Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bufonit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
BUF
BUK
BUFONTT, -*ft, m. 3. Fossil tand af vissa
fiskarter.
BUGA, v. n. eller BUGA SIG, v. r. 4. Böja
kroppen framåt, isynnerhet till tecken af aktning
ellcr vördnad. B. sig djupt för någon. (Fam.)
B. och krusa för någon, genom
vördnadsbety-gelser söka ställa sig in hos någon. — Syn.
Bocka sig.
BUGANDE, n. 4. Handlingen, då man bugar
sig. Innefattar vanligtvis, att det sker flera
gånger. För blott en gång säges Bugning.
BUGNA, v. n. 4. Lindrigt kröka sig under
någon svär tyngd. Säges orn plankor, bräder,
bjelkar. jcrnst anger, o. s. v. — B ugnan de,
n. 4. [Bågna.]
BUGNING, f. 2. Handlingen, då man bugar
sig en gång. Göra en ödmjuk b. för någon.
Jfr. Bugande. — Syn. (skämtv.) Bock.
BUGT, m. 3. 4) Ställe, der något kröker sig.
B. på en mur. en bjelke, på timmer,
instru-mcnler, o. d. B-crna af en flygande fana, på
en sjöorm, o. s. v. En väg, flod, som går t
många b-er, gör många b-er. Slå b. på sig,
bugla sig (bem. 2). (Fig.) Få b. med någon,
kufva någons motspänstighet. — Syn. Se
Krökning. — 2) (sjöt.) Någon böjd del emellan begge
ändarna af ett tåg. B. på elt uppskjutet tåg,
hvarje särskilt hvarf af elt i ringel lagdl tåg.
Lägga ell låg i b-er. — 3) (jäg.) Krok, som ett
jagadt djur gör, då det går omkring cn irakl och
återkommer till ungefär samma ställe, hvarifrån
det utgått. Säges isynnerhet om hare, lo och räf.
Göra långa b-er — 4) Vik med bred öppning.
Hafskuslcn gör der en b. Franska B-en. Jfr.
Baj. — Syn. Sc Vik. — 5) (fig. fam.) Knep.
Bildar sammansättningen Krumbugt med samma
betydelse. — Syn. Sc Knep.
BUGTA, v. a. 4. Göra bugt på något. —
Syn. Se Kröka. — V. n. 4) Gå i bugt, i
bug-ter. Muren b-r inål, utåt. Floden, vägen b-r
der mycket. — Syn. Se Kröka sig. — 2) (om
jagadt djur) Göra en bugt, bugter (sc Bugl, 3).
— B. sig, v. r. 4) Blifva buglig, kröka sig.
Säges isynnerhet om trä och murar, äfven orn
floder och vägar. — Syn. Se Kröka sig. — 2)
Lägga sig, gå, slingra sig i bugter. Ormen låg
rak utsträckt i gräset, men plötsligt b-dc han
sig och kilade bort
BUGT AN DE, n. 4. 4) Handlingen, då man
bugtar (för v. a.). - 2) Omständigheten,
förhållandet, alt något bugtar (för v. n.), går i bugt.
Murens, vägens, flodens b. — Syn. Buglning.
BUGTBRÄDDAD, a. 2. (bot.) Säges om
hallen på svampar, då brädden går i bugter.
BUGTIG, a. 2. 4) Som blifvit något krökt
och fått en bugt (bem. 4). En b. bjelke,
planka. EU b-l timmer. En b. mur. — Syn. Böjd,
Btignad. — 2) Som bildar många bugter (bem. 4),
går i bugter. En b. väg, flod. — Syn.
Slingrande.
BUGTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
buglig.
BUGTNTNG, f. 2. 4) Se Buglande (begge
bem.). — 2) Sc Bugl, 4.
