Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bättre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄT
vanart. Gossen är mycket vanartig, men vi
skote hoppas, att han b-r sig. — Syn. 8c
Förbättra sig. — b) (teol.) Ångra sina synder och
med tron omfatta nåden i Christo. — B-s, v. d.
Blifva bättre. Brukas isynnerhet om sjuka. Han
b-s ögonskenligen. Ilons helsa b-s med hvar
dag. — Syn. Sc Förbättras.
BÄTTRE, a. i. Kompar. af God. 4) (vid
jemförelse) Mera god, mera duglig, frisk, nyttig,
tjenlig, &c.; förträffligare. Den här kakan är b.,
än den der. Han vill rara b. än andra. All
hafva ell godt samvete är b. än guld. Del är
b. all tiga, än illa lala. Brukas ofta i denna
mening absolut, t. ex.: Den sjuke är, blir b.,
hans helsa återkommer, sjukdomen aftager. Han
visste intet b., han förstod icke att göra eller
tala på bättre sätt. Blifva allt b. och b., tilltaga
i godhet, duglighet, o. s. v.; äfv. (iron.) allt mer
och mer förvärras: blifva allt mera vidrig, olycklig,
löjlig, o. s. v. — 2) (utan bestämd jemförelse) Som
öfverlräffar mängden; god, duglig, tjenlig, nyttig.
Varor af b. beskaffenhet äro merendels lätta
alt afytlra. En b. karl, ett b. fruntimmer,
som befinner sig i bättre omständigheter och
anses äga mer bildning än mängden. I samma
mening brukas äfv. B. folk, B. mans barn. Der
fins både b. och sämre. — Adv. På bättre sätt,
vis; i gynnsammare, lyckligare läge, tillstånd. Han
skrifvcr b. än alla de andra. Jag mår b. i
dag. Här befinner jag mig b. än der. Han
vill förstå allting b., vill vara klokare än andra.
Så mycket b., dess b., ännu bättre, t. ex.: Kan
du komma tidigt, så är del så myckel b. Det
skadar icke all få uppmuntran: arbetet går
då så myckel b., dess b. Ju förr, dess b. —
B. upp, ännu bättre, förträffligare, t. ex.: Detta
vin är godt, men rhenskl är ändå b. upp. B.
upp har jag sett.
BÄTTRING, f. 2. 4) (i allmänhet) öfvergång
ifrån ett dåligt tillstånd till ett bättre. Brukas
mest i fråga om sjuka. Ändtligcn har b. inställt
sig i hons sjukdom. — Syn. Förbättring. — 2)
a) (i moralisk mening) Själens förbättring;
öfver-gifvande af fel, last, vanart. B. är sällan all
hoppas af den, som af naturen är böjd för
det onda. Han är myckel lättsinnig och
tanklös, men vi skole hoppas b. med liden. Göra
b., bättra sig. Göra bot och b., se Bot. — Syn.
Förbättring. — b) (tcol.) re) Sinnesbeskaffenheten
hos den menniska. som ångrar sina synder och
med tron omfattar nåden i Christo. — fl) (uti
inskränkt mening) Sinnesbeskaffenheten hos den
menniska. som ångrar sina svnder.
BÄTTRING SMEDEL. n. k Medel till
bättring (i moraPsk och teologisk mening).
BÄTTRINGSSTRAFF. n. 3. Straff, som
åsyftar eller bereder den straffades andeliga förbättring.
BÄTTRINGSTANK AR. m. 2. pl. (i kyrklig stil)
Tankar på alt göra bättring.
BÄTTRINGSVÄG, m. 2. sing. Vara på b-en,
under tillfrisknande.
BÖCKLING, m. 2. Rökt vassbuk, sill ellcr
ströming.
BÖDEL, m. 2. pl. bödlar, (af fornnordiska
ordet B ödla, pina) Person, hvars befattning är
att verkställa kropps- eller dödsstraff, äfvensom
(i vissa länder ännu) alt niartera dem, som skola
tvingas till bekännelse. — Syn. Skarprätlare,
Mästerman. — 2) (fig.) Grym menniska. — 3) (nat.
hist.) Gammal benämning på Spanska flugan.
Anm. I äldre tider gjordes emellan Bodel och
Skarprätlare den skilnad, att den förre
verk
BÖJ 281
ställde vanärande, men den sednare icke
van-ärande straff.
