Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Darrnål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAR
DE B
313
hela hans kropp. D. i rösten, då ljudet icke är
jemnt, ulan mycket hastigt och oafbrutet vexlar
emellan högre och lägre, starkare och svagare lon.
DARRNÅL, f. 2. Nål, som på en spiralforniigt
vriden Iråd här något smycke, hvilket sålunda
darrar vid minsta rörelse af den person, som
dermed är prydd.
DARRPOPPEL, m. 2. pl. — popplar. En
mindre bruklig benämning på AspträdcL
DARR-ROCKA, f. i. Fisk af Rockornas
slägte, 1 */3 fot lång, med rund kropp, alldeles slätt
skinn, utan taggar, tjock stjcrt, klolika tänder
och emellan bröstfenorna ett rörformigt organ,
hvarmedclst den kan gifva elektriska slag. Finnes
i Atlantiska och Indiska hafven samt Medelhafvet.
Raja Torpedo.
DARRSJUKA, f. 4. Ett slags sjukdom, då
patienten lider af cn krampaktig darrning i hela
kroppen eller någon af dess delar.
DARRUGN, m. 2. (bergsv.) Särskilt slags
ugn, för afdarrning (se d. o.). Af tyska ordet
Dar ro fen.
DARRÅL, m. 2. En art af Ålslagtet, 5 till 6
fot lång, som kan medelst särskilta organer, när
han så vill, gifva elektriska slag, äfven på något
afstånd, så häftiga, att fiskar och mindre djur
dödas, men större deraf förlamas. Finnes i
Sydamerikas träsk och floder. Kallas äfv. Elektrisk
Ål. Gymnotus eleclricus.
DART, rn. 2. 1) Anfallsvapen, bestående i en
rak och hvass, men kort klinga ined skaft och slida,
del man fordom bar vid bältet, och som, när en
fiende blifvit slagen till marken, begagnades att ränna
in den i lifvet under harnesket, vid midjan eller
i armhålen. Darlar voro af flera slag, såsom
Bäl-lesknifvar, Snebakar och Dolkar. — 2) Sc
Orlho-ceratil.
DASA SIG, v. r. 4. Ligga utsträckt med
hela kroppen och lättjas. Ligga och, d. sig. —
Kommer af gamla ordet Dasa; jfr. Anm. vid
Dåsig.
DASK, n. 5. sing. (pop. o. fam.) 4) Slag (i
plur.), stryk. Få d. — Brukas mest i skämtsam
lon, eller till barn. — Syn. Sc Stryk. — 2) Skur,
sqvätt.
DASKA, v. a. 4. (pop. o. fam.) Slå, gifva
stryk. Brukas mest i skämtsam ton, eller till barn.
Pojke, jag skatt d. dig, om du icke är
beskedlig, — d, på’ har samma betydelse, men i ökad
grad. — Syn. Se Slå. — V. n. (pop. o. fam.)
Vågorna d. mot stranden, slå, bryta sig.
DASYMETER, –mélr, m. pl. — metrar.
Fysiskt instrument, som begagnas alt mäta luftens
täthet. Kallas äfv. Manometer.
DAT, m. 3. Bedrift. Brukas mest i plur.,
helst om vapenbedrifler, och är ursprungligen
detsamma som sv. Dåd, t. Thal, gerning.
Förekommer i den högre stilen, och bildar
sammansättningarna Vapendat, Krigsdat, Hjeltedat,
Käm-padat (oftast i plur.). Jfr. Dåd. — Syn. Se Bedrift.
DATA, data, n. pl. (lat.) Gifna
omständigheter, uppgifter. D. och fakta.
DATERA, v. a. 4. Sälta datum på (skrift,
handling, bref, o. s. v.). Brefvet är d-dl den 1
Jan. — D. sig, v. r. D. sig ifrån, förskrifva
sig, härleda sig ifrån. — Daterande, n. 4.
DATERING, f. 2. 4) Handlingen, då man
daterar. — 2) Se Datum, 4.
DATIV, –i’v, m. 3. (gram.) Tredje kasus i
den latinska och efter denna bildade språkläror.
Det omedelbara objektets kasus. Syftesställning.
