Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Danebrogsman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAN
DAN
311
DANEBROGSMAN, då–månn. m. 5. pl.
— män. Ledamot af Danebrogsorden i 5:te
klassen, som fatt riddarlecknet i silfver.
DANEBROGSORDEN, då–å’rdn, m. 2. pl.
— ordnar. Dansk riddarorden, så kallad efter
Danebrog (se d. o. 1), och stiftad af konung
Waldemar II år 1219.
DANEBROGSR1DDARE, då–ndd–, m. 5.
Riddare af Danebrogsorden.
DANELSE, f. 3. Se Daning.
DANGLA, v. n. 4. (pop.) Se Dingla.
DANING, f. 2. 4) Bildande, skapande.
Verl-dens d., dess skapelse. — 2) (i moralisk mening)
Bildande, utbildning. Hjertats, [örståndets d.
— 3) Naturlig beskaffenhet. Menniskokroppens,
djurens, växternas d. Menniskosinnels d. —
Syn. Se Natur.
DANINGSKRAFT, f. 5. Se Bildningskrafl.
DANK, m. 2. Mycket tunt talgljus, af sämre
talg, som brukas i kök o. s. v.
DANK. (pop. o. fam.) Slå d., tillbringa sin
tid i sysslolöshet och lättja. Gå och slå d.,
drif-va omkring utan sysselsättning.
DANKA, v. n. 4. (pop. o. fam.; mindre brukl.)
Förekommer i uttrycket: Gå och d., gå och slå
dan k.
DANKER, m. 2. sing. Dagdrifvare. — Syn.
Se Lätting.
DANNEBROG, se Danebrog.
DANNEMAN, m. 5. pl. — män.
Landtbru-kare af bondeståndet. Bedlige danneman! —
Syn. Se Bonde, 2.
Anm. Ordet härleder sig af del gamla
Dändis-madr (af Dd ndi ypperlig, och Madr, man),
betyder således egentl.: en svarsgod och laggild
man, — en hel karl, såsom man i dagligt tal
säger, — en i allo hedervärd man. Då man
fordom, vid våra nordiska förfäders bröllop,
drack dannemannens och danneqvinnans skal,
menades dermed det nygifta parets skål.
DANNEQVINNA. f. 4. Qvinna af
bondeståndet. — Jfr. Anm. under Danneman.
DANS, m. 2. o. 3. 4) (plur. danser) Ett i
mcnniskans natur grundadt uttryck af glädje, som
ger sig tillkänna genom hoppande rörelser och
svängningar med kroppen, i viss takt, med afmättd
steg och merendels efter sång eller musik. D-en
hör lill de mimiska konsterna och indelas
vanligen i två slag: Sällskapsdans och
Teatralisk dans, lill hvilken sednare Balletten
hörer. D. på lina. Utföra en d. Gå främst i
d-en, föra an d-cn. Gå ell. träda i d-en, äfv.
(gam.) Irå d-cn, börja att dansa. (Ordspr.) Del
går som en d., ganska lätt, fort. — 2) (utan
plur.) Konsten att dansa. Taga lektioner i d.
— Syn. Danskonst. — 3) (pl. danser) Särskilt
afdelning af elt offentligt dansnöje, upptagande
hela den tid, hvarunder antingen en ensam person
eller flere dansa på en gång. Huru många d-er
har du dansat? Jag har endast dansat två
d-er. — 4) (pl. danser) Art af dans. Del gifves
många olika slags d-er, såsom l.ex.: fransäs,
vals, polka, polska, o. s. v. Allvarsam, ädel,
lättsinnig, svår, konstig, vacker, glad d. Ingår
i åtskilliga sammansättningar, såsom: Krigsdans,
Fackeldans. — Syn. Dansart, Dansslag. — 5)
(pl. danser) Melodien lill sådan särskilt art af
dans. Spela upp en d. Spela d-cr. — Syn.
