Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Damma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
DAM
DAN
du d-r så mycket. — 2) Flyga omkring i luften
som dam. Säges om åtskilliga fint söndermalna,
pulveriserade ämnen, såsom krut, mjöl, o. d. —
D. åf, bort, se Af damma, Borldamma, v. n. —
3) Vägen d-r, är så torr, att det fina stoftet
derpå far upp i luften, när man går, åker der.
Enbusken d-r. då han står i blomma, dess fina
frömjöl far i form af dam omkring i luften. —
V. a. Befria (möbler o. d.) från dam, med våt
eller torr trasa, med damborste. damviska,
dam-vippa. D. en möbel. Brukas ofta absolut, i
fråga om möblerna i ett eller liera boningsrum, t.
ex.: Skynda dig all d.; har du d-l än? —
D. af, bort, nfå, se Afdamma, &c. — V.
im-pers. Del d-r, dam far omkring i luften. Del
d-r på, från vägen. Del d-r på fältet, när
trupperna marschera fram. Hvad del d-r i rummel!
DAMMA, v. a. 4. II. 4) (skeppsb.) D. ell.
d. ihop, sammanfoga två eller flera trästycken på
längden, medelst tandlaskar. — 2) (fig. fam. o.
pop.) D. pa, slå någon, gifva dugtigt med stryk.
— Syn. Se Slå.
DAMMANDE, n. 4. 4) (I, v. impers.)
Företeelsen, då det dammar (på väg, gata, Tält, i rum).
— 2) (I) a) Handlingen, händelsen, då man
dammar (v. n. 1.). — b) (om krut, mjöl, m. fl.) Vissa
ämnens uppfarande i form af fint stoft i luften
och kringflygande der. — c) Vägens, enbuskens
d , jfr. Damma, I, 3. — 3) (I. v. a.) Befriande från,
borttorkande, bortskaffande af darn (III). — Syn.
Afdammande.
DAMMADE, m. 5. (gjut.) Verktyg af jern,
som brukas till att packa formsanden. Kallas äfv.
Formstölel.
DAMMARHARTS, n. 3. Ett slags hvit och
klibbig kåda, som utflyter ur rötterna af Agathis
loranthifolia; hårdnar efter några månader och
begagnas till lackfernissa.
DAMMIG, a. 2. 4) Betäckt, full med dam (III).
En d. rock, hall. D-a kläder, möbler. — 2)
(bot.) Säges om bladen på vissa växter, hvilka äro
öfvcrtäckta liksom med ett (int stoft.
DAMMIG HET, f. 3. Egenskapen att vara
dammig.
DAMMOLN. dåmm-må’ln. n. 5. Stor
myckenhet af dam (III) i luften, liknande elt moln.
DAM MOSSA, damm-massa, f. 4. (bot.) Ett
slags alg. Byssus.
DAM MUSSLA, dåmm-müssla, f. 4. Slägte af
dc bladgälade musslorna; tunnskabgt, äggrundt
söttvattcnsdjur. utan tänder, med stor fot,
hvarmed djuret kryper omkring i dyn. Anodonta.
DAM NING, f. 2. Handlingen, då man
dammar (<e Damma, I, v. a. och II, 4).
DAMQVAST, dåmmkvasst, m. 2. Bedskap i
form af cn qvast, som begagnas till att afdamma
föremål med.
DAMRÄNNA, dåmmrä’nna, f. 4. Ränna, som
vid ett vattenverk leder vattnet ifrån en dam (II)
till hjulhuset.
DAMSIKT, dåmmsfckt, m. 2. Fin qvarnsikt,
bvarmcd mjöl renas ifrån dam (III) och skräp.
DAMSIKTA, dåmmsfckta, v. a. 4. Medelst
damsikt rena mjöl eller krut ifrån dam (III). —
Damsiklande, n. 4. o. Damsiklning, f. 2.
DAMSPEL, dåmspcl, n. 5. Se Dam, I, 4.
DAMSPELARE, dåmspélare, m. 5. 4) En,
som för tillfället spelar dam. — 2) En, som är
öfvad i detta slags spel.
