Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bukstinn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUK
267
BUKSTINN, a. 2. (pop ) Som har en stinn,
uppblåst buk.
BUKSTYCKE, n. 4. (slagt.) Stycke kött, som
är tagel ifrån delarna vid buken på ett kreatur.
BUKSVAMP, m. 2. (bot.) Benämning på de
slags svampar, hvilkas groddkorn icke hafva egna
fästen, utan äro spridda i sjelfva deras massa.
BUKSÄCK, m. 2. Sc Bukfunna.
BUKSÖM, m. 2. pl *— sömmar, (kir.)
Hop-sömning af kanterna ulaf något stort sår på yltre
delen af underlifvel.
BUKTALANDE, n. 4. Se Buklaleri, 2.
BUKTALARE, m. 8. Menniska, som genom
sin talorgans egendomliga beskaffenhet och
ihärdig öfning kan tala på elt sätt, alt ljudet tyckes
komma, icke från hans mun, ulan ifrån något
annat ställe.
BUKTALERI, n. 3. 1) En buktalares konst.
— 2) Sjelfva utöfningen dcraf.
BUKULL, f. 2. sing. Ull af buken på får.
BUKVATTENSOT, m. 3. sing. (med.)
Vattensot, som har sitt säte i bukhålan, uppkommen
derigenom, att den fuktighet, som bukhinnan
utdunstar. samlat sig der i för stor myckenhet.
BUKVÄRK, m. 2. (pop.) Värk, smärta i
un-dcrlifvet. Åta, så att man får b.
BUKÅDER. f. 2. pl. — ådror, (anat.) Åder,
som tillhör någon del af bukhålan.
BUKÖPPNING, f. 2. (kir.) Uppskarning af
undcrlifvet, som företages vid vissa svåra
sjukdomsfall.
BULA, f. 1. i) Liten rundt upphöjd svullnad
på huden, förorsakad genom slöt, slag., o. s. v.
Han har stött sig en stor b. i hufvudel. —
2) Liten kullrig upphöjning på tunt utsmidd
metall. på harnesk, kopparkärl, m. m., vanligtvis
förorsakad genom slöt. Stöta b-lor på en kastrull.
Slå ut b-torna på nagot, genom hamring
jemna dem.
BULA SIG, v. r. 4. (föga brukl.) Svälla upp
ech bilda en bula.
BULDAN, bulldån, m. o. n. 5. Elt slags grof
hampväf, som brukas till säckar, sämre slags
kläder och hvarjchanda andra behof. — Ss.
B-s-rock.
BULIG, a. 2. Som har bulor. Säges
isynnerhet om redskap af metall, såsom kärl,
harnesk o. d.
BULJON, bulljön,* m. 3. (mest i plur.) Ett
slags skrufformigt rör. som spinnes af fin tråd
och begagnas till brodering af uniformer, till
fransar, tofsar, m. m.
BULJONG, bulljånng, m. 3. (fr. Bouillon)
Ur kött urkokad saft, som förlärcs klar, d. v. s.
utan all afredas och ulan tillsats af rötler, örter,
m. m. Afredd och med sådana tillsatser, kallas
den Köttsoppa. [Bouillon.]
BULLA, f. 4. Påflig förordning,
ilreligions-x>ch kyrkoåmnen, skrifven på pergament och
försedd med blysigill. (Hist.) Den gyllene b-n. den
grundlag i Tyska riket, som kejsar Carl IV, år
4356. upprättade.
BULLA, v. n. 4. B. upp för någon, väl
undfägna. B. upp kan äfven nyttjas aktivt och
betyder då: framsätta god och ymnig mat, t. ex.:
Kom till mig i morgon, så skall jag b. upp
det båsla jag har.
BULLDOGG, m. 2. (det engelska Bulldog)
En art af Doggslägtet, med tjocka, hängande
läppar, kort hals, lång och stark kropp/ samt täta,
korta hår. Begagnades fordom i tjurfäktningar,
bvaraf namnet (af Bull, tjur).
BUL
BULLE, m. 2. pl. bullar. Mjukt bröd af
rund, kullrig form och tjockare än knäckebröd.