Dansstycke, Dansmelodi. — 6) (pl. dansar) Gille,
tillställning för nöje skull, hufvudsakligen för att
roa sig med dans. Brukas isynnerhet orn lägre
folkets nöjen af detta slag samt om anspråkslösa
sådana tillställningar hos cnskilta personer af de
högre stånden. I sednare fallet säges dock
vanligare Bal. — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom: Bröllopsdans, Bonddans, m. fl. Ställa lill
en d. Vara bjuden på d. Tjenslefolket var
i nall på d. Hon har var il på 4 d-ar i höst.
— 7) (fig. fam.) Händelse, hvarvid mycken häftig
kropps- eller sinnesrörelse förekommer; äfv. aga.
tuktan, tillrättavisning. Om du icke lyder, skall
du få se på annan d. — Syn. Lek. — 8) St.
Veils d., se Danssjuka, 4.
DANSA, v. n. o. a. 4. 4) (neutralt och aktivt)
I viss takt, med afmätta steg och merendels efter
sång eller musik göra hoppande rörelser och
svängningar med kroppen, i allmänhet för att
uttrycka glädje eller för att muntra sig. D. fritt,
tvunget, med behag, väl, illa. D. eflcr sång,
efter musik, efter ell instrument, efter en
violin, etl fortepiano. D. fransäs, polka, polska,
mazurka, hålla på att dansa fransäs, Jcc.; äfv.
vara öfvad i konsten alt dansa dessa danser. D.
en dans, fransäs. en polka, o. s. v., deltaga i
en dans (bem. 3). en fransäs, o. s. v. D. sig lill
lungsot, genom öfvcrdiifven dansning ådraga sig
denna sjukdom. D. på lina, balansera på spänd
lina med afmätta steg, i takt och efter musik,
under utförande af en mängd svåra hopp och
språng. (Fig. pop.) D. i galgen, blifva hängd.
(Fig. fam.) Låla någon d., förorsaka någon
mycket hufvudbry, ledsamheter. D. på rosor, efter
ens pipa, se under Ros, Pipa. — D. af, börl,
se Afdansa, Borldansa. — D. öm: a) åter
utföra samma dans; b) dansa, svänga omkring. —
D. omkring, under dans svänga omkring. D.
omkring, utföra en dans omkring något föremål,
t. ex. D. omkring en majstång. — D. pa,
dansa fortare; äfv. fortfara alt dansa. — D. ut, sluta
att dansa, t. ex.: Kl. 4 på morgonen hade man
d-t ut. — D. ö fver, på förhand i och för Öfning
utföra en dans, som sedan vid ett högtidligt eller
offentligt tillfälle skall dansas. — 2) (fig. fam.) a)
Häftigt, med slark fart kastas, drifvas, bortföras
i luften. Brukas för denna bem. endast i
förening med vissa partiklar, t. ex.: Han fick sig
en örfil, så alt hallen d-de af; del blåste så
starkt, all mössan flög af och d-de i strömmen.
Se Afdansa, Borldansa, m. fl. — Syn. Se Fara.
— b) Gå förlorad. Snart lärer sista slyfvern
d. för honom. Låla ens hufvud d., låta aflifva
någon genom halshuggning.
DANSANDE, n. 4. Se Dansning.
DANSARE, m. 5. 4) En, som håller på att
dansa. — 2) En, som både kan dansa och gerna
deltager i dans vid tillfälle. Är han d.? Nej,
han kan icke dansa; hans bror, dercmot, kan
väl, men dansar ändock aldrig, och är således
icke heller d.
DANSBJÖRN, m. 2. Björn, inöfvad att
dansa, som föres omkring och emot betalning visas
för allmänheten. ♦
DANSDOCKA, f. 4. 4) Docka, som genom
något slags mekanik sättes i rörelse på elt sätt,
alt det liknar dans, t. ex. i ett dockskåp, på en
marionett-teater, o. s. v. — 2) (fig. (am.) a) Ung
flicka, som har öfverdrifvet tycke för dans. — b)
Speord, som någon gång nyttjas om dansöser.
DANSERSKA, f. 4. 4) Qvinna, som håller
på att dansa. — 2) Qvinna, som både kan
dansa och dcltager i dans vid tillfälle. Jfr.
Dansare, 2.
DANSGILLE, n. 4. 4) Sluten förening af flera
personer, hvars ändamål är att då och då roa sig
med dans. — Syn. Danssällskap, Dansorden. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
