- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
314

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Debetsedel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

514

DEB

DEF

måste så ställa, att D. och C redi t gå ihop, att
utgifter och inkomster svara rnot hvarandra. —
Motsats: Credit (för alla bem.).

DEBETSEDEL, dèbettsédl. m. 2. pl. — sedlar.
Den sedel, innehållande uträkning öfver
kronout-skylderna, hvilken årligen tillställes hvarje
skatt-dragande.

DEBIT, - i’t, m. 3. (fr.: uttalas i franskan
debi ) Försäljning, afsättning på varor. Brukas
både om gross- och minuthandel, men isynnerhet
orn den sednare. — Syn. Afgång, Afsättning.

DEBITERA, v. a. 1. 4) (handelst.) Föra
något på en persons skuldräkning, på debet af ett
conto. D. en person för något. D. cn vara,
cn utgift. D. sig för en summa. — Syn. Föra
i debet, Påföra, Skuldföra. — 2) (tig.) Rcskylla’.
Hvar före skall man d. honom för något,
hvar-till en annan är vållande? — Syn. Se
Till-skrifva. — De biter ande, n. 4.

DEBITERING, f. 2. 1) Handlingen, då man
debiterar (i begge bem.). — 2) Sak, för hvilken
man blifvit debiterad; debiterad post i räkningen.
Den der d-cn erkänner jag ickc, men de
öfriga äro riktiga.

DEBITOR, dcbitårr, m. 3. (uttalas i plur.
debitörärr) Gäldenär, skuldenär.

DEBUT, deby’, m. 3. (fr.) 4) En persons
första uppträdande i en större roll på teatern. —
2) (fig.) Första profvet i en konst, ett yrke, ett
företag, o. s. v.

DEBUTANT, debytånnt, m. o. f. 3. (fr.) 4)
Aktör eller aktris, som debuterar (se d. o.). —
2) (fig.) Begynnare.

DEBUTERA, debytèra, v. n. 4. (fr. Debuter)
4) Första gången uppträda i en större roll på
teatern. D. i Cesars roll. — 2) (fig.) Göra första
profvet i en konst, elt yrke, elt företag, o. s. v.

DECANUS, dekånuss, m. 3. pl. decancr
(skrifves i plur. vanligtvis med k). Professor vid ett
universitet, som, enligt tur, har styrelsen och
uppsigten inom en fakultet. Skrifves af några
äfv. Dekanus ell. Dckan.

DECANTERA. v. a. 4. (farm.) Afhälla det
klara, sedan det grumliga sjunkit till botten.

DECATERA, se Dekalera.

DECEMBER, dcsämmbr, m. sing. Tolfte
månaden i året eller Julmånad. Var efter äldsta
romerska tidräkningen den tionde månaden i året
(af deccm, tio).

DECEMVIR, dèsämmvirr, m. 3. pl. — virer
(uttalas — virärr) (rom. hist.) Ledamot af något
embetskollegium, som bestod af tio personer. —
2) En af dc tio män, hvilka år 452 f. Chr.
utvaldes, för att sammanfatta en allmänt gällande
lagbok och under den tid, som dertill erfordrades,
föra regeringen. — Syn. Tioman.

DECEMVIRAT, desärnmviråt, n. 3. o. 5. (rom.
hist.) 4) En decemvirs embete, värdighet,
embets-tid. — 2) Den tid, under hvilken Rom styrdes af
decemvirer (se Decemvir, 2).

DECENNIUM, desä’nniumm, n. 3. pl. — nier.
(lat.) Tidrymd af tio år.

DECHARGE, deschårrscb, f. 3. (fr.) 4) Den
handling, hvarigenom en redovisande person eller
myndighet förklaras fri från vidare ansvar för sin
förvaltning. Gifva, få, erhålla d. — 2)
Skriftligt bevis dcröfver.

DECHARGE-BETÄNKANDE,
deschårrsch-be-tVnnkannde, n. 4. Det betänkande, hvaruti
kon-stitutions-utskotlet meddelar sitt slutliga omdöme
angående rikets förvaltning, efter
statsprotokoller-nae granskning.

