Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Byggande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYG
BYG
271
kring, se Hopbygga, Sec. — B. på ett hus,
vara sysselsatt med att uppbygga ett hus; b. pa
ett hus (äfv. Påbygga), tillöka ett hus med en
eller flera våningar uppöfvcr dc förut befintliga.
— B. till, upp, ut, öfver, se Tillbygga, m. fl.
— Syn. Uppbygga, Uppföra, Uppresa, (om bro)
Lägga, Slå, (om väg) Anlägga. — 2) (fig., med prep.
på) Grunda. B. sin lycka på cn annans Wt
dcrgång. B. ell system på tomma
förutsättningar. Jag b-gger hela milt hopp på er. —
Syn. Se Grunda. — b) (neutralt) Sätta sin lit till.
lian är ej atl b. på. Ni kan b. derpå. Del
är ej mycket atl b. pä. Bygg icke på del,
lita ej derpå. — Syn. Se Lila (på).
BYGGANDE, n. 4. Handlingen, då man
bygger. — Syn. Byggnad, Bygge. Byggeri.
BYGGARE, m. 5. (mindre brukl.) En, som
bygger mycket, är road af att bygga. Slor b.
BYGGD, a. p. 2. neutr. bygdl. Väl, illa b.
(om menniskor), väl, illa växt. Starkl b., som
har grof och stark kropp. — Syn. Växt.
BYGGE, n. 4. (pop. o. fam.) Se Byggeri, 1.
BYGGERI, n. 3. i) Uppförande af byggnader.
Befalla sig med b. Han har b. för sig. —
Säges icke om skepp, broar och vägar; dock har
man sammansättningen Skeppsbyggen. — 2)
Konsten att bygga (i lägre mening än Byggnadskonst).
— Syn. Byggkonst.
BYGGERIVURM, se Byggvurm.
BYGGHERRE, rn. 2. pl. — herrar, (mindre
brukl.) Person, som låter uppföra någon (större)
byggnad.
BYGGKONST, f. 3. Se Byggeri, 2.
BYGGMÄSTARE, m. 3. 4) a) En. som
studerat byggnadskonsten i hela dess vidd och såsom
skön konst, samt utför byggnader af större
betydenhet. Rrukas för denna bem. i samma mening
som Arkitekt (se d. o. 1). — b) En, som väl
studerat grunderna af byggnadskonsten, men icke
utöfvar den egentligen såsom skön konst, utan
mera handtverksmessigt. Är liktydigt med
Konduktör; stundom nyttjas äfven i samma mening,
ehuru mindre riktigt, Mekanikus. Ofta tituleras
äfven den för Byggmästare, som endast äger en
viss praktisk insigt i konsten, t. ex. rnjölnare, rn. fl.
— c) I allmänt tal, benämning på
Skeppsbyggmästare (se d. o.). — 2) (fig.) Hela verldcns b.,
Gud. verldcns Skapare.
BYGGMÄSTERI. n. 3. Den lägre delen af
byggnadskonsten, d. v. s. ej såsom skön konst
betraktad.
BYGGNAD, f. 3. 4) Byggande. B-en af
delta hus koslar stora penningsummor. Eli hus,
som slår under b., hvarpå man bygger. Ell
under b. slående skepp. Slå i b., hålla på att
bygga, låta uppföra ett hus. Ingår i åtskilliga
sammansättningar, såsom Husbyggnad, Bro-, Kaj-,
Vägbyggnad, m. fl. — Syn. Se Byggande. —
2) Större hus, isy nnerhet sådant, som gör anspråk
på prydlighet (slott, kyrkor, större och prydligare
boningshus). Stockholms slott är en hcrrlig b.
— Syn. Se Hus. — 3) (fig.) a) En organiserad
kropps naturliga bildning och sammansättning.
Menniskokroppcns, djurkroppars b. Bildar
sammansättningen Kroppsbyggnad. — Syn. Bildning,
Organisation, Sammansättning, Komplexion. — b)
(vetensk.) System. Hegelska filosofiens b —
Ingår i sammansättningarna Lärobyggnad,
Tankebyggnad. — Syn. Se System. — Ss. B-sa r
bete, -sförclag. [BygnadJ
BYGGNADSARBETE, n. 4. Arbetet vid
byggandet af hus.