(Fig. fam. o. pop.) Del var andra b-ar, del var
annat slag, bättre upp. Här skall ni få se på
andra b-ar, nu skall det bli annat, bättre upp.
BULLER, n. 5. 4) Flera, orediga ljud, som på
ett oregelbundet sätt efterfölja hvarandra. Knall,
knackning, bullriing äro således icke buller, men
väl mullrande, slamrande, dån, m. fl. Starkt,
häftigt, oredigt, doft, sakta b. Hvilket b. qvarncn
gör! B. i magen. Med b. nch gny,
bullersamt. — Syn. Brak, Dån, Sorl. — 2) (fig.) a)
Oväsende, bråk. Göra b. Hvilket b. pojkarne
göra der ute! Verldens b. (äfv. Verdsbullret),
det verksamma lifvcts omsorger, affärer,
bekymmer och bråk. — Syn. Sc Oväsende. — b)
Uppseende. Åtföljes i denna bem. nästan alllid af
verbet Göra. Denna händelse gjorde myckel b.
Laga, att del sker utan b., ulan alt det gör
uppseende. Göra b. af något, vidt och brcdt
omtala, utsprida ryktet orn något, antingen för att
loforda eller beklaga sig, t. ex.: Visst var del en
förljenslfull handling, men så gör man också
myckel b. dcraf. Göra myckel b. af ell
lapp-ri, utbasuna någonting obetydligt, äfv. väsnas,
gräla mycket för elt lappri. Jag lofvade honom
alt ej göra b. dcraf, att ej på något salt, genom
(al cller handling, fasta allmänhetens
uppmärksamhet derpå. Med b. och bång, ined stora t ill—
redelser, ceremonier, o. s. v., beräknade på att
väcka allmänt uppseende. — Syn. Se Uppseende.
— c) Uppror. Del har varit b. i landsorten.
— Syn. Se Uppror.
BULLERBAS, m. 2. 1) Se Brumbas, 4. —
2) (fig. fam.) En. som gör myckel buller, stojar
och larmar. Säges isynnerhet om barn. — Syn.
Sc Stojare.
BULLERBLOMSTER, n. 8. En ört, med gula,
nästan klotrunda blommor. Kallas äfv. Ängbullar,
Smörbollar, Ängknappar, m. m. Trollius curopæus.
BULLERSAM, a. 2. 4) Som gör. förorsakar,
medför mycket buller (i alla bem.). En b. pojke.
En b. sammankomst, öfverläggning. En b.
menniska, fallen för alt ställa till buller och
oväsende. — Syn. Stojande, Larmande, Väsnandc,
Bullrande, Orolig, Upprorisk. — 2) a) Säges om
ställen, der myckel buller (bem. 4 o. 2, fl)
vanligtvis är. En b. stad, gala. Ett b-l hus —
b) Säges om lid, då buller, oväsende eller
oordningar, oroligheter, tumult och uppror äro mycket
vanliga. Del här är en fasligt b. vecka. Vi
lefva i en b. lid. Hans regering var myckel b.
— Syn. Orolig, Bråkig. Stormig.
BULLERSAMT, adv. På ett bullersamt säll,
med buller.
BULLERSTEN, m. 2. Sc Rullsten.
BULLETIN, –fn, (fr.) m. 3. 4)
Dagbcräl-lclsc (l. ex. om en hög persons sjukdom). — 2)
Berättelse om krigsoperationer.
BULLRA, v. n. 4. Göra buller (bem. 4. o.
2, b). Min gosse, b. icke så mycket. Åskan
b-r, säges, när hon är något aflägsc och icke
dånar myckel hårdl. Impersonclt säges: Del b-r i
magen, om del buller, som uppkommer i magen
af der samlade väder.
BULLRANDE, n. 4. Sc Buller, 4.
BULNA, v. n. 1. Bilda var. Svulsten, såret
b-r. — Syn. Suppurcra, Vara sig, Öfvcrgå, slå sig
till bulnnd.
BULNAD, f. 3. 1) Se Bulnande. Slå sig till
b., sc Bulna. — 2) Ställe, der var bildat sig
under huden. En stor b. Lägga plåster på b-en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
