Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bulnande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 BUL
BULNANDE, n. 4. Den verkning i en
men-nisko- eller djurkropp, då var bildar sig under
huden. — Syn. Varbildning, Suppuralion,
Bul-ning, Bulnad.
BULMNG, f. 2. 1) Se Bulnande. — 2) (föga
brukl.) Se Bulnad, 2.
BULT, bulll, in. 2. 4) (skepp.) a) Rund
jern- eller kopparstång, som begagnas alt förbinda
de åtskilliga timmer, af hvilka elt fartyg är
sammansatt. Finnas af liera slag, såsom Hakbult,
Jagbult, Ringbult, m. fl., hvilka alla ses på sina
ställen. — b) B-ar (i segel), dubbel segelduk^ för
att styrka seglet. — 2) Redskap, hvarmed något
bullas; äfven del på elt sådant redskap,
hvarme-delst bullningen förnämligast sker. B. på cn
Iröskslaga. — 3) Stycke hoprullad väf. En b.
lärft. — Bildar sammansättningen Väfbult.
BULTA, v. a. o. n. 4. 1) Slå med något
litet, men hårdt föremål (t. ex. hammare, sten, hult,
äfv. med knytnäfven) på något, så all dcraf etl
doft, mer eller mindre starkt ljud uppkommer.
B. med cn hammare, en sten på något. B.
(med knytnäfven) på porten, på dörren. B.
läder mjukt. B fisk, göra torr fisk mör genom
bultning. B. kotletter, bulla köll till kotletter,
för alt göra det mört. — B. åf, ihop, in,
sönder, till, ut, se Afbulla, Hopbulla, &c. B. pa,
bulta hårdare, starkare; äfv. fortfara att bulta;
äfv. (fam. o. pop.) gifva någon strjk. — Syn. Se
Slå. — 2) (skeppsb.) Förbinda med bultar (bem. 4).
Jfr. För bulla. — 3) (om pulsen) Slå mycket hårdt,
våldsamt. Pulsen b-r. — Impersoncll säges ofta:
Del b-r i tinningarna. Det b-r i fingrarna
(af värk). — Figtirligen säges äfv.: Tinningarne
b., pulsen bultar i dem.
BULTANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
bultar (bem. 4 o. 2). — 2) Verkningen, då pulsen
bultar (bem. 3) eller cn dylik känsla förorsakas
af värk.
BULTNING, f. 2. Se Bullande.
BULTBLECK, n. 5. Bleck, som sättes emot
på andra sidan af något, som bullas (bem. 2).
BULTBORR, m. 2. Borr, hvarrncdclsl bål
borras, der en bult skall indrifvas.
BULTHAMMARE, m. 5. Se Måkare.
BULTJERN, n. 5. Elt slags smalt slångjcrn,
som smides under knipphammare och användes
isynnerhet till bullar vid skcppsbyggnad.
BULTNAGEL. m. 2. pl. — naglar. Se Bult, i,a.
BULTSLAGARE, m. S. Timmerman, som
in-drifver cllcr utdrager bultar (bem. 4, a.).
BULTSLAGN1NG, f. 2. Bullars (bem. 4, a.)
indrifning.
BULVAN, bullvan, m. 3. (jäg.) Uppstoppad
orre, äfv. rnålad bild deraf, som brukas atl vid
orrjagt sälla upp i ett träd uppöfver orrkojan, för
att derigenom dil locka orrfågel. — Ordet komnier
af det tyska ordet Balban.
BUMS! int. (pop. o. fam.) Strax, genast.
Ulan all säga cll ord, gick han b. sin väg. —
Syn Se Strax.
BUNAROT, f. 3. pl. — roller. Se Sprängört.
BUNDEN, a. p. 2. neutr. — et. B. slil,
poesi, vers, hvarvid man är bunden af meter och
rimslut. (Fys.) B-el värme, förcnadt med,
fasl-hållet af en kropp, så att det icke kan verka på
andra kroppar. — Ingår äfv. i åtskilliga
sammansättningar, tillhörande kemien, såsom: Kolbunden,
Svafvclbundcn, m. fl., hvilka ses på sina ställen.