BÖDELSDRÄNG ell. BÖDELSKNEKT, m. 2.
Bödelns eller skarprältarens medhjelpare.
BÖDELSSVÄRD, n. 5. Skarpslipadl svärd med
bred klinga, som af skarprällarc fordom
begagnades vid afrättningar.
BÖDELSYXA, f. 4. Bila, större än en vanlig,
som af skarprätlare begagnas vid halshuggningar.
BÖFFEL. m. 2. pl. böfllar. (krigslust.)
Fordom bruklig benämning pa vissa slags kanoner.
BÖFVEL, m. 2. pl. böflar. Brukas i
svordomar. med samma betydelse som Djefvul. Det var
b-n! Hvad b-n är del för slag? Det kan väl
b-n bli klok derpå. Brukas af somliga, hvilka
derigenom tro sig svärja på elt mera hyfsadt salt,
och ofia nästan skämtvis.
A n m. Ordet torde kunna anses som en
förvrängning af Biidet.
BÖGEL, se Bygel.
BÖJA, v. a. 2. 4) Förändra cn kropps figur
sålunda, att dess yta på någondera sidan mer ellcr
mindre krökes inåt, ulan all delarnes
sammanhang derigenom upphafvos. B. en gren, en qvisl.
B. en bandqrisl till etl tunnband. B. armen.
B. knäet, då man går. Den lunga bördan
böjer hans ryqg, hans kropp. B. knä, falla på
knä. — B. af, sc Afböja. B. någol efter elt
annat, så all det antager samma form, krökning.
B. fram, fråmål, böja något så. alt det kommer
längre fram. B. ihop, in, nSd, se Hopböja. åcc.
B. om, omkring, se Kringböja B. på något,
hålla på att böja något. B. på’, böja mer eller
hårdare. B. tillbaka, tillsamman, undan, sc
Tillbakaböja, Sammanhöja. Undanböja. B. upp,
ul, ö fver, se Uppböja, &c. — Syn. Bända,
Kröka. — 2) Luta. B. hufvudel. Neutralt
säges äfv.: B. på hufvudel, hvarmed då förstås en
lindrigare lutning, något mer än en nickning. och
ofta såsom tecken till helsning ellor bifall.
Figur-ligen säges: Sorg, bekymmer, lidanden o.’ s. v.
hafva böjt hans hufvud, gjort honom nedslagen.
— Syn. Sc Luta. — SHfig.) a) Nedtrycka.
mod-Fålla. göra nedslagen. Ålderdomens börda, åren,
sorg och lidanden hafva böjt honom. Låla?b.
sig af olyckan. — Syn. Se Nedtrycka. — b)
Beveka. (•vertala. genom lämpa förmå. B. någon
till medlidande, Ull eflcrqifl. B. någon till
lydnad. B. ens sinne till del goda. Låta b.
sig. låta rätta sig. vara lyd’g. läraktig. — Syn.
Se Förmå. — 4) (gram.) Gifva etl ord förändrad
form, för att derigenom beteckna någon
modifikation af dess begrepp. B. ell ord. Låta b. sig.
kunna böjas. — Syn. (för nominer) Deklinera.
(för verber) Konjugera. — 5) B. rösten, öfvergå
från en ton till en annan. Lätt kunna b. sin
röst. — 6) (ridk.) B. hästen, genom handens
starkare tryckning på ena slångtygeln vända
hästens hufvud åt den sidan. — B. sig, v. r. 4)
(om menniskor) Kröka öfra delen af kroppen, då
man står ellcr sitter (icke i liggande ställning).
B. sig under bördan, under oket. (Fig.) B. siq
under oket, tåligt underkasta sig tvång och
träl-dom. B. sig i sloflcl för någon, betyga någon
sin underdåniga vördnad; äfv. helt och hållet
underkasta sig ens godtycke, makt, välde. B. sig
efter något, luta sig ned, för att upptaga något.
(Fig.) B. sig efter någon, efter någons vilja,
etc., lämpa, rätta, foga sig derefler. B. sig fram,
framåt, néd, lillbåka, iindan, ul, kröka, luta
sig fram, o. s. v. B. sig öfver någon, luta sig
öfver. — 2) (om liflösa ting) Krökas till följe af
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
