Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dagslända ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAG
DAH
307
vara rädd att visa sig offentligt, sky
offentligheten. — Syn. Dag, Dager, Ljus, Offentlighet.
DAGSLÄNDA, f. i. Insektslägte af
Sländor-nas Ordning, hvars larfver lefva i sjöar och åar,
2 till 3 år, samt begifva sig emot
utvecklingstiden, utan att undergå förvandlingen till puppor,
upp till vattenytan, hvarvid den fulländade sländan
ulkryper ur larfhuden och flyger sedan oupphörligt
omkring öfver vattnet, äter icke, utan blott parar
sig, lägger ägg och dör, ofta inom ett djgn,
stundom inom några få solskenstimmar. Kallas äfv.
Dagfluga. Endagsfluga, Endagskräk. Ephemera.
DAGSLÄNGD, f. 3. Den olika längden af
hvarje dag i året, sådan den i almanackan
an-gifves.
DAGSLÖN, se Daglön.
DAGSMARSCH, m. 3. Marsch af trupper, som
göres under loppet af en dag. [- marche.]
DAGSMIDJA, f. 1. Solvärmans kraft att
upptina snö och is, vid middagstiden, mot slutet af
vintern.
DAGSPENNING, m. 2. sing. Den lön, som
gifves en arbetare för en dags arbete. Jfr.
Daglön. Gifva en arbetare 36 sk. i d. Få så
och så mycket i d. Arbela för d., för visst om
dagen.
DAGSPISNING, f. 2. Daglig kost, som bestås
arbetare, fångar, o. s. v. Brukas med särskilt
afseende på den olika mat, sum olika dagar i
veckan tillagas.
DAGSPISMNGSORDNING, f. 2. Den
särskilta ordning i afseende på olika mat för de
sür-skilta dagarna i veckan, som finnes antagen i
kaserner, vid arbetshus, fängelser, o. s. v.
DAGSPLÖJA, f. 4. Så stor rymd af åkern,
som kan medhinnas att plöja på en dag.
DAGSRAND, f. 3. sing. Den ljusa rand,
som visar sig vid horisonten, när dagen börjar gry.
DAGSREGN, n. 5. Regn, som påstår en hel dag.
DAGSRESA, f. 4. 4) Det vägstycke, som man
under en längre resa tillryggalägger under loppet
af en dag. Göra långa, korta d-or. — 2) Så
långt stycke väg, som inan under loppet af en dag
kan hinna a:t Tärdas.
DAGSSANNING, f. 2. Dagklar sanning.
Brukas mindre ofta. I hvardagsspråket säges oftare:
Dag sanning, Dagandc s., Dagsens s.
DAGSVERKARE, m. 5. 4) En, som gör
dagsverke, går till, på eller ifrån d. Vi mötte
några d., som skulle gå Ull, ifrån herrgården.
Huru många d. har du i dag på gärdet? —
2) (mindre egcntl.) Arbetskarl. — 3) (fig. fam.)
Person, som förrättar någol mödosamt och träligt
arbete, som håller i med sill arbete från morgon
till qväll. — Syn. Träl, Arbetsträl.
DAGSVERKE, n. 4. 4) Arbete för en dog,
som till följe af åliggande skyldighet förrättas åt
en person (fysisk eller moralisk), antingen med
eller utan Ök. Göra d. åt ägaren af en
herrgård, ål en kyrkoherde, ål kronan, o. s. v.
I Frankrike äro d-en afskaffade, i Sverige
bibehållas de ännu. Gå på d., förrätta
dagsverksarbete. Gå i d., göra elt dagsverke (på herrgård,
o. s. v.). Han är skyldig all utgöra så och så
många d-en af hemmanet, af torpet. — Ingår
i åtskilliga sammansättningar, såsom: Mans-,
Qvin-no-, Karl-, Dräng-, ökedagsverkc. — 2) Arbete
af hvad beskaffenhet som helst, som förrättas
under loppet af en dag. / morgon får jag ell
dugligt d. med tabellernas upprättande.
DAGSVERKSBONDE, m. 3. pl. — bönder.