DECHIFFRERA, deschiffrèra, v. a. 4. (fr.
Dcchiffrer) 4) Tolka, förklara, uttyda något,
som är skrifvet med chiffer. — 2) (fig.) Förklara
något mörkt eller otydligt. —
Dechiffreran-dc, n. 4.

DECHIFFRERING, f. 2. 4) Handlingen, då
man dechiffrcrar. — 2) Skrift, som innehåller
förklaring. uttydning af chiffer. — Ss. D-s kon st.

DECIDERA, v. a. 4. Afgöra, afdöma. — D.
sig, v. r. Besluta sig. — Dccidcrandc, n. 4.

DECIDERAD, a. p. 2. 4) Afgjord, bestämd.
— 2) Beslutsam.

DECIMA, dèsima. f. 4. (lat.; i musik) Tionde
tonen ifrån grundtonen.

DECIMAL, –ål, f. 3. Siffra i läljaren af
ett decimalbråk.

DECIM ALBRÅK, - - ålbråk. n. 5. (räknek.)
Bråk, hvars nämnare utgöres af tio eller någon
af dess digniteter.

DECIMALMÅTT, n. 5. En till mått anlagen
enhet (fot, stång, o. s. v.), indelad i 10 lika delar.

DECIMALRÄKNING, f. 2. (räknek.) 4)
Räkning med decimalbråk. — 2) Räkning med
decimaltal.

DECIMALSYSTEM, –ålsysläm, n. 3. 4)
(räknek.) Det system för räknetal, enligt hvilket
grundenheterna antagas till tio. — 2) System i
mått, mål och vigt, till följe hvaraf alla enheter
indelas i tio lika delar, från den högsta till den
lägsla.

DECIMALTAL. n. 5. (räknek.) Så kallas
tiotalel och hvarje af dess dignitcter.

DECIMATION,––––-tschön, f. 3. Utlottning
af hvar tionde man till bestraffning.

DECIMERA, v. a. 4. Till bestraffning uttaga
eller utlotta en af tio.

DECISION, - - schön, f. 3. Afgörande, utslag.

DECISIV, –i’v, a. 2. Afgörande.

DECKEL, dä’ckl. m. 2. pl. decklar. 4) (boklr.)
Ett vid kärran på en tryckpress anbragt galler, som
mottager tryckpapperet och stjelpcr det öfver
formen. — 2) Del af stommen till ett bösslås,
hvilken antingen bctäckcr hela låset, cller ock endast
ligger Öfver de närmast kring nyckelhålet belägna
delar.

DECKELRAND, n. S. (boktr.) Band, hvarmed
deckeln spännes.

DECLAMERA, DECLINERA, DECOCT, m. fl.,
se Deklamera, o. s. v.

DECORUM, dekörumm, n. (lat.) Det
skickliga och passande, yttre anständighet.

DECRESCENDO, dekräschä nndo, (ilal.; i
musik) Aftagande i styrka.

DECRET, m. fl., se Dekret, m. fl.

DEDICERA, v. a. 4. Tillegna (någon en bok,
o. 8. v.). — Dedicerande, n. 4. o.
Dedice-ring, f. 2.

DEDIKATION,––––-tschön, f. 3. 4)
Tilleg-nande (af bok, skrift, åt någon). — 2)
Tillegnclse-skrift (i början af bok, skrift, afhandling).

DEDUCERA, v. a. 4. (fil.) Genom cn kedja
af slutsatser leda i bevis. — Deducerande,
n. 4. o. Deducering, f. 2.

DEDUKTION, - -tschön, f. 3. 4) (fil.)
Ledning i bevis genom en kedja af slutsatser, logisk
bevisning, bevisledning. — 2) (jur.) Laga
bevisning. f–ction.]

DE FACTO. se Factum.

DEFAVORABEL,–––––-råbl, a. 2.
Missgynnande, ogynnsam, ogunstig.

DEFEKT, -fä’ckt, a. 4. Ofullständig,
felande, bristfällig. En d. hok. — S. m Något som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free