— Jfr. äfv. Binda, 4, k
BUNDSFÖRVANDT. c. 3. 4) En, som är i
förbund med cn annan. Säges om regcnler, stater
BUR
och folk. Kejsar Alexander var någon lid
Napoleons b. Sverige har oflasl varil
Frankrikes b. Svenskarne voro den liden Byssarnes
b-er. En mäktig b. — Syn. Allierad. — 2) (fam.
skämlv.) Hjelpare, medhållare.
BUNDSFÖRVANDTSKAP, f. 3. (mindre brukl.)
Den förbindelse, som äger rum emellan
bundsför-vandler. — Syn. Allians, Förbund.
BUNTAS, büniass, f. 3. Eli örtslägte, hvars i
Sverige förekommande arter äro: Röd B., med
purpurröda blommor, och Gul B., med gula.
Bunias.
BUNJEÖRT, f. 3. Örtslägtet Bunium.
BUNKE, m. 2. pl. — bunkar. 4) Rundt, flatl
kärl af trä, glas, porslin, lera, o. s. v., som
begagnas, dels att förvara mjölk uti. dels ock all
äta utur. En b. mjölk. Jfr. Mjölkbunke. —
2) Slor tvättbalja med tre höga fötler under.
Kallas äfv. Tvällbunke, Folbunke. — 3) Mindre
lagg-kär), hvari vissa sorter, jern och stål (Bunkjern,
Bunkstål) inpackas för afsändning.
BUNKJERN’, n. 5. Benämning pä elt slags
jern, som utskeppas inpackadt i bunkar (se
Bunke, 3).
BUNKLAG, n. S. (fam.) Hålla b. med
någon, förtroligt umgås med någon.
BUNKSTÅL, n. 5. Eli slags slå), som
utskeppas, inpackadt i bunkar (se Bunke. 3).
BUNT, m. 2. Flera särskilta föremål,
vanligen af samma slag, hopbundna till ell helt. En
b. hö, pennor, snören, kläder, svafvel- eller
tändstickor, strulsfjädrar, o. s. v. En b.
papper, bref, dokumenler, rättegångshandlingar,
o. s. v. Binda, lägga i b-ar. — Bildar
åtskilliga sammansättningar, såsom Höbunl,
Pappersbunt, Brcfbunt, m. fl. [Bundt.]
BUNTA, v. a. 4. Binda i buntar. B. ihop,
sc Hopbunla. — B un lande, n. 4. o.
Bunl-ning, f. 2.
BUNTLÄDER, n. 5. Groft sulläder.
BUNTMAKARE, m. 5. Handlverkare, som
bereder pelsverk. Kallas äfven Körsnär. — Ss.
B undlmakararbele, -handlverk,
-vara, yrke, m. fl.
BUNTMAKERI, n. 3. 4) Handlverk, som
sysselsätter sig med beredning af pelsverk. — 2)
Sjelfva arbetet, sysselsättningen dermed. — 3) Skrå
af samteliga buntmakare i cn stad; äfv. samteliga
buntmakarc i elt land, med afseende på deras
yrke, rättigheter, intressen, o. s. v.
BUNTMÖSSA, f. 4. Se Pelsmössa.
BUR, m. 2. 4) (fordom) a) (ursprungligen)
Kammare (härledt ifrån del gamla ordet Bua, bo,
uppehålla sig). Dil hör sammansättningen Falbur.
— ö) (under medeltiden) «) En öfverbyggnad till
husen, i hvilken qvinnorna bodde. Högan lofls b.
— Dcraf Jungfrubur. — 0) Liten utbyggnad å slott
cllcr större hus, hvarifrån kongliga personer höllo
tal till folkel. Deraf Burspråk. — 2) (nu) a)
Litet, vanligtvis flyttbart rum, af träspjelor,
slål-trådsgaller, o. s. v., för alt deruti hafva fjäderfä,
sångfåglar instängda, och äfven, när buren är
slörre och starkare, vilda djur. En b. med
fåglar. Sälta, instänga i b. Silla, vara
inslängd i b. Tamer lan berällas hafva inslängt
den tillfångatagne Bajazcth i en b., och på
della säll fört honom med sig. — Bildar
åtskilliga sammansättningar, såsom: Höns-, Ank-, Gås-,
Fågel-, Slaghur, m. fl. — b) Se Slabur.
BURBREF, n. 5. Se Borgarbref.
BURDUS, burrdüs, adv. (pop. o. fam; af t.
ordet Bardautz) 4) Strax på ögonblicket. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
