Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Böjande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
BÖJ
BÖN
yttre inverkan. Grenen b-jer sig under bördan
af sin frukt. Brädet b-jer sig på midlen
under tyngden.
BÖJANDE, n. 4. Handlingen, då man böjer.
BÖJD, a. p. 3. (af Böja) Som har böjelse,
benägenhet. Har alltid i följe någon af
propositionerna för, lill med nomen eller verb i infinitiv
med att. Vara b. för arbete, för dryckenskap,
för spel. Vara b. för, lill del goda, onda. De
fleste af domrarne voro böjde för mildhet, för
att frisäga honom. Jag känner mig nu b. till
att arbeta. Jag vore väl b. alt, lill all gå ul,
om del vore vackrare väder. — Anm. Till
brukas sällan utom med efterföljande infinitiv. —
Syn. Benägen (för), Bcgifven (på). Fiken, Lysten,
Begärlig (orter).
BÖJELSE, f. 3. 4) Viljans, hågens och
önsk-ningarnes riktning åt något visst mål, till följe af
en inre drift. Följa, molslå, kufva sina b-r.
Dygdi ga, lasl fulla b-r. Han har ej gjort det
af egen b. Hafva b. för del goda, onda, för
spel, dryckenskap, ulsväfningar, o. s. v.
Hafva b., god b. för studier, för snickeri, för
sjömansyrket, o. s. v. — Syn. Begär, Anlag,
Benägenhet, Begifvenhel. — 2) Tycke för cn person
af andra könet, utan att det ännu nått till höjden
af passion. Hafva, känna, nära b. för någon.
— Syn. Se Kärlek.
BÖJLIG, a. 2. 4) Som låter böja sig, utan
att brista. En b. gren, telning. Bandqvislar
måste vara myckel b-a. — Syn. Smidig. — 2)
(fig. i fråga om rncnniskor) a) Som rättar sig efter
andras vilja, gerna låter rätta, lära, leda sig. En
b. karakter, natur, ctl b-l sinne. Ell sinne, b-l
(Ul det goda. — b) Som lätt låter öfvertala sig
att afslå från sin föresats. — 3) (om
mcnnisko-rösten) Som med lätthet Öfvergår ifrån en ton till
en annan. En b. rösl, stämma.
BÖJLIGHET. f. 3. Egenskapen att vara
böjlig. a) En trädtelnings b. — b) (fig.) Sinnets,
karaklcrens b. — c) Röstens b. — Syn.
Smidighet.
BÖJ MUSKEL, m. 3. pl. — muskler, (anat.)
Muskel, hvarmedelst cn lem böjes.
BÖJNING, f. 2. Handlingen, då man böjer
(i bem. 4, 2, 4 o. 3). a) En grens b. Armens,
knäcls b. B. på armen, knäet. — b)
Hufvu-dels b. Göra en b. på hufvudet. — c) Eli
ords b. B-en af etl ord. — d) Röstens b. —
Syn. a) Böjande, Krökande. Krökning. b)
Lutande. Lutning, c) Flexion; (för nomen)
Dekli-nerandc, Deklinering; (för verb) Konjugerande. —
2) Böjdt ställe. — Syn. Båge, Krökning, Knä.
BÖJTLA, v. a. 4. (af t. Beulcl, påse) (farm.)
Sikta genom cn mycket fin duk, löst hängande,
så att den bildar cn påse.
BÖJTLING, f. 2. (farm.) Förrättningen, då
man böjllar.
BÖJTS, m. 3. Ett slags holländsk sillfiskarbåt.
BÖJ TÅNG, f. 3. pl. — länger. (lekn.) Tång,
hvarrned bleck och metalltråd böjes.
BÖKA, v. n. 1. o. 2. Säges om svin, då de
med trynel upparbeta gräs och örter med
rötterna ur jorden och förstöra gräsvallen. B. upp,
se Uppböka. — Bökande, n. 4. o.
Rökning, f. 2.
BÖLA, v. n. 1. 4) Säges om det läte, som
tjurar, oxar, kor oeh kalfvar hafva. — Syn. Rårna.
— Anm. BÖla säges oftare om tjurar och oxar,
Rårna mer om kor och kalfvar. — 2) (fig. fam.)
a) Låta som cn tjur, oxe. — b) Högljudt gråta
4>ch jemra sig. — Bölande, n. 4.
