Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bröststämma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖ
BUF
265
2) Köttet vid bröstet på en oxe. — 3) Skärm af
trä, läder o. s. v. för bröstet, som brukas af vissa
bandtverkare. — 4) Se Bröstlapp.
BRÖSTSTÄMMA, f. 4. Se Bröströst.
BRÖSTSTÖD, n. 5. Se Bröslläning.
BRÖSTSVULST, m. 3. (veter.) Stor, rund,
hård svulst frampå bröstet hos hästar, förorsakad
af slöt eller skafning.
BRÖSTTE, n. 3. 4) Bröstdryck, som fås
genom pågjutning af kokhett vatten på vissa för
bröstet nyttiga örter och frukter. — 2) Den
blandning af sönderskurna örter m. m., som
der-till begagnas.
thé, — lé.)
BRÖSTTOFS, m. 2. Tofs, som till prydnad
bäres på bröstet.
RRÖSTTON, m. 3. Benämning på de djupare
af menniskoröslens toner, hvilka vanligen hafva
en fullare klang och liksom komma ur bröstets djup.
BRÖSTVATTENSOT, m. 3. sing. Vattensot,
som har sitt säte i bröstet och dess delar.
BRÖSTVERK, n. 5. Högre liggande klaver
på ett orgelverk.
BRÖSTVÅRTA, f. 4. En liten, platt [-kägel-formig, brun- eller rödaktig, naturligt utväxt,
köttig del, på hvardcra af brösten hos mcnniskor
och däggdjur.
BRÖSTVÄRK, m. 2. sing. 4) (i allm., mindre
brukl.) Värk i bröstet. — 2) (brukligare) Katarrh
i slruphufvudet och luftröret, yttrande sig
huf-vudsakligast i en ofta påkommande retning till
hosta samt upphoslning af ell ägghvitarladt, segt,
ymnigt slem. Hafva b.
BRÖSTVÄRN, n. 5. 4) Låg mur eller
balustrad (se d. o.), på sidan om en bro, vid kanten
af en terrass, o. s. v. — 2) (krigsk.) Högsta delen
af en vall, som tjenar till skydd för de försvarande,
och är antingen af sten, eller af jord, eller af sten
och jord tillsammans. — 3) (skepp.) Se Brädgång.
BRÖSTÅDER, f. 4. Åder, som har sitt läge i
bröstet på en mennisko- eller djurkropp.
DUBBA, se Bobba.
BUBBLA, f. 4. 4) Större luftblåsa, som
bildar sig på vatten eller andra flytande ämnen, när
de koka, häftigt uppröras, eller af andra orsaker.
Slå b-lor, kasta upp b-lor. Källan väller upp
med stora b-lor. — Ingår i sammansättningarna:
Vattenbubbla, Såpbubbla. — 2) (mindre brukl.)
Stort, rundt, pösigt veck till prydnad på kläder
och möbler.
BUBBLA, v. n. 4. B. eller b. upp, bilda
bubblor, slå, kasta upp bubblor. —
Bubblande. n. 4.
BUCCARDIT, bukkarrdi t, m. 3. (mineral.)
Stenvandling af flera slags tvåskaliga musslor, som
dels lefvat i hafvet, dels i sött vatten, liknande
till formen ett hjerta.
BUCCINET, bucksinét, m. 3. (mineral.)
Stenvandling af åtskilliga tornsnäckor, af slägterna
Buccinum, Conus, m. fl.
BUCKLA, f. 4. 4) Stor, bred ringel af
växande hår, bildad antingen af naturen eller genom
frisering. Lägga håret i b-lor. — Bildar
sammansättningen Hårbuckla. — 2) Stor, upphöjdt
rund prydnad på ömse sidor af betslet på en häst.
— 3) (föga brukl.) örhänge i form af en buckla.
BUCKLIG, a. 2. 4) Som ligger i, bildar
bucklor. B-t hår. — 2) Som har formen af en
buckla. — 3) (bot.) Säges om halten på svampar, då
den i rnidien har en uppstående knöl.
