf,
-låda, -lår, -plank, -skjul, -skrank,
-vägg, Sec.
BRÄDFODRA, v. a. 4. Betäcka med tätt
påspikade bräder, till förvaring emot röta. — Syn.
Brädbekläda, Brädslå. — Brädfodrande, n.4.
BRÄDFODRING, f. 2. 4) Beläckandc med
bräder, som påspikas. — 2) Påspikade bräder,
som utvändigt bcläcka någonting.
BRÄDGÅNG, m. 2. (fkepp.) Brädkarm
omkring däcket, fastspikad på dc ofvan relingen
uppstående ändarna af topptimren.
BRÄDGÄRD, m. 2. Gård, der bräder förvnras.
BRÄDKOJA, f. 4. Koja af hopslagna bräder.
BRÄDLAPP, m. 2. Stycke af ett bräde. —
Syn. Bräde, (prov.) Bräda.
BRÄDSLAGMNG, f. 2. 4) Handlingen, då
man brädslår. — 2) Bräderna, hvarmcd något är
beslaget, beklädt.
BRÄDSLÅ, v. a. 2. (böjes som Slå) 1)
Påspika bräder till betäckning. — 2) Se Brädfodra.
BRÄDSPEL, n. S. 4) Fyrkantig mindre låda,
afdclad i två delar, förenade genom ell gångjern,
så att de kunna uppslås bredvid hvarandra på ett
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