BYGGNADSBEHOF, n. 3. o. 5. (mest i plur.)
Hvad som behöfves till uppförandet af cn byggnad.
BYGGNADSFÖRSLAG, n. 3. o. 5. Förslag,
upptagande den beräknade kostnaden för en
till-ämnad bvggnad.
BYGGNADSHJELP, f. 3. (kameral.) En del
af hemmantalsräntan, som beviljades på 1600-talet
i stället för den hittills åliggande skyldigheten att
bygga kongliga slott och fästningar.
BYGGNADSINTENDENT, se
Byggningsin-lendent.
BYGGNADSKONST, f. 3. 4) (objektivt) a) (i
allm.) Konsten atl uppföra alla slags byggnader.
Indelas i Borgerlig b.. Krigs-, Skepps-, Qvarn-,
Vatlcn-, Bro- och Vägbyggnadskonst. Borgerliga
b-en sysselsätter sig med offentliga byggnader,
boningshus och hvarjehanda hus, som höra
till den criskilla hushållningen och industrien.
B-en är cn skön konst endast, då den htilar
på vetenskapliga grunder, med tillämpning af
läran om del sköna; eljest blott ell handlverk
— 2) (uti inskränktare mening) Konsten alt
uppföra praktbyggnader, hvnrvid man har afseende
äfven på elt skönt utseende. I denna betydelse
liktydigt med Arkitektur. Grekiska, Romerska,
Göliska, Arabiska b-en. B-cns ordningar. —
3) (subjektivt) Den metodiskt förvärfvade
skicklighet, någon besitter i konsten alt bygga. Tessins
b. har i Stockholms slott en varaktig
minnesvård. — 4) Byggnadssätt. Man kan icke nog
prisa den b., som uppenbarar sig i Colisscum.
BYGGNADSKOSTNAD, f. 3. Utgifterna i och
för uppförandet af en byggnad.
BYGGNADSMATERIALIER,––––––åliärr,
n. 3. pl. De särskilta ämnen, som vid byggand^
begagnas. — I sing. säges äfven stundom:
Byggnadsmaterial (–––––––––ål), n. — Syn.
Byggnadsämnen.
BYGGNADSORDNING, f. 2. Renämning på
hvarje af de olika sätt atl använda kolonner, som
1 den högre byggnadskonsten gjort sig gällande.
B-arnc äro fem: den Toscanska, Doriska,
Joni ska, Corinlhiska och sammansatta eller
Romerska. — Kallas äfv. Arkitektonisk ordning,
BYGGNADSPARTI,––––ti, n. 3. Särskilt
del af en större byggnad, såsom utgörande något
helt för sig.
RYGGNADSPLAN, m. 3. 1) Uttänkt plan till
en byggnad. — 2) Planritning dertill.
BYGGNADSPLATS, m. 3. Plats, der cn
byggnad blifvit uppförd eller som är tjenlig att
der-uppå uppföra cn sådan.
BYGGNADSSTIL, rn. 2. Det i afseende på
smak och utförande olika byggnadssätt, som i den
högre byggnadskonsten hos olika folkslag gjort sig
gällande. Indisk, egyptisk, grekisk, romersk,
arabisk, bysantinsk, gölisk, kinesisk b., etc. —
Syn. Bvggnadssält.
BYGGNADSSTÄLLNING, f. 2. Ställning för
timmermän eller murare, vid husbyggnad.
BYGGNADSSÄTT, n. 5. 4) Sättet, hvarpå
en byggnad blifvit uppförd. — 2) Det sätt,
hvarpå någon utöfvar byggnadskonsten. Hans b. är
icke mycket atl loforda. — 3) Sc
Byggnadsstil.
BYGGNADSTIMMER, n. 3. sing. Stockar,
upphuggna al’ begagnas till upptimrande af hus.
BYGGNA’ SVIRKE, n. 4. sing. Virke, större
och smärre, som begagnas till byggnadsbehof.
BYGGNADSVÄG, rn. 2. sing. J b., advcrbiall
uttryck, som betyder: hvad byggande beträffar.
I b. är han temligen erfaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