[Dalif, Dativus.]
DATO, se Datum.
DATOVISARE, m. 5. Visare på en urtafla,
som utvisar den innevarande dagens datum.
DATT. Dill och d , sc Dill.
DATT, m. sing. D-en! eller der har du
d-en! så säger i en viss barnlek den af de
lekande, som skall taga fatt på någon af de andra, när
han lyckas upphinna någon och då slår denne på
ryggen.
DATUM, dåtumm, n. pl. dala. Betyder
egentligen: gifvet, utfärdadt, och sattes vid
undertecknandet af fordna handlingar framför uppgiften af
dag och ort, t. ex. Dalum Holmiæ d. etc., gifvet
Stockholm d. &c. — Betyder nu: 4) Påtecknad
uppgift af år och dag, när en skrift, handling
blifvit gifven, utfärdad, skrifven. Hvad har
brefvet, dokumentet för d.? Af hvad d. är brefvet?
Under d. af den 1 Jan. Inregistrera en akl
under del d., då den inlemnades. Åsälla
äldre d.. d. s. s. Anledatera. Åsälla sednare d.,
d. s. s. Postdatera. D. ut retro, tid och ort,
som på andra sidan. D. ut supra, tid och ort.
som ofvan. — Syn. Datering. — 2) Den plats,
en dag intager bland dagarna i ett år, en månad.
Hvad d. ha vi i dag? den 29 November. Ur,
som visar d., d. v. s. den innevarande dagens
ordningsnummer i månaden. Till d., intill denna
dag. — Latinska böjningsformen Dalo brukas ofta
efter prepositionerna från och efler, t. ex.: Från
dato, från i dag, från utgifningsdagen. Nyttjas
äfv. ofta i dagligt tal, ehuru mindre riktigt, för
ordets öfriga ställningar, t. ex.: Till dalo har
allt gått bra; hvad ha vi för dato i dag?
Denna böjningsform har ingått i
sammansättningen Datovisare. — Syn. Dag, Daguppgift.
DATURIN, –i’n, n. 3. (kem.) Det giftiga
ämnet i örten Spikklubba (Datura Stramonium).
DAVIDSHARPA, dåviddshårrpa, f. 4. 4) Det
slags harpa, konung David nyttjade. — 2) (nu)
Ett slags harpa i trekantig form. — 3) (fig.)
An-delig diktare, psalmförfattare. Wallin har med
skäl blifvit kallad »D-n i norden».
DE, pronomen, som i alla genera utmärker
tredje person af pluralen.
DEBARKERA, v. a. 4. (fr. Dcbarguer)
Landsätta, föra i land (trupper, ammunition, o. s. v.).
— V. n. Landstiga. — De barkerande, n. 4.
o. Debarkering, f. 2.
DEBATT, -ått, m. 3. (fr. Débat) Tvist om
riktigheten af åsigter i något ämne, dock utan att
urarta till träta. Brukas mest i fråga om
öfver-läggningar, helst af politisk natur, och endast
skämtvis om enskilt ordstrid. — Syn. Se Tvist.
DEBATTERA, v. n. o. a. 4. (fr. Déballre)
Tvista om riktigheten af åsigter i något ämne,
utan alt tvisten urartar till träta. Jfr. Debatt.
D. om något. D. en fråga, genom en ordtvist,
med framläggande af argumenter för och emot,
undersöka, afgöra den. — Syn. Se Tvista.
DÉBAUCHE, debå sch, m. 3. (fr.) Utsväfning,
liderlighet.
DEBAUCHERA, debåschèra, v. n. 4. (fr.
Dé-baucher) Lefva utsväfvande, liderligt.
DEBET, débett, n. 5. (handclst.) 4) Latinskt
ord, som betyder: han är skyldig, och skrifves
uppöfver en räkning, på den sidan, som upptager
personens skuld. Gäller räkningen flera personer,
skrifves Debent: de äro skyldiga. — 2) Hela den
delen af en räkning, som står under Debet, på
venslra sidan. D. och Credil. Uppföra i d.
Hopsummera d. af en räkning, ell conto. —
3) Skuld. Huru stort är hans d.? (Fig.) Man
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