BUK, m. 2. 4) Den del af en mennisko- ellcr
djurkropp, som innesluter inelfvorna. B-cn på
en menniska, en häst, cn hjort, etl rådjur, på
insekter, fiskar, o. s. v. Kamelen lägger sig
på b-cn, dä han skall påla sta s. (Pop.) Fylla
b-en, äta sig väl mätt. Hafva b-en full, vara
väl mätt. (Fig. talesätt) Göra ell. hafva b-cn Ull
sin gud, älska mat ocb dryck framför allting
annat, vara böjd för fråsseri. — I fråga om
menniskor undviker man gcrna, i städadt tal och
skrift, alt bruka ordet. Man säger då hellre:
Mage, Undcrlif. — 2) (fig.) Säges om vida,
bugtiga delar på vissa föremål, då de hafva någon
likhet med buken på cn menniska eller ett
kreatur. B-en på en lunna, en flaska, cn butelj,
en sköld, en luta, en pelare, en bokstaf. B. i
segel, den af vinden ulbuglade midten af etl
segel. B-cn på en masugn, vidaste delen af en
masugnspipa. B-en på en mörsarc, hvalfstycket
derpå. Slå buk, bugla sig.
BUK A SIG, v. r. 4. 4) Utvidga sig och få
bukig form.*
BUK BRÄCK, n. 5. (mod.) Bråck, som har
sitt läge i någon del af bukhålan.
BUKETT, -ätt, m. 3. Se Blomsterqvast.
BUKFENA, f. 4. Benämning på hvardera af
de tvenne fenorna på en fisk, som silla i bredd
under buken.
BUKFISK, m. 2. (nat. hist.) B-ar,
hufvud-afdelning af fiskarna, bestående af dem, som
hafva bukfenorna aflägsnade bakåt ifrån bröslfcnorna.
BUKFLÖD, n. 5. Sc Diarrhé.
BUKFOT1NG, m. 2. (nat. hist.) B-ar, cn
klass af blöldjur, bestående af dem, som hafva en
köttig skifva under buken, hvarmed dc krypa,
stundom vidgad till simfena.
BUKFYLLA, f. 4. (pop. o. fam.) Fullkomlig
mättnad.
BUKGJORD, f. 2. Gjord, som tillhör selen
på cn draghäst och med en läderrem spännes om
buken på hästen. Spänna b-en på en häst.
BUKGÅRDING, m. 2. (sjöt.) Hvarje tåg, som
mcd sin ena ända är fastbändt vid midten af de
större råseglens undra lik och vid seglets bcrgning
tjenar alt upphissa dess underlik till rån.
BUK HINNA, f. 4. (anal.) Den hinna, som
öfverallt bekläder bukhålan.
BUKHÅLA, f. 4. (anat.) Den hålighet i bålen
af menniskors och djurs kroppar, hvaruti magen,
tarmkanalen, lefvern, mjellen, kröskörteln och
nätet hafva sitt läge. Kallas äfv. Bukkavitet.
BUKIG, a. 2. 4) (om menniskor och djur)
Som har stor och stinn buk. En b. qvinna. B.
häst, ko. — 2) (om ting) Vidl ulbugtad. B-l
kärl. B. pelare.
BUKIGHET, f. 3. Egenskapen att vara bukig.
BUK LARE, m. 5. Etl slags liten sköld, som
brukades i gamla tider.
BUKMUSKEL, m. 3. pl. — muskler, (anat.)
Benämning på dc muskler, hvilka ulgöra
under-lifvets köttiga betäckning.
BUKNERV, m. 3. (anal.) Nerv, sorn löper
till någon af delarna i bukhålan. [- nerf.]
BUKNTNG, f. 2. (föga brukl.) Se Bukighel.
BUKOLISK, bukå’lissk, a. 2. Till herdelifvel
hörande. Herde-. B-l qväde, hcrdaqväde.
BUKPULSÅDER, f. 2. pl. — ådror, (anat.)
Pulsåder, sorn tillhör någon del af bukhålan.
BUK REF, n. 5. (pop.) Sc Kolik. [Bukaref.]
BUKREM, f. 2. pl. — remmar. Läderrem,
bvarmed en bukgjord lillspännes.
BUKRING, m. 2. (anat.) En på ömse sidor
af undcrlifvct befintlig, ringfortnig fördjupning,
hvarigenom hos manliga könet sädcsstrangen, och
hos qvinnokönet del runda moderbandel går.
BUKSKÖLD, m. 2. (nat. hist.) Medlersta
afdelningcn af cn insekts kropp. Kallas äfv. Mel*
lansköld.
BUKSORG, f. 3. (pop.) Omsorgen för
kroppens näring och uppehälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