BUD, n. 5. (af Bjuda) 4) Föreskrift, gifven
ål underlydande till eflerlefnad. Lyda
konungens b. och befallningar. Lagens b. Tio Guds
b., de tio budorden i den på berget Sinai af Gud
gifna lagen. — Syn. Befallning, Föreskrift,
Budord. — 2) a) Erbjudande af en viss
penningsumma för något, som man Önskar köpa. Brukas
isynnerhet i fråga orn auktioner. Högre b.
Högsta b-el är 100 B:dr. (Fig.) Det slår ej Ull
b-s, står ej att få, bekomma, är icke att förfoga
öfver. Han vill, atl allt hvad jag har skall
slå honom Ull b-s, han fordrar all till sin nytta,
beqvämlighet få bruka allt hvad jag har. — Syn.
Anbud. — b) (i vissa kortspel) Tillkännagifvande,
att man ålager sig göra ett visst antal spel, emot
de öfriga medspelarne; äfv. (i pockspcl) uppsättning
af en högre summa än motspelarne. Göra första
b-el i boston, vira, etc. Huru många b. äro
gjorda? — 3) Budskap. Få b. om någol.
Skicka b. Ull någon om en sak Skicka b. efter
någon, genom budskickning kalla någon till sig.
— 4) Budbärare. Del kom elt bud, som
underrättade mig, all . . . Har b-el gått? B-el
väntar på svar. Begärcs svar med b-el. —
Ingår i åtskilliga sammansättningar, såsom: Ilbud,
Postbud, Olycksbud, Sorgebud, Glädjebud, m. fl.
BUDBÄRARE, m. 5. 4) En, som öfverför etl
budskap ifrån en person till en annan. — Syn.
Bud. — 2) (nat. hist.) Sc Mjölbaggc.
BUDD, m. 2. En fiskart af Cyprinslägtet.
Cyprinus Aphya.
BUDDHA, biidda, nom. propr. m. En indisk
rcligionsstiftare, dyrkad som gud.
BUDDHAISM, buddai ssm, m. 3. Buddhas
rc-ligionslära. Ordet brukas endast i bestämd form.
BUDGET, båddschä’tt, m. 3. (engelskt ord)
Förslag Öfver statsverkets årliga inkomster och
utgifter.
BUDI BUDI BENNE. Ett slags iek, bruklig
i vissa af Sveriges landskaper.
BUDING, se Pudding.
BUDKAFLE, m. 2. pl. — kaflar. (ford.) En
käpp, som sveddes i ena ändan och ombands i
den andra med en tråd eller snöre, samt
kringskickades till underrättelse för allmänheten om
fiendtligt infall, eller då något krigståg skulle
företagas. Enligt någre foriiforskarcs mening, var
den i äldsta tider rislad med runor, som
korlcli-gen innehöllo ärendet. Längre fram i medeltiden
inskuros så många skåror, som den skulle böia,
hvilken lät budkafveln ligga eller försummade dess
forlskaffande. Dcraf talesättet: Skära upp
bud-kaflar. Budkaflar brukas ännu, men få endast af
kronobetjent utskickas.
BUDORD, n. 6. Hvar och en af de sedliga
föreskrifter, som i Tio Guds bud innehållas.
Förslå, andra b-et. — Syn. Bud.
BUDSKAP, n. 3. o. 3. 1) Underrättelse,
till-kännagifvande, antydan, sorn af utsänd person
öf-verbringas till någon. Gladl, godt b. Jag har
nyss fåll etl ledsamt b., fåll b. om generalens
död. — 2) Presidentens i Nordamerikanska
Förenta Staterna berättelse om statsverkets tillstånd
och behof. som uppläses vid kongressens öppnande.
BUDSKICKNING, BUDSÄNDNING, f. 2. 4)
Utsändande af bud (bem. 3 o. 4). — 2) Se
Budskap, 4.
BUFFA, se Opera.
BUFFEL, m. 2. pl. — bufflar. 1) En art af
oxslägtet, med kullrig panna, något platta,
half-cirkclformigt höjda, bakåt liggande horn, samt
större och starkare än den vanliga oxen. Bos
Buffalus. — Syn. Buffeloxe. — 2) (fig. fam.) Stor,
grof, dum och oborstad karl. — Syn. Se Oxe. —
Ss. B-hud, -kalf, -ko, -läder, -oxe.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