DAMSPELSKRONA, dåmspelskröna, f. 4. eller
DAMSPELSLILJA, dåmspelslillja, f. 4. En
art Kronlilja, med utmärkt vackra, rutiga
kron
blad, nästan liknande clt damspel. Växer vild vid
Upsala, der den kallas Kongsängslilja; eljest i
Sverige trädgårdsväxt. Fritillaria Meleagris.
DAMSTEN, dåmmstén, m. 2. (masm.) Häll
på framsidan af cn masugn, framför framstället,
och bredvid hvilken utslagshålct är anbragt.
DAMSVAMP, dåmmsvåmmp, m. 2. Se Bofisl.
DAMVATTEN, dåmmvattn, n. 5. Vatten, som
befinnes uti eller är hämtadl ifrån en dam (II).
DAMVERK, dämmvärrk, n. 5. Se
Dambyggnad.
DAMVIPPA, dåmmvippa, f. 4. Vippa,
vanligtvis af fjäder, som begagnas till afdammande af
möbler o. d.
DAMVISKA, dåmnivisska, f. 4. Viska utaf
hopbundna fina qvistar af säf o. d., sorn nyttjas
isynnerhet till kläders afdammande.
DAMVRÅ, dåmmvrå’, f. 2. (i plur. äfv. vrår)
Vrå, der dam (III) i mängd lägger sig.
DAMVÄG, dåmmva g, m. 2. 4) Väg, anlagd
öfver sumpig och morasig mark, ofvanpå en för
ändamålet ^ppkastad dam (II, 4). — 2) Väg
utmed en dam (II, 2).
DAN, dann, adj. 2. Förekommer ofta i
hvardagsspråket och skiftar i bemärkelsen allt efter
omständigheterna. Betyder egentligen: beskaffad
(ursprungligen af Danad, hvilket Jikalcdcs ingår
i de pronominclla adjektiverna: Sådan. Hurudan.
Likadan). Så dan (uttalas så dann) han ser ul!
hvad han är lilltygad! Du kan icke Iro, hvad
hon blef d.. när hon fick höra del, hvad hon
blcf illa vid, rädd; äfv. glad, hänryckl; äfv.
uppbragt. rasande. Han är så d. med henne, så
del kan ingen Iro! han är så betagen i henne,
&c. Del är så d-l med dem! dc äro så
betagna i hvarandra; äfv. de äro i brinnande oenighet
med hvarandra. Det var så d-l med del! man
var så ifrig dermed! man var så angelägen atl få
det gjordt, uträttadt, bcsörjdt. Del var så d-l
med honom! man fjäsade orimligt för honom.
Del är så d-l, så d-l! uttryck, som nyttjas vid
olika tillfällen, för atl beteckna något öfverdrifvet,
antingen gladt och lyckligt, ledsamt och bedröfligt,
cller förvånande. Del är icke lilel d-l nu, må
du Iro! nu står det till, må du tro! Del är för
d-l! det är för rasande!
DANA, adj. (egentl. gam. genitiv plur.)
Dan-skarnes. D. konungen, Danskarncs konung.
DANA, v. a. 4. Bilda, forma, skapa. Brukas
både i fysisk och moralisk mening, dock mest i
den sednare. Gud är det, som d-l alla
lefvan-dc varelser i verlden. Menniskan är så af
naturen d-d. Eli sinne, d-dt lill det goda.
D. hjerlal, förståndet, bilda dem. D. nya ord,
tillskapa sådana. — Syn. Se Bilda, 4. o. 4.
DANAABF, n. 5. (lag.) Arf efter den, som
dör utan slägtingar, och hvilket tillfaller kronan.
Anm. Ordet anses härleda sig ifrän del
fornnordiska Dainn, död, gen. Ddius (dödes), då det
sålunda egentligen belyder: Arf efter död man.
DANANDE, n. 4. Bildande, skapande.
DANDY, dånndy (efter engelska uttalet:
dänn-di), m. 3. (engelskt ord) En man af förmögenhet
och god härkomst, som umgås med folk å la mode
och gerna vill gälla för cn man af god ton. Har
i svenskan, mindre riktigt, fått bemärkelsen af
Sprätt, Modenarr.
DANEBROG, dånebrög. m. 3. sing. 4) En
för helig ansedd fana, som Danskarne brukade i
sina krig under medeltiden (af Brog, tyg, fana,
således egentl.: Danskarnes fana). — 2) D-en, se
Dancbrogsorden. (Danne —.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