4) Bonde, som är på dagsverke, för tillfället gör
dagsverke. — 2) Bonde, som är skyldig all göra
dagsverken.
DAGSVERKSHJON. n. 5. Person, karl eller
qvinna, som är på dagsverke.
DAGSVERKSKARL, m. 2. 4) Karl, som är
på dagsverke. — 2) (mindre egenll.) Arbetskarl.
DAGSVERKSQVINNA, f. 4. Qvinna, som är
på dagsverke.
DAGSVERKSSKYLDIG, a. 2. Pligtig,
förbunden alt utgöra dagsverken. D. bonde.
DAGSVERKSSKYLDIGHET, f. 3. Förbindelse,
som åligger någon, alt ulgöra dagsverken. D-en
är i Frankrike afskaffad.
DAGSVERK STORP, n. 5. Torp, hvars
inne-hafvare är skyldig all göra dagsverken.
DAGSÄTTNING, f. 2. (föråldr.) Se Skymning.
DAGTALS, adv. Somliga dagar efter en tids
mellanskof. D. är han frisk och d. dålig.
DAGTINGA. v. n. 4. 4) Underhandla med
fienden om uppgifvandet af en fästning. D. med
fienden. (Fig.) D. med sin pligl, sill samvete,
låta förleda sig att handla mot pligt, samvete. —
Syn. Kapitulera, Underhandla.
DAGTINGAN, f. sing. indef.
4)Öfverenskommel-se om fästnings uppgifvande. — 2) Vilkorcn derför.
— Syn. (för bem. 4 o. 2) Kapitulation. — 3) (fig.)
Underhandling. D. med sill samvete. Jfr.
Dag-Unga.
DAGTINGNING, f. 2. 4) Underhandling om
en fästnings uppgifvande. — 2) Se Dagtingan.
DAGTJUF, m. 2. pl. — tjufvar. (mindre
brukl.) En, som förnöter dagen i lättja. Nästan
liktydigt med Dagdrifvare; Dagtjuf är dock mer
omfattande och inbegriper alla lättingar, äfv. dem,
som sofva bort dagen. — Syn. Se Lätting.
DAGTRAKTAMENTE, dågtracktamä’nnle,n.4.
Godtgöring i penningar efter visst för dagen till
embets- och tjenstemän för deras utgifter under
resor och vistelse på främmande orter, i och för
tjensteåligganden. Kan äfv. brukas i fråga om
personer, som äro i enskilt mans tjenst, såsom
inspektörer, fogdar, m. fl.
DAGUERRÖTYP, dagärråly’p, m. 3. (fr.
Da-guerrolypc) Bild af ell föremål, erhållen genom
solljusets verkan, och medelst en försilfrad
kopparplåt. Har sitt namn efter uppfinnaren, franska
kemisten Daguerre.
DAGUERROTYPI, dagärråtypf, f. 3. Konsten
att dnguerroltpisera. [— pie.]
DAGUERROTYPISERA, dagärråtypiscra, v.
a. 4. Afbilda föremål genom solljusets verkan,
medelst en försilfrad kopparplåt. —
Daguerro-typisering, f. 2.
DAGVAKT, f. 3. 4) (i allm.) Vakt, som
hålles om dagen. — 2) (sjöt.) Benämning på vakten
ifrån kl. 4 till 8 om morgonen, om bord på elt farlyg.
DAGVARD, m. 2. (föråldr.) Se Frukost.
DAGVATTEN, n. S. Vatten ifrån atmosferen
eller kringliggande vattendrag, som intränger i en
grufva.
DAGVIS, adv. Beräknadt efter dag, för dag.
Betala d.
DAGVÄLJARE, m. S. (föga brukl.)
Vidskeplig person, som tror, att man, för atl lyckas i etl
förelag, bör välja vissa dagar, som anses
lyckosammare än andra.
DAGÖPPNING, f. 2. Gruföppning, schakt,
som ligger i dagen.
DAHLIA, f. 3. pl. — 1ier. Blomslerväxt frän
Mexiko, som odlas i trädgårdarna för sin höga
prydliga växt och sina praktfulla blommor. Kal*
las äfv. Georgina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