BÖLAPA, f. 4. Ett slags apa af
Slingerapor-na (Hclopitckcrna), med utomordentligt stark
sling-svans, pyramidformigt hufvud, hög, bakåt lutande
panna, stora öron, framstående och med skägg
försedd haka,, samt ctl bölande läte. Kallas äfv.
Vrålapa. Stenlor.
BÖLARE, m. 5. (gam. krigsk.) Mörsare, som
kastade stenar från 2 centners till 10 punds vigt.
BÖLD, m. 3. Samling af var på något ställe,
invertes eller ulvcrtes, i cn mcnnisko- cller
djurkropp. Det har slagit sig till b., det onda i
kroppen har samlat sig till en böld. B-en
mognar, spricker, går hål. Ingår i flera
sammansättningar, såsom: Blodböld, Bröstböld, Lungböld,
m. fl., hvilka ses på sina ställen. — Syn. Bulnad,
Bolde.
BÖLGRODA, se Oigroda.
BÖLJA, f. 4. Stor, kullrig, långsträckt
upphöjning på ytan af upprördi vatten (i haf, sjö,
flod). En skyhög b. Hafvels b-jor gå alltid
tre och tre. Gå i b-jor säges äfv. flgurligen om
det, som på ylan har cn rörelse, liknande vattnets
i cn af storm upprörd sjö, t. cx.: Säden går i
b-jor. I poetisk stil säges äfv. fig.: Källans
spegelklara b., dess spegelklara vatten, yta. —
Syn. Våg.
BÖLJA, v. n. 4. Gå i böljor, i vågor.
Brukas mest i figurlig mening om sädesfält och stora
folksamlingar, helst i part. akt. Etl b-nde
sädesfält. En b. mcnniskomassa. —
Böljande, n. 4.
BÖN, f. 3. 4) (i allmänhet) ödmjuk anhållan
alt af nåd eller ynnest erhålla något, få tillåtelse
till något. En ödmjuk, underdånig b.
Framställa en b. lill någon. Jag har cn b. lill er,
bevilja mig den. Han har gjort del på min b.
— Syn. Se Begäran. — 2) (i kyrklig mening)
a) En helig förrättning, i hvilken menniskan rncd
ödmjukhet och förtroende höjer sitt hjerta till Gud
och anropar honom om andeliga eller lekamliga
välgcrningar. Förrätta sin b. Gud har hört
min b. Göra, förrätta b. Vara sladd i b.,
i b. lill Gud. — Syn. Åkallan. — b) Offentlig
och högtidlig förrättning, hvarvid flera mpnniskor
samfällt bedja lill Gud, vanligtvis efter något visst
formulär, som antingen af någon föreläses eller
lyst upprepas ur minnet. Förrätta, hålla b.,
såsom prcsl tjenstgöra vid elt sådant tillfälle.
Gå i b-en. Bivista b-cn. Man håller på att
göra b. 1 eftermiddag kl. 4 gnres b. i kyrkan.
Ringa till b. — Syn. Bönlörrattning, Bönslund.
— c) Formulär, hvarefler man beder lill Gud,
enskilt cller offentligen. Herrans R. B-en
Fader Vår. De sju b-erna i Fader Vår. Första
b-en i F. V. B-crna i kyrkohandboken. B-er,
som läsas af preslen på predikstolen. Ingår i
åtskilliga sammansättningar, såsom: Morgon-,
Afton-, K yrko-, Nattvardsbön, m. fl. — Syn.
Bön-formulär.
BÖNA, f. 1. 1) a) (i allmänhet) Frukten af
något slags bönväxt, t. cx. Bondböna, Hästböna,
Krypböna, Kaffehöna, Sojaböna. Turkisk b., se
Störböna. — b) Frukten af Vätska Bönväxten
(Vicia Faba), hvaraf bästa sorten kallas Välsk
Windsorböna, den sämre Bondböna cller
Åkerböna. — 2) (veterin.) Liten knopp på gomfållorna i
hästens mun. — Bönor, i plur., har i allmänhet
qvantitativ betydelse, och förslås dermed: Välska
bönor i större eller mindre mängd, antingen: a)
sjelfva växten, på land eller åker, eller äfven
upptagen och ställd till torkning; cller: b) den
ur-spritade frukten, dels torr och förvarad såsom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
