Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Byggnadsväsende ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
BYG
BYT
BYGGNADSVÄSENDE, n. 4. Allt hvad som
angår allmänna byggnaders uppförande, vård och
underhållande. Brukas endast i bestämd form.
BYGGNADSÄMNEN, n. 4. pl. Se
Byggnads-malerialier. Brukas sällan i sing.
BYGGNING, f. 2. 1) Boningshus. Brukas
icke gerna om större stenhus, icke hcller om
mycket små och dåliga boningshus eller om
uthus; vanligtvis om bättre byggda boningshus af
trä och smärre stenhus. — Syn. Se Hus. — 2)
Byggande, Förekommer i denna bem. nästan
endast i sammansättningar; se t. ex. följ. ord. Ingår i
några sammansättningar, såsom Ilufvudbyggning,
Flygelbyggning, m. fl. [Bygning.]
BYGGNINGABALK, m. 2. Den
hufvudafdel-ning af svenska lagen, som handlar om hvad
iakttagas bör i afseende å byggande af hus, &c.
BYGGN1NGSGRUS, n. 5. Grus, som
begagnas till murbruk vid byggnaders uppförande.
BYGGNINGSHJELP, se Byggnadshjelp.
BYGGNINGSINTENDENT.–––––tänndännt,
m. 3. Embetsman, som har tillsyn öfver kronans
byggnader och högsta öfverinsecndet vid
nybyggnader och reparationer af sådana.
BYGGMNGSKOLLEGIUM, se Embcts- och
Byggnadskolleqium.
BYGGNINGSLÖN, f. 3. Förmåner, som
bestås mästare vid bruk för all småbyggnaden till
verkens och blåsinrättningarnes vidmakthållande,
m. m.
BYGGNINGSMATERIALIER, se
Byggnads-malerialier.
BYGGNINGSMÅLARE, m. S. (mindre brukl.)
Handlverksmålare, som har till yrke att måla i
boningsrum, o. d.
BYGGNINGSORDNING, f. 2. 1) Stadga,
innehållande föreskrifter om hvad som iakttagas bör
i afseende å byggnader i en stad. — 2) Se
Byggnadsordning.
BYGGNINGSPLATS, se Byggnadsplals.
BYGGNINGSPOLIS, — is, m. 3. 1) Den del
af allmänna polisen, som har att vaka öfver
byggnadsordningens efterlcfnad. — 2) Samtcliga de
personer, hvilka denna skyldighet åligger.
BYGGVURM, m. 2. 1) öfvcrdrifvet tycke för
att bygga. — 2) Person, som är öfvcrdrifvet road
af att bygga.
RYK. m. 2. 4) Bykning. Hafva b. för sig.
Hafva kläder pä b-en. Der i huset äro två
stora b-ar om året. — Syn. Se Bykning. —
2) Kläder, som på en gång bykas. B-en gick lill
sex pund. — Syn. Bykkläder.
BYKA, v. a. Rena förmedelst behandling med
lut i bykkar. Säges om linne, isynnerhet gröfre;
äfv. om väf och garn. Brukas äfven ganska ofta
absolut, t. ex.: B. är om vintern ell besvärligt
göra. — Syn. Tvätta. — Bykande, n. 4.
BYKE, n. 4. (pop. o. fam.) Se Pack.
BYKERSKA, f. 4. Qvinna, som byker.
BYKKAR, bykkår, n. 5. Kar, hvari vid
bykning de orena kläderna läggas, för alt låta
lu-tcn flera gånger rinna derigenom.
BYKKLÄDER, m. 3. pl. Sc Byklinne.
BYKKÄRING, f. 2. (pop. o. föraktl.) Äldre
qvinna, sorn byker.
BYKLINNE, n. 4. sing. Kläder, linne, som
skall bykas, är på byk eller nyss blifvit
färdig-bykt.
BYKNING, f. 2. Samtcliga förrättningar, då
man byker. — Syn. Bykande, Byk, Tvätt,
Tvättande, Tvättning.
BYLAG. se Byalag.
BYLL, m. 3. sing. Örtslägte, med enkla,
skiftevis sittande blomflockar och smala, gräslika blad.
Buplcvrum.
BYLTA, v. a. 4. Brukas endast i förbindelse
med vissa partiklar, såsom: B. in, ihop, se
Inbytta, Hopbylta. B. pa, hänga mycket kläder
på någon, så att han blir lik ell bylte. B. på
sig mycket kläder.
BYLTE, n. 4. En hop tätt och utan ordning
sammanlagda och vårdslöst omlindade kläder. Eli
b. af bykkläder, af linne. Han ladc ihop sina
kläder i ell litet b.
BYORDNING, f. 2. Emellan samtliga byamän
öfverenskommen och af häradsrätt stadfäst
författning, rörande etl byalags angelägenheter, såsom
väghållning, stängsel, m. m.
BYRA, v. n. 4. (pop. o. fam.) Glimma under
askan.
BYRIL, m. 2. En folkdans i södra Dalarne.
BYRÅ, by’rå*, m. 3. (fr. Bureau) 4) a)
Skrif-pulpel. — b) Liten dragkista, med eller utan
klaff. Ingår i sammansättningen:
Fruntimmers-byrå. — 2) a) Embetsrum. En ministers b. —
b) De arbetande i ett embetsrum. — c)
Arbetsrum för en tidningsredaktion. — d) Samtliga
personer, som der arbeta [Bureau.]
BYRÅCHEF, by’råschä’f, m. 3. Förman i en
embetsbyrå. Embctsförnian. [Bureauchef.]
BYRÅKRAT, - - åt, m. 3. En, som utöfvar,
är vän af eller förfäktar cmbelsmannaväldet. [-[Bu-reaucrat.]-] {+[Bu-
reaucrat.]+}
BYRÅKRATI,–––––-ti’, f. 3.
Embetsmanna-väldc, utöfvadt till förfång för både folk och
regering. [Bureaucratie.J
BYRÄTT, m. 3. Lägre domstol i en större
by, såsom utrikes på många ställen förefinnes.
BYSATT, pari. pass, af Bysälla. Fängslad
för skuld. Brukas nästan som adjckliv, stundom
äfv. substantivt, t. ex.: En b. person. De b-es
olyckliga öde.
BYSKRÅ, n. 4. Skråförening emellan
inbyg-garne i en by. Finnes på åtskilliga orter i
Sverige.
BYSSA, f. 4. 4) Sc Bössa. — 2) Gamla
benämningen på kanoner.
BYST, m. 3. (fr. Baste) Bröstbild. [Buste.]
BYSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla) Låta
insätta i fängelse för skuld, genom laga utslag af
vederbörande myndighet. — By sällande, n. 4.
o. By sättning, f. 2.
BYSÄTTNINGSHÄKTE, n. 4. Fängelse, der
bysatta personer förvaras. — Syn. Gäldstuga,
Gäldstuguhäkte.
BYSÄTTNINGSTVÅNG, n. 5. Det tvång alt
gälda sin skuld, som en tredskande gäldenär
genom bysättning anses vara underkastad.
BYSÄTTNINGSUTSLAG, n. 5. Utslag af
vederbörande myndighet, i kraft hvaraf en
skulde-när, som ej gitter betala sin skuld, skall insättas
i fängelse, tilldcss skulden blifvit betalt.
BYTA, v. a. 2. 4) Till annan person aflåta
en sig tillhörig sak, icke mot penningar, utan
emot en annan honom tillhörig sak. B. vara mot
vara. B. häst, hall, rock, Ijensl med någon.
B. häslar. Brukas ofta absolut, t. ex.: Han gör
aldrig annat än byter och skojar. B. jemnl
om jemnl, vid bytet icke gifva något emellan.
(Talesätt) Jag vill ickc b. med honom, henne,
o. s. v., vill ickc byta tillstånd, läge, ställning,
vilkor med &c. B. sig ItH ell. b. lill sig,
genom byte crhålla, t. ex.: han bylte sig lill, bylte
lill sig en landlegendom mol ell hus i släden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